Hallon, Hindbär, Malina, Raspberry, Lampone, Himbeere, Framboise hälsar Eder och önskar Eder en god morgon och god hälsa...

Tja, det var det.. Lite grann som en romersk imperator, eller hur? Matte höjer på ett ögonbryn och ser försmädlig ut..

--Skulle inte tro att Caesar satt under köksbordet och tiggde, säjer hon.

Till nåt  h e l t  annat:

För ett par år sen köpte matte en vit syrén, en äkta sådan, inte  b o n d.. Och grävde ner och gösslade och vattnade efter konstens alla reglar. Första sommaren dog den nästan. Matte fick bära massor med vatten för att hålla liv i den. Blomknopparna skar hon av för att dom inte skulle ta för mycket kraft så att plantan skulle förtvina.

Andra sommaren stod den i alla fall grön och levande, men utan minsta tillstymmelse till knoppar..

Härom dan tittade matte på den och fann att ungefär tredjedelen höll på att torka bort. Resten såg nog så fin ut.

Matte bestämde sej för att flytta den till ett annat ställe, där det inte är så torrt och hett som på sydsidan, där den försmäktat i två år. Så igår skedde flyttan. Hiskligt svår att gräva upp var den för rötterna hade växt sej kraftiga. Men till slut gick det, även om matte for på ändan ett par gånger och fick ont både här och där. Hoppas bara att busken ska må bättre på det nya stället.. --Annars  e l d a r  jag upp den, säjer matte hotfullt..

Matte har hittat ett nytt namn på sin lilla hund: il Lampone.. Det är italienska.

För ett par år sen fattade matte beslutet att hon skulle lära sej italienska. Sagt och gjort. Hon anmälde sej till en kurs och gick dit i tro att det skulle vara "lätt som en plätt" att lära sej ett nytt språk.

Läraren var italienska och mycket ambitiös. Och gasade av bara den. Eleverna fick riktigt hålla i sej i svängarna för att inte falla bort redan första dan. Så lättplättigt var det då rakt inte..

Nu varade kursen bara en termin för läraren skulle själv börja studera.. Det var alltså inte så mycket matte lärde sej. Att hallon heter lampone hade hon totalt glömt bort ända tills hon började titta i sina anteckningar i dag. YES!!

När vi gick ut på benlyftarrundan tidigt i morse var det alldeles vitt på marken. Förfärad trodde jag först att det hade snöat, men  d e t  hade det inte. Det var  f r o s t , sa matte. Hon verkade dock inte särskilt förtjust i frosten.

-Nu ska det vara  v å r, sa hon lite surt sådär.. Agneta berättade om en gäst dom haft på hennes jobb. Mannen kom från en plats som heter Tärnaby och där var det 160 centimeter snö.

För att klara sej i såna mängde snö finge lilla Hallon gräva  t u n n l a r, som en mullvad ungefär. Matte hade ungefär tio centimeter till godo innan  h o n  också skulle behöva gräva tunnlar för att ta sej fram.

Nä, nu är det annat som gäller för matte och hunden. Matte ska börja röja i trägården .. Vad ska då  h u n d e n  göra

när matte mullvadar på sitt vis bland ris och mossa och gössel.. Inte mycket.. Min vana trogen knurvar jag ihop mej i solen nånstans och sover.

Matte är lycklig. Det är flera  v e c k o r  sen lilla hunden klättrade upp i soffan. Nu lägger jag mej i stället på solfläckar på golvet. Inte för att vara  l y d i g  och  v ä l a r t a d  precis. Det är  b e k v ä m a r e  att ligga på mattan än att försöka hoppa upp i soffan.

Till nåt annat och sorgligare; Lilla mor är dålig.. Hon har skadat ett korsband och får inte gå i skogen. Inte förrän veterinären ger klartecken. Jag tycker så synd om min lilla mor. Jag  v e t  ju hur hon älskar skogsutfärder..

Matte är bekymrad. det kan jag se på hennes sätt att gå omkring och mumla och dona. Saken är den att hon bestämt sej för att sticka en cardigan (finare ord för kofta) och vet inte riktigt hur många  m a s k o r  (finare ord för snaror) hon ska behöva lägga upp (finare ord för sno ihop).. Nu var jag faktiskt lite  t a s k i g  men  n å t  ska jag ge igen för badkarstortyren i går.

-Mönstret stämmer inte riktigt, menar matte och kliar sej i kalufsen. 

Dom här bekymren kommer matte att tänka på en gång i syslöjden när hon var en åtta-tio år sådär.

Tro mej, matte var väldigt usel på syslöjd och hennes fröken var elak och sträng. Matte var intill döden rädd för den här syfröken.

En gång hade matte klantat sej värre än vanligt och arga syfröken blev så rasande på henne att hon vägrade hjälpa henne. I stället  b e s t r a f f a d e  hon matte genom att sätta henne att reda ut en hel korg med trasselgarn. Och

k l a r t  skulle det vara innan hon fick cykla hem.

Först var matte bara lessen och stod och snörvlade och tyckte synd om sej, men arga syfröken blängde hotfullt på henne och då tordes hon inte annat än sätta i gång. 

Det gick oväntat bra för matte och snart började hon tyckat att det var  r o l i g t  att reda ut garnhärvor. Arbetet blev klart i tid, och var dessutom bra gjort..

Nu tror jag faktiskt att matte  k l a r a r  a v  att mixtra ihop koftmönstret. Bara hon får klia sej i håret, gå omkring och muttra och fundera en stund..

Den här dan började bra.. Upp tidigt.. Matte också.. Och så småningom solskenspromenad på Stiby backe. Vi hade plockat upp en gammal skolkamrat till matte på vägen så vi var ett litet sällskap på tre..

Damerna traskade på och hunden intervalltränade.. Trevligt hade vi alla tre.. Var och en på sin fason.. När vi var ungefär halvvägs hände det. Lilla Hallon hittade en riktigt lös och god och ljuvligt doftade hög med skit.. Vilken lycka att få smörja in sej riktigt ordentligt..

Vad matte sa när jag kom skinande av glädje och mänskoskit  k a n  jag bara inte citera.. Om det skvätte om mej så  r ö k  det om matte.. Om det doftade finaste parfym om mej så osade det svavel om matte..

-Jag rör dej inte, din odåga, sa hon. Kommer världens största och argaste hund och vill klå dej så får han göra det, sa hon. - Jag kan till å med tänka mej att hjälpa till, sa hon vidare.. Och så   m a r s c h e r a d e  damerna till bilen med lilla doftande Hallon på släp..

Jaha, inte räckte det med att vara otidig och gorma och gapa på mej.. Matte slängde, formliga dängde ner mej i badkaret när vi kom hem.. Och tvålade in mej och spolade varmt vatten på mej.. Och sa nåra till otryckbara ord.. 

Sen fick lilla våta och ynkliga Hallon inte sitta i stolen hos matte när det blev dags för TV-frågesport. På  g o l v e t   fick jag vara.. Och eftersom min hoppförmåga är begränsad fick jag stanna där.. Fnys..

Jag  u n d r a r  vad det egentligen är med skatorna. Dom far omkring med näbbarna fulla med ris och kvistar.. Vad ska dom med allt det där skräpet till ?  Ännu märkligare är att dom flyger in i grannens stora björkar och lämnar skräpet  där..

Det är inte bara skatorna som förbryllar lilla Hallon. Måsar och trutar beter sej egendomligt dom också. Dom håller till på lekplatsen och för ett förskräckligt oväsen.. Förmodligen hittar dom mat där.. Mask troligen..

Mask är nåt  j a g  aldrig har provsmakat.. Mina kulinäriska experiment inskränker sej till löv och växter. För att inte tala om lera, bokollonskal och sand.. Att jag tuggar i mej dom här läckerheterna faller inte matte på läppen. Så fort hon märker att jag står och tuggar på nåt extra gott, kommer hon och sätter koppel på mej och drar iväg mej. Det hjälper inte att jag stretar emot.. Matte är den av oss som har mest krafter och "den starkares rätt" gäller..

Kanelen, mattes storterrier ni vet, fick  i n t e  alls gå lös dom sista åren av sitt liv. Detta eftersom har inte bara åt koskit utan också djurkadaver.. Matte ulkar  bara hon tänker på när han en gång kom farande, lycklig och glad, med en halvrutten rådjurssank i gapet..

À pro på läckerheter:

Matte fick igår ett erbjudande att vara med på nån slags receptkedjebrevsaktivitet på datorn. 

Hon blev väldigt intresserad och satte i gång att läsa instruktionerna. Men då smög det sej. Matte  b e g r e p  dom inte. Alltså fick hon tacka nej.. Fast å andra sidan. Matte har en hel hylla med receptböcker i köket. Som egentligen inte används särskilt ofta.. Men dom pryder ju sin plats, dom såväl som lilla Hallon..

Matte var salig när hon kom hem från Pulken i går kväll.. Hon hade sett hundratals  t r a n o r, massor med  g r a v ä n d e r, en  s t a r f l o c k , nåra  v i p o r  och  f y r a   stycken  s t o r k a r ! !  Aldrig förr hade hon sett storkar.. Hon blev så till sej att hon ringde en lärd docent, bokhandlare och fågelexpert, som hon gått en kurs hos, för att berätta om storkarna. (Hos matte är som bekant tanke och handling ett)..

Det visade sej, att dom här fåglarna är  u p p f ö d d a  en bit från Kristianstad, och tydligen var på hemväg från vintervistelsen, var nu  d e n  är.. Fågelexperten (Jag höll på att skriva fågelhandlaren) var mycket vänlig och lät inte alls förstå att han nog tyckte matte var lite enfaldig, som trott att det var helt vilda fåglar, som av eget intresse beslutat sej för att flytta till Skåne..

F i n a   var dom i alla fall, storkarna.. Riktiga  a r i s t o k r a t e r,  mente matte.

Själv satt jag ensam hemma, och det var lika så gott, eftersom det blåste förskräckligt. Det hade varit kallt för lilla Hallon att traska omkring utan pälsen. Den har matte nämligen dragit av mej. Vad hon ska ha  d e n  till är för mej obegripligt.

När Agneta såg lilla kala Hallon o-ade och ah-ade hon väldeliga över hur  f i n  jag blivit. Samtidigt konstaterade hon att jag ökat i vikt sen i vintras.. Jaha, vad  d e t  betyder vet jag mer än väl: Mindre portioner och inget tallriksslickande..

Nåja, det betyder också längre  p r o m e n a d e r , så jag ska faktiskt inte klaga.. 

Pälsen trimmad, klorna ansade, frukosten i magen så nu är det  v i l a  som gäller. Inte för matte förstås, som kom upp alldeles för tidigt i dag igen. Tack vare sin lilla hund, som satte i gång med buller och jämmer redan halv sex.. Inte var jag bajsig.. ville bara ut ett slag.. -- Visa din  m a k t,  skrutthund, fnyser matte. Nä,  inte tänkte jag i makttermer.. Tänkte bara kolla hur långt morronen hunnit.. Jo då, det var nästan full dager..

Egentligen är halv sex den tid matte brukade gå upp när hon fortfarande arbetade.. Hon hade långt till jobbet, min matte. --Ett halvt maratonlopp två gånger om dan, brukade hon säja. Under färden brukade hon stanna och släppa av Kanelen hos dagmatte.

Det var länge sen jag nämnde mattes "granatäpple".. Jodå, det mår bra och håller på att växa ur sin kruka.. Citrusplantorna växer så det knakar dom också.. Det vore roligt om dom åtminstone  blommade  n å n   gång, tycker matte. Och lilla hunden instämmer..

Visste ni förresten att citrusplantor är taggiga? Särskilt apelsinträdet har jättelånga vassa taggar.. Dessutom är dom vad matte kallar städsegröna.. Tänk vad ni får lära er mycket av lilla Hallon..

Det har tagit i att blåsa igen.. Sällan, sällan är det lugnt och skönt i Norje.. Gardinerna framför fönstren vajar i vinden..

-- Vi har i alla fall  f r i s k  luft i huset, huttrar matte.. Följaktligen bör både mänska och hund vara genomfriska.. Och det är vi nog också.. Vore vi inte det skulle här gnällas och jämras nåt förskräckligt både av matte och vovve..