Håhåjaja.. Precis så känner lilla Hallon, Hindbär, Raspberry sej.. Dagarna är  l å n g a  och sega trots att dom är så korta!! Förklara det den som kan!! Visserligen gör vi promenader varje dag.. I bland ganska långa sådana, men ändå bara segar sej tiden framåt.. Är det synd om oss? Svar: Nä! ingen hund eller mänska heller har dött av tråkighet, och snart är det vår och då blir det roligare och lättare att leva. Påstår matte, och  h o n  har levat tillräckligt länge för att veta vad hon talar i vädret om.. (Nu var jag väl ändå lite rolig)..

I går satte matte upp dom där  g a r d i n e r n a  som hon inte sydde.. Om det blev fint eller inte undandrar sej hundens bedömning.. Matte lär dom i alla fall sitta kvar så  h o n  var nog nöjd i alla fall.

Matte går och funderar på att gå en kurs i digital bildhantering.. Mest för att hon ska kunna sätta in ett par bilder på sin lilla hund i hans blogg. Den ser lite fattig ut eftersom den saknar bilder, vilket inte är fallet med en del andra bloggar..Som verkar väldigt flashiga..

 Nåväl.. Vi får väl se hur det blir med kurseriet. Kruxet är att matte inte tycker om att åka hemifrån på kvällarna.

Fast.. å andra sidan.. att lära sej nåt  n y t t  är ett bra sätt att träna upp hjärncellen...

Igår åkte lilla mor hem efter att ha varit här i nästan tre dar. Det är allt tomt när hon åker härifrån, men numera  v e t  jag ju att hon kommer tillbaka.. Förr eller senare..

I natt hade vi svårt att sova, både hunden och matte.. Det var så tyst och  v a r m t.. Inte minsta vindbrus, för att inte tala om  v i n d v r å l , hördes. Eller kändes, för den delen.. Det var stilla och lugnt både ute och inne. Och följaktligen blev det väldigt  v a r m t  under mattes stora duntäcke, och således var det svårt att sova..

När vi för en stund sen gick ut på dagens första benlyftarrunda var det lite, lite  s n ö  på marken.. Det kändes väldigt kallt om tassarna så jag lyfte upp dom en efter en efter en och  s k a k a d e  dom.

-Hallon försökte lyfta alla fyra tassarna på en gång, fnissade matte när hon berättade om mina gymnastiska övningar för nån i telefon. Men då  s k o j a d e  matte och  ö v e r d r e v !!

Alla har vi våra egenheter. Jag också.. Och matte!! En av hennes specialiteter är att hon alltid  p r a t a r. Oavsett om nån lyssnar eller inte.. Fast oftast är ju jag i närheten och lyssnar på henne.. Tack vare det här ständiga pratandet har jag fått ett rikt och varierat språk och det kommer ju väl till pass när jag skriver mina berättelser. För personer som råkar höra dom här monologerna och som inte känner matte, kan det nog verka en aning förbryllande. En gång blev det riktigt genant för henne:

Det var under jättestora, jättesnälla och jättesvarta Piccolos tid. Det var på hösten och matte och Piccolo tog sej en liten promenad i Boket. Piccolo var som vanligt lös och lufsade ett par meter framför matte, som plötsligt överväldigades av livsglädje och kärlek till den här stora hunden.Hon blev så tvärlycklig att hon ställde sej mitt på vägen och ropade så högt och skallande hon förmådde: -Min lille, fine hunn, gastade hon. -Du är så len och så fin som en vit kanin!!

Då hörde matte ett stort skratt nerifrån ett dike. Där stod en man och gjorde nåt arbete och att  h a n  tyckte att matte hade en skruv lös gick inte att ta fel på.

Även lilla Hallon har utvecklat en egenhet. Jag  m o r r a r !! Jo, jag morrar, sa jag. Så fort jag ser nåt, som jag inte riktigt vet vad är, så morrar jag. Det  k a n  ju vara nåt farligt, så det är bäst att morra för att tala om att det inte

lönar sej att spela Allan mot  o s s!! Matte blir generad av det här morrandet, och säjer:-Dumma hund, säjer hon det är ju bara en plastburk eller papper eller nåt annat som skramlar eller prasslar. I bland är det ett cementrör eller en traktorskopa, men allt morrar jag åt.. Bättre förekomma..

Ja,  g i s s a  vem som är hos oss!! Just det: Lilla mor..Vi hämtade både henne och Agneta när vi skulle fara till skogen i går.. Och sen fick lilla mor följa med mej hem och sova över.. Det är lika strålande (enligt matte) väder i dag så det blir en ny skogsfärd och en natt till som lilla mor sover hos oss.

Vi små hundar har hittat på en alldeles egen lek: Vi släpar omkring på varandra som om vi vore ett par påsar. Det är oftast  j a g  som släpar på lilla mor.. Jag är en liten aning större och en inte fullt lika liten aning tyngre..( Matte sneglar försmädligt på min midja när jag nämner min tyngd..) 

Ja, solen skiner, snön lyser med sin frånvaro, lilla mor är här och skogen väntar på oss om ett par timmar.

Allt är således ganska gott i den bästa av världar...

Med dom orden började matte den här dan när hon stack ut näsan genom gardinspringan i sovrummet.. Jo, det  ä r  det! Det är  s o l e n !!!

Vilken gädje, och lika glad är jag.. Såna här kalla, soliga dagar brukar jag få komma ut i skogen och springa lös. Har jag riktig tur så får lilla mor följa med också.. och Agneta..Inte Agneta med förfäderna, den  v a n l i g a  Agneta!!

För övrigt har matte börjat sitt sökande efter  a n o r  med att beställa en bok på Ad libris.. Det var inte det lättaste för henne eftersom hon har svårt för maskiner. Hon begriper inte maskinspråket, och följaktligen förvillar hon sej lätt. Och hamnar på  h e l t  tokiga platser.. Nåväl, när hon efter stor möda lyckats ro bokbeställningen i hamn blev hon så  sprillans glad och mallig, att hon bestämde sej för att handla lite mer.. Som  b e l ö n i n g  liksom. Och så knappade hon in sej på en parfymförsäljare och beställde en flaska lukta gott också! Även  d e n  beställningen gick att genomföra, men sen var det slut på handlandet..

Nu anser sej matte kunna klara att göra affärer hemma vid skrivbordet. Nästa gång hon funderar på att köpa nåt "på nätet" kommer hon att klara skivan galant, pöser hon..

Just nu känner jag mej  m y c k e t  konfunderad.

Så här var det: Matte kom hem med en vacker plastkasse. Som var proppad med nåt, som jag inte kunde identifiera på lukten.

Matte slog sina lovar runt den här kassen och kikade i den lite då och då. Efter nåra timmar tog hon fram nån sorts maskin jag aldrig har sett, och den monterade hon upp på köksbordet. Och så satte hon igång den. Det kom ett konstigt surrande från maskinen och matte såg nöjd ut. Men  s e n  kom det knepiga.

Matte tog upp det hon hade i kassen och  d e t  visade sej vara oändliga mängder  t y g!!  Kilometervis med tyg, och nu skulle det sys gardiner, sa hon.

I flera timmar bände hon och slet med det här tyget.. Flera, flera gånger fick hon göra om arbetet.. Och till sist var det stora  h å l  i tyget. Ingenting blev som hon tänkt och till sist gav hon upp och packade ihop alla kilometrarna igen.

I morron ska hon åka tillbaka till affären och låta "expertisen" sy gardinerna, säjer hon. Kära nån!!  D e t   kunde hon väl ha låtit "expertisen" göra från början. Då hade hon sluppit göra det hon bergsäkert kommer att göra i morron.

Nämligen  s k ä m m a s...

Lilla Hallon, Hindbär, Framboise har  a n o r.. Min stamtavla är kilometerlång och.. - Ta inte i så du kräks, säjer matte och blänger lite snett.. -Dina förfäder avlades fram av landstrykare och tjyvskyttar nån gång på 1700-talet, säjer hon retsamt, och dom här förfädernas uppgifter i livet var rent kriminella, säjer hon och sätter näsan i vädret..

-Ja men..  s t a m t a v l a  har jag, kontrar lilla Hallon näsvist. -Var har du  d i n , matte?

Det är just det.. Matte vet inte ett dyft om  s i n a  förfäder.. Men  d e t   ska det bli ändring på nu. Matte ska försöka sej på  s l ä k t f o r s k n i n g.. En dam, som heter Agneta, ska hjälpa henne att komma igång med det här forskandet. Och dom ska börja i eftermiddag.. Hm..

Nu tror inte lilla Hallon att mattes förfäder var särskilt  r a s r e n a  eller ens  r u m s r e n a , som  m i n a   varit i ett par hundra år, men nåra  b r o t t s l i n g a r (som ju faktiskt mina  v a r, hela bunten) var dom väl inte heller.. Eller grevar eller baroner heller, för den delen.

Matte tycker att det ska bli spännande att släktforska, åtminstone ett  t a g.. Med matte vet man aldrig hur länge ett intresse håller i sej. Det enda verkligt evighetslånga intresse hon haft har varit  h u s d j u r e n.. Och  d e t  intresset kommer hon  aldrig att överge.. Vilket är en stor trygghet för en liten hund (med  a n o r,  fniss!!)..

Ibland tittar vi på TV.. Och då sitter vi hopklämda i stolen och myser. J a g  somnar alltid och matte somnar i bland.

Vi tittar  a l d r i g  på nyhetsprogram och  lika  a l d r i g  på naturprogram. -Det är bara dråp, frosseri och elände på båda dom här sorternas program, menar matte, som hellre tittar på engelska deckare och judge Judy.. För nåra år sen var det ett program, ett vansinnigt befängt program, som hette Pistvakt som matte gillade högt och rent.. Hon tycker också mycket om en toksnobba, som kallar sej Bouquet, fast hon heter Bucket.. Vem jag syftar på är förstås Hyacinth i "Skenet bedrar"..

Ni märker nog att mattes smak inte är så särdeles  s o f i s t i k e r a d ..

På kvällarna är det ett frågesportprogram på TV. Det heter "Vem vet mest" och det brukar vi titta på. Matte stör sej lite på att så många av frågorna handlar om TV-serier, popband och kändisäktenskap. -Vem i all sin dar har lust att hålla reda på sånt, frågar hon sej. Matte påstår, att hon gärna skulle ställa upp om det inte vore för dom här

"ickekunskapsfrågorna".. Så kallar hon dom faktiskt.

Det är märkligt.. Matte tycker det är kunskap att exempelvis veta vilka gemåler kejsar Claudius hade (Tacka för det..Den gubben lyckades gifta sej med två av världhistoriens värsta satmaror) men att det är fullständigt betydelselöst vilka fruar nutida kändisar och kungligheter har..

Och så är den musikfrågorna.. När det nån gång frågas efter ett klassiskt stycke så kan matte det lätt som en plätt,

medan hon känner sej som ett fån när det gäller "band" och melodifestivaler.

Eller när det blir fråga om TV-serier, made in USA.. D o m väljer matte bort med acklamation.. Det har kanske med hennes  å l d e r  att göra. För det kan väl inte vara så att matte är en  s n o b b ...