Det är måndag morron och klorna är klippta och solen skiner och matte ser glad ut och jag   u n d r a r   om vi inte ska till skogen snart. Det verkar så på matte. Har jag sagt att min matte är väldigt lätt att avläsa? I går kväll till exempel: Jag visste långt innan gästerna kom, att det skulle komma främmande. Och jag markerade min vetskap med att skälla nåt besumligt. Matte kunde  i n t e   får tyst på mej. Inte få mej att hålla mej stilla heller.. -Jag tror jag ger bort dej, sa hon. Till nån som är omdömeslös nog att vilja ha dej, sa hon.. Fast då finge jag väl b e t a l a  en bra slant emellan, sa hon.. Nu  t r o r  jag inte att matte mente vad hon sa. Inte vill hon ge bort sin allra som finaste älskling.. Å nä!!  Det vore nog det sista...

Sen kom gästerna och då höll jag min stora hundmun nogsamt stängd.

Det verkade som om matte hade ordnat en trevlig bjudning för maten var god och stämningen hög. Alla var nöjda och pratade och skrattade.. Och hade roligt.. Jag för min del snusade i stolen.. En av damerna satt och begrundade mina försök att hoppa upp i stolen. Det tar lite tid och är alltid lite nervöst.. Damen hade aldrig sett maken till oduglig hoppare!! Nåja, att hoppa är inte allt här i världen. Det finns annat som lilla Hallon är  b r a  på!! -Säj nåt, säjer matte och ser försmädlig ut..