I morse mötte vi dom igen. Fred och Elvis. Det här mötet var inte så fredligt  (Ursäkta vitsen.. den var omedveten) som förra gången. Den lille franske ädlingen och den lille engelske tattarhunden hade tveklöst farit på varandra om inte deras mänskor hindrat dom.. Jag  m o r r a d e  nåt förfärligt.. Matte tyckte det lär som när man drar på en mopedmotor intill bristningens gräns.. Vrålade, kan man kalla det.. Fransmannen var inte bättre, men hans morr var djupare, mera åt barytonhållet.. Lilla luddtussen brydde sej inte denna gången heller.. H a n  är klok nog att låta di store sköta sitt..

Ni har nog förstått vid det här laget att det inte bara är  m a t t e  som tycker om att märkvärdiga sej. Lilla hunden har också börjat stila så smått.. och  s t ä l l a  frågor.. Naturligtvis bara såna han vet  s v a r e n  på..

Här kommer en sån:

Idag för precis 83 år sen hände nåt förskräckligt i ett garage i Chikago.. Vad tänker märkvärdiga lilla Hallon på?  

Nåt pris blir det inte, men  o v a n s k l i g  ära!!

Igår var det en strålande vinterdag, och det fina vädret utnyttjades till att hämta upp lilla mor och Agneta och åka till Nytorpet med hela gänget. Samtidigt som matte hämtade lilla mor lämnade hon sin dator hos Britta, lilla mors mänska.. Bilden hade blivit så egendomligt skev och lutande så matte var rent bekymrad. Britta, som är fena på datorer, hade lovat att titta på maskinen i fråga..

Det var bara det att när Britta kollade in bilden så var den helt  n o r m a l , rätvinklig och skarp.. Mycket egendomligt!

Men så gick det upp ett litet Liljeholmens för matte.. Dom nya glasögonen!! Matte är mycket astigmatisk, och givetvis var det så, att glasögonen hade ruckat lite på hennes världsbild, och tills dess mattes ögon har vant sej vid dom nya glasen får hon finna sej i att se både det ena och det andra som en aning skevt..

Nåväl, vare med det som det vill.. Vi hade en väldigt fin utfärd i Nytorpets terräng. Lilla mor och lilla sonen var lösa och sprang omkring av hjärtans lust. 

Plötsligt märkte matte att vovvarna inte var med.  L i t e  orolig blev hon allt och ropade på oss. Inga hundar.. Då blev hon  r i k t i g t  nervös och vände tillbaka en femtio meter så där..

Jo då, där  stod två små hundar och  s t o r å t   på bullar och annat godis, som nån slängt vid ett vindskydd. Matte såg med förfäran för sin inre syn  hundarnas midjor försvinna och  börja  p ö s a  u t  i stället.. Gissa vad hon gjorde!! Jo, hon samlade upp det goda goda vetebrödet och slängde det i en soptunna som nog så händigt stod vid vindskyddet.

Egentligen gillar inte matte att kasta mat, men fann det inte särskilt aptitligt att äta den själv.. Så tunnan fick det bli !!