I morse mötte vi dom igen. Fred och Elvis. Det här mötet var inte så fredligt  (Ursäkta vitsen.. den var omedveten) som förra gången. Den lille franske ädlingen och den lille engelske tattarhunden hade tveklöst farit på varandra om inte deras mänskor hindrat dom.. Jag  m o r r a d e  nåt förfärligt.. Matte tyckte det lär som när man drar på en mopedmotor intill bristningens gräns.. Vrålade, kan man kalla det.. Fransmannen var inte bättre, men hans morr var djupare, mera åt barytonhållet.. Lilla luddtussen brydde sej inte denna gången heller.. H a n  är klok nog att låta di store sköta sitt..

Ni har nog förstått vid det här laget att det inte bara är  m a t t e  som tycker om att märkvärdiga sej. Lilla hunden har också börjat stila så smått.. och  s t ä l l a  frågor.. Naturligtvis bara såna han vet  s v a r e n  på..

Här kommer en sån:

Idag för precis 83 år sen hände nåt förskräckligt i ett garage i Chikago.. Vad tänker märkvärdiga lilla Hallon på?  

Nåt pris blir det inte, men  o v a n s k l i g  ära!!

Igår var det en strålande vinterdag, och det fina vädret utnyttjades till att hämta upp lilla mor och Agneta och åka till Nytorpet med hela gänget. Samtidigt som matte hämtade lilla mor lämnade hon sin dator hos Britta, lilla mors mänska.. Bilden hade blivit så egendomligt skev och lutande så matte var rent bekymrad. Britta, som är fena på datorer, hade lovat att titta på maskinen i fråga..

Det var bara det att när Britta kollade in bilden så var den helt  n o r m a l , rätvinklig och skarp.. Mycket egendomligt!

Men så gick det upp ett litet Liljeholmens för matte.. Dom nya glasögonen!! Matte är mycket astigmatisk, och givetvis var det så, att glasögonen hade ruckat lite på hennes världsbild, och tills dess mattes ögon har vant sej vid dom nya glasen får hon finna sej i att se både det ena och det andra som en aning skevt..

Nåväl, vare med det som det vill.. Vi hade en väldigt fin utfärd i Nytorpets terräng. Lilla mor och lilla sonen var lösa och sprang omkring av hjärtans lust. 

Plötsligt märkte matte att vovvarna inte var med.  L i t e  orolig blev hon allt och ropade på oss. Inga hundar.. Då blev hon  r i k t i g t  nervös och vände tillbaka en femtio meter så där..

Jo då, där  stod två små hundar och  s t o r å t   på bullar och annat godis, som nån slängt vid ett vindskydd. Matte såg med förfäran för sin inre syn  hundarnas midjor försvinna och  börja  p ö s a  u t  i stället.. Gissa vad hon gjorde!! Jo, hon samlade upp det goda goda vetebrödet och slängde det i en soptunna som nog så händigt stod vid vindskyddet.

Egentligen gillar inte matte att kasta mat, men fann det inte särskilt aptitligt att äta den själv.. Så tunnan fick det bli !!

Ha,  n u  vet jag vart matte går när hon försvinner på förmiddagarna!! Hon går hem till sin  s y s t e r, som bor nåra kvarter härifrån. Och då förmiddagsfikar damerna tillsammans och drar nåra varv på sina respektive stickningar.. Att dom sen  n ä s t a  dag ofta får repa upp vad dom knåpade ihop dan innan,  d e t  är en annan sak..

Men kattlukten då, frågar ni.. Jo, det är så att mattes syster har två katter, Svante och Tilda.. Svante är väl någorlunda normal, medan Tilda har nåra tämligen illa åtdragna skruvar..

Svante är  j ä t t e s t o r  och  j ä t t e l å n g  och håller sej väldigt gärna utomhus, där han sysslar med det katter brukar göra.. Till den änden kallar hans mänska honom förargat för Papageno.. (Vad  d e t  är för en figur får ni lista ut själva!)

Tilda gör o c k s å  allt det katter brukar plus åtskilligt annat. När  h o n  går ut brukar hon hoppa upp och sätta sej på fönsterbläcket, eller taket eller nåt annat ställe där hennes mänska får hämta ner henne. I det hemmet får man inte sätta igång tvättmaskinen.. eller torktumlaren.. eller diskmaskinen .. eller...eller  utan att först kolla att inte Tilda har klättrat in och lagt sej där.

Hennes senaste favoritsittplats är  u p p e  på dörrarna.. Häromdan rev hon nästan ner badrumsdörren.. Då blev hon ordentligt förskräckt och for som en raket runt i huset för att till slut hamna uppe på gardinkappan i vardagsrummet..

Så nu vet lilla Hallon varför matte luktar katt när hon varit hos sin syster och fikapausat.. Märk att jag  i n t e  skrev

o s a r  katt, som betyder nåt helt annat..

Imorse, när matte tittade ut genom fönstret, sa hon ett fult ord!! Och hon sa det med verkligt eftertryck.. Inget speciellt trevligt sätt att börja vilodagen på kan man tycka.. Orsaken var att det snöat i natt och att det låg minst en  d e c i m e t e r (sa matte) snö på marken. Matte såg sig naturligtvis som en snöskottande invalid, med ont både i knä och rygg.. Det sistnämnda är liksom en naturlig  f ö l j d  av snöskottning. Och det förstnämnda skaffade hon sej när hon damp på isen i går. Jag tyckte så  s y n d  om matte, men det var ingenting mot vad hon tyckte själv!!

Efter frukosten gav vi oss iväg ut på dagens första kisserunda. Snön räckte lilla Hallon halvvägs till magen!! På rundan möte vi Hebbe med mänska. Hebbe är lite mindre än jag så snön gick  ä n n u  högre upp på  h a n s  ben.

Det märkliga med Hebbe är att han är lite  r ä d d  för mej. Jag vet inte om jag ska beklaga eller malla mej.. Visst är det sorgligt att nån kan vara rädd för lilla beskedliga mej, men samtidigt får det mej att borsta upp mej och känna mej självbelåten.. Och nästan lite översittarmässig!!

Hebbes mänska sa precis det, som matte sagt tidigare på morronen.. Men eftersom jag är en fin och aningen fisförnäm liten hund, bryr jag mej inte om att citera dom här oborstade personerna!!

Jaha, idag fylls  t r e   hemskhetskriterier upp. Vinter, snö och söndag.. Mörkret har börjat försvinna, så det fjärde   kan vi tack och lov glömma på ett bra tag.. Go´söndag !!

Igår hände det igen!! Matte gjorde det hon är allra bäst på: brakade omkull. På en isfläck. Jag  s å g  hur ont det gjorde i hennes knä, som var den kroppsdel som fick ta första stöten. Men som den krutis hon är kravlade hon sej upp och fortsatte promenaden med lilla Hallon svansande omkring sej. Jag må ju säja, att jag är oerhört tacksam att inte matte pladaskade på  m e j .. Det kunde blivit den verkliga tragedin.. För oss båda två!

För övrigt händer ingenting speciellt utom att den orimliga kylan fortsätter.. Inte bara nattfrost.. Det fryser på dagarna också. Vilket får mej att tänka på nåt som matte berättat.

Det var så här:

När matte var liten brukade hon sitta på knä i soffan och titta ut. En vinter var det förskräckligt kallt på nätterna, men soligt och ganska varmt på dagarna.. Matte satt och beundrade en istapp, som växte sej större och större. Vilket hon tyckte var fascinerande.. Mitt på dan hade radion väderleksutsändning, och den lyssnade matte på medan hon satt och beundrade istappen. Inte så att hon b e g r e p  vad det hela handlade om.. Långt därifrån.. Men hon lärde sej ett ord, som hon har tyckt mycket om ända sen dess. "Dagsmeja"..

Det vore på tiden att vi fick lite dagsmeja snart.. Inte så att världen blir full av  i s t a p p a r  men så att den is som

f i n n s  kan smälta bort. Då skulle vi både glädja oss och gå lite stadigare..

Lilla Hallon är bekymrad.. Ja, det är matte också. (Ibland är det svårt att skilja på oss!)

Det är såhär.. Vi fick en mycket vänlig kommentar från nån, som eventuellt heter Sin.. Vi blev förstås glada och satte oss och skrev ett svar, men  v e t  inte om vi klarade av att skicka iväg det och  d e t  bekymrar oss en del.

Vi är  i n t e  världsmästare på datorer matte och jag.. Om nu Sin läser detta så får vi tala om att vi gladde oss mycket på det här sättet.

Jag sa visst, att jag skulle berätta om mattes katter också. Det var så här:

Ganska kort tid efter att matte och hennes mänska flyttat in i huset (Detta är  l ä n g e  sen) började matte känna sej sugen på att få en katt. Mattes mänska (Han hette Leif) var mycket bestämd på en punkt. Han skulle  i n t e  släppa in nån katt i huset. Det blev  t v å  som kom. Silverkatten Jocke och hans lilla sotsvarta, feta syster, som hette Fia.

Nu blev det så, att Leif kom att älska dom här små missarna precis lika mycket som matte gjorde. Att han från början varit mot på att få ens  e n  katt i huset, glömde han snart bort.

Båda kissarna blev gamla.. Under deras tid kom det också en  h u n d  i huset. Vackra, blyga, jättestora noffen Joker.

När Båda missarna var borta kändes det väldigt tomt i huset och två nya katter införskaffades. Två pojkar- En svart och en spräcklig. Dom fick heta Petter och Linus. Mattes mänska fick aldrig uppleva att dom här missarna blev fullvuxna, för bara ett par månader efter att kissarna installerats i huset, hände det sorgligaste av allt. Mattes mänska dog..

Ja, så gick tiden (som det brukar) Petter och Linus försvann från scenen och så gjorde hundarna också.

Usch, det här blev liksom lite  s o r g l i g t .. Men  n u  har matte lilla  H a l l o n  som förgyller hennes tillvaro, äter henne ur huset, hoppar upp i hennes soffa och knuffar henne praktiskt taget ur sängen på nätterna.. Och inte minst, ser till att hon får ordentlig motion på dagarna..

Dom ringde från optikern vid lunchdags ungefär.. Matte blev eld och lågor, svalde tuggan och störtade ut till bilen. Jaha, hur blev då dom nya ögonglasen? J a g  kan inte se nån skillnad, men  m a t t e  kan.. Hon är jättenöjd och springer fram till spegeln titt som tätt.. -Nu kan jag till å med   s e  hur snygga dom nya bågarna är, kvittrar hon..

Det är skönt med lite entusiasm i vår gråa värld, menar lilla Hallon..

För övrigt är det riktigt råkallt ute, så varken jag eller matte kände för nån långpromenad. Således slöar vi. Matte är rätt så nöjd med lilla hundens midja. Den verkar komma tillbaka. Hur det är med hennes egen midja vet jag inte, men troligen sitter den någorlunda där den ska.. Nåt gnäll över den har jag inte hört på länge..

Jaha, nöjda och belåtna över sakernas tillstånd är vi således båda två.. Hoppas vi ska så förbli ett bra tag..

Vi fryser förskräckligt. Den här kallkalla vintern håller oss huttrande inomhus. Och  d ä r  är det kallt också eftersom vi bor i ett hus med närapå  r u c k e l v a r n i n g ..

-Jag tror jag säljer huset. Till det pris jag kan få.. Och flyttar till ett varmare ställe, sa matte häromdan.

Men hallå!! Vad ska det bli av lilla Hallon då?? Jag kände hela pälsen resa sej av förfäran..Vart ska jag ta vägen om matte flyttar till en koja eller tält i södern?

-Det skulle jag.. Om jag inte hade lilla Hallon, fortsatte hon. H a n  skulle inte trivas bland tistlar och vildkatter i ett sydligt land.. Sa hon och tog upp mej i stolen..

Jag älskar min matte...

Fast.. ibland skrämmer hon vettet ut mej med underliga planer. Som väl är blir det sällan nåt av dom här planerna.

En gång blev jag mer än förfärad. Då hade hon fått för sej att det vore roligt med en  b å t !! Lyckligtvis la hon bort båtfunderingarna rätt snart. Men jag hade ett par nervösa dar.. Och så var det det här med  c y k e l n.. Matte har en gammal cykel i källaren. Den skulle hon putsa upp och fara omkring på för att spara bensinpengar. Lilla Hallon skulle få följa med på cykelturerna, sittande i cykelkorgen!! D e t  vägrade lilla Hallon direkt!!  Cykeln fick stanna kvar i källaren.. Där mår både  d e n  och  v i  bäst av att den får bli...