Matte är bekymrad. det kan jag se på hennes sätt att gå omkring och mumla och dona. Saken är den att hon bestämt sej för att sticka en cardigan (finare ord för kofta) och vet inte riktigt hur många  m a s k o r  (finare ord för snaror) hon ska behöva lägga upp (finare ord för sno ihop).. Nu var jag faktiskt lite  t a s k i g  men  n å t  ska jag ge igen för badkarstortyren i går.

-Mönstret stämmer inte riktigt, menar matte och kliar sej i kalufsen. 

Dom här bekymren kommer matte att tänka på en gång i syslöjden när hon var en åtta-tio år sådär.

Tro mej, matte var väldigt usel på syslöjd och hennes fröken var elak och sträng. Matte var intill döden rädd för den här syfröken.

En gång hade matte klantat sej värre än vanligt och arga syfröken blev så rasande på henne att hon vägrade hjälpa henne. I stället  b e s t r a f f a d e  hon matte genom att sätta henne att reda ut en hel korg med trasselgarn. Och

k l a r t  skulle det vara innan hon fick cykla hem.

Först var matte bara lessen och stod och snörvlade och tyckte synd om sej, men arga syfröken blängde hotfullt på henne och då tordes hon inte annat än sätta i gång. 

Det gick oväntat bra för matte och snart började hon tyckat att det var  r o l i g t  att reda ut garnhärvor. Arbetet blev klart i tid, och var dessutom bra gjort..

Nu tror jag faktiskt att matte  k l a r a r  a v  att mixtra ihop koftmönstret. Bara hon får klia sej i håret, gå omkring och muttra och fundera en stund..