I går kväll ringde det på dörren. Redan  i n n a n  ringsignalen hördes störtade lilla mor och jag ut i hallen våldsamt skällande. Matte högg oss i nackskinnen och petade upp dörren. Hon lät farlig på rösten hon också när hon undrade vad det var frågan om. Utanför stod en vettskrämd liten man och sa ungefär så här: - N i  vill väl inte köpa nåra bilder!! Han sa det som ett konstaterande, inte som en fråga. Matte höll med.. Nä,  d e t  ville hon  i n t e .. Lilla mor och jag darrade av ilska och gormade allt vad tygen höll..

Tänk att  v i  små hundar kunde skrämma en vuxen man!!

Herre min je... I går fic k jag en  b l o g g p l a t s.. Glad blev jag och satte i gång att blogga precis mesamma.. och glömde presentera mej.. (Matte suckar och himlar sej. -Vad annat kan man vänta av en social katastrof som lilla Hallon?)

Det är således så jag heter  H a l l o n.. Min uppfödare älskar trädgård och gav sina och lilla mors valpar namn efter sånt som växer och blommar. För övrigt har jag en bror som heter Blåbär!!

Matte tar då i när hon kallar mej social katastrof.. Visserligen ställer jag till det då och då för oss, men  s å  farligt är det inte. Värre husdjur kunde hon väl ha!!

Jag nämnde att lilla mor kom i går och hade med sej en liten odåga, som heter Skorpan.. Det här lilla bakverket stannade inte länge och ärligt talat var det skönt att bli av med honom. Men jag är rädd att han kommer tilbaka för hans mänska och matte har bestämt, att vi små hundar ska bli goda vänner.. Lilla mor är emellertid kvar och det ska hon vara i dagarna tre. Jag är väldigt glad när min lilla mor är här.

Lilla morsan är för övrigt en riktig lite krutgumma. H o n  bestämmer var skåpet ska stå. Inte bara skåp-et utan alla skåp i hela världen.. Sån är hon min egen lilla mor..

Jag bor tillsammans med min matte, som egentligen inte  h e t e r  matte utan nåt helt annat, i en by vid havet, som heter Norje.. Ja, det är  b y n , som kallas så, inte havet.. Varje sommar invaderas den här lilla byn av rock´n rollare. I stora skaror kommer dom och märkligt nog är dom flesta svartklädda. Och så brakar det igång med åtskilliga decibel. Min matte är inte så förtjust i den sortens musik, så därför brukar hon se till att vi bor nån annanstans under rock´nroll dagarna. 

En sommar bodde vi i Brömsebro och den sommaren hade vi min lilla mor med oss också. Innan vi skulle gå till sängs en kväll tog matte oss små hundar med ut på en skogspromenad. I koppel då, alltså. Plötsligt dök det upp ett grävlingpar på stigen där vi promenerade. Dom hade precis kurs på oss.. Lilla mor och jag stod som statyer och bara sniffade och stirrade. Matte stod också hon alldeles stilla, för  h o n  blev lite rädd för grävlingarna. Grävlingar kan bitas ordentligt.

Innan matte  blev pensionär jobbade hon i en skola uppe i en skogsby, som heter Ringamåla, och eleverna  d ä r  var nåra riktiga skogstroll. Dom kunde  a l l t  om skogen och djuren i den. Dom hade förklarat för matte, att om man möter en grävling gäller det att ha proppat byxbenen fulla med knäckebröd. När grävlingen biter i benet och knäckebrödet krasar sönder, tror grävlingen att han knäckt benet och ger sej glad och belåten därifrån. -Bra jobbat, grävlingen!!

Nu trodde väl matte att det hela var en skröna, men man kan inte så noga veta med grävlingar.

L i t e  rädd blev hon allt. Ännu räddare  blev nog grävlingarna, för dom vek av från stigen och fortsatte in i skogen sida vid sida. -Vackra djur vad det dock, mente matte. Om deras eventuella skönhet har lilla Hallon ingen uppfattning.. eller åsikt heller..

I dag kom min lilla mor Nellie, borderterriers är vi båda, och med sej hade hon Skorpan (Gu´ vet vad  h a n  är). Matte skulle få hjälp av lilla mors matte med att skapa min egen  b l o g g!! Det ni!!  En egen blogg!!

När jag fick se mor Nellie blev jag bara så glad... Men... sen såg jag Skorpan.. Mja.. glädjen förbyttes snabbt i nåt annat, som jag inte riktigt vet namnet på, men som yttrade sej i att jag gick och gömde mej..

Så småningom tassade jag i alla fall fram och nosade lite på ynglingen.. Inte är han elak, men jag blir  i n t e  lessen om han åker hem rätt så snart..