I morse mötte vi Hebbe med mänska igen. Hebbe är fortfarande blyg för mej. Vilket jag finner löjligt och malligt på samma gång.. Det  f i n n s  en liten risk, att hans beteende framkallar en liten  ö v e r s i t t a r e  i mej.-- Så var det med  d e n  nobla karaktären, menar matte och skakar på huvet..

Nåväl.. När vi mötte det här värda paret för nån vecka sen var båda mänskorna sura på vädret.. Dom ord som sades var inte särskilt hedrande för nån av dom. I dag var det annat ljud i skällan och tummen upp i yllevantarna. Som matte planerar att lägga på hyllan  om nåra dar.. Bara hon inte lägger dom nånstans där hon inte hittar dom senare i år när det blir vantdags igen..

Det är nämligen så med det här märkvärdiga, som kallas  t i d, att den återkommer ständigt, ständigt, men är ändå inte  d e n s a m m a ... Den går liksom både  r u n t  och  r a k t .. Begrip  d e t  om ni kan!!

När lilla Hallon är riktigt i sitt esse springer han rakt fram och snurrar samtidigt runt, runt.. Det är kanske så tiden gör..

--Fort går den i varje fall, menar matte, som inte kan fatta vart alla åren tagit vägen.. Nån stans längs resans gång snurrade dom bort som vissna löv.. Men även  l ö v  kommer tillbaka.. Likadana men ändå inte samma..

Dagarna är väldigt händelselösa nu när vintern kommit tillbaka med snö (lite grann) och halka. Promenaderna blir så korta som det bara går. Bara ut, göra vad som göras ska och så in igen.  J a g   skulle nog kunna springa omkring på isfläckarna och kanorna eftersom jag har naturligt broddade tassar. För matte är det värre. Hon får  h a s a   sej fram för hon är livrädd att dimpa. Det är hon ganska bra på min matte, att dimpa alltså. Det har hon alltid varit. När andra barn sprang omkring och hoppade och klättrade så damp matte.. Hela barndomen linkade hon omkring med vrickade fotleder och sönderslagna knän.. Det är kanske inte så konstigt att hon aldrig gillade gympa. Utebli tordes hon inte förrän hon kom upp i ringarna.. D å  skolkade hon så ofta det bara gick!!

Matte går och väntar på nåt hon kallar  v å r d a g j ä m n i n g e n .. Då ska dagen ha hunnit ikapp natten och tillvaron bli ljusare och lättare. Det är i alla fall vad matte tror.. Och lilla Hallon vill gärna tro som hon..

Igår träffade jag för övrigt Busan, och  h o n  var lika vänlig som vanligt och strök sej mor mej och jamade. Det är märkligt att en så liten katt som Busan har en sån hisklig basröst.. När hon öppnar sitt lilla gap och jamar så kan man tro att det är en stor huligankatt som" låter upp sin stämma"...

D o m  (huligankatterna) har hittills haft vett att undvika lilla Hallons kvarter.. Men  b e r e d d  på att dom ska komma är jag!!

-Nej men, huu så förfärligt!! pep matte när hon kikade ut i morse.. -Så otroligt hemskt!! Jag, som trodde det var vår!

Det här sorgeutbrottet orsakades av att det  s n ö a d e  lite grann och att snön låg  m i n s t  millimeterhögt på marken.

--Ja men matte, bjäbbade lilla Hallon. Du  v e t  mycket väl att våren  s t a t i s t i... mfmb.. Jag  ö n s k a r  att matte lät bli att tysta mej så här handgripligt..

-Tänk, sa matte, tänk att i går var vi och sprang på Nytorpet en lång,lång runda. Och lilla mor och Agneta var med..

Jo då, det minns jag.. Och sen fick lilla mor och jag sitta  i n l å s t a  i bilen mens damerna var och åt lunch på Kvarnen.. Jo då, och sen gick dom och tittade i affärer, och  v i  små hundar fick fortfarandee sitta inlåsta..

Ja, som sagt, vintern har gått i baklås och snön ligger blöt och slabbig på gatan. Matte fick ta på sej sina otroligt tunga gummistövlar och kämpa sej fram på kisserundan i morse.. --Å så har jag ändå köpt dom i en  s p o r t a f f ä r , grymtar matte, som på nåt sätt har fått för sej att det man köper på såna ställen ska vara lätt och behändigt och hjälpa mänskan att löpa som en nja, inte  h i n d  precis, men i alla fall.

I går satt matte vid datorn här hemma och hittade en gammal familj, som kan räkna sina "anor" från. Och dom levde på Karl Johan Bernadottes tid.. Jag och matte börjar förstå varför folk säjer "Hemskt vad tiden går"...

Jag nämner ofta trädgården och om  d e n  finns mycket att orda. Den har, enligt matte, genomgått ett otal förvandlingar och det har mattes känslor gentemot den här plätten jord också gjort. Den har under de dryga 40 år som den existerat varit såväl köksträdgård med potatis och andra nyttigheter som prydnadsträdgård. Den har också varit urskog och ödemark.

Det var så här: När mattes mänska dog visste hon inte riktigt sin egen plats i tillvaron och än mindre trädgårdens. Så den fick helt enkelt växa igen till en ogenomtränglig urskog. Vilka varelser, som kunde tänkas bo där, vågade matte inte ens tänka på.. Till sist hade hon fått nog av den här djungeln (Snälla grannar kommenterade den aldrig, men så här i efterhand kan man kanske förstå om dom inte direkt uppskattade grönskan). Hon tog hit en man med grävskopa och han drog iväg med både växtlighet och jord till närmsta tipp.

Matte ville ha en gräsmatta, sa hon, och skaffade nån slags jord och satte gräsfrö. I efterhand har matte förstått, att det nog var fyllnadsmassa som kördes dit för där växte i princip bara glesa ogräs.. Matte beklagade sej för en kollega och fick då veta, att man måste lägga på gödning.. Glad i hågen köpte matte en säck hönsgössel och strödde på. Jo då, till en början växte det gräs på plätten, men efter nåt år var det rena ödemarken igen.. Nytt gnällande och nya tips. Man måste gössla varannan  m å n a d  så där, sa kollegan. Det hade inte matte begripit. Hon trodde att det räckte med  e n  gång!!

Efter att matte fått reda på det här med gödning har hon månat väldeliga om sin trädgård och nu har vi både rabatter, körsbärsträd, häck och gräsmatta och syrener.. Och vackra rosor.. Matte säjer att hon har börjat älska, verkligen älska sin trädgård. Men samtidigt är hon tacksam över att den inte är mer än 600 kvadrat. Det sista vet jag inte vad är, men huvudsaken är att matte vet det och känner sej nöjd..

Matte är fundersam. Hon var på släktforskarkurs i går kväll. Jodå, hon fick god undervisning och gjorde själv så gott hon kunde, men inte hittade  h o n  nåra gamla bondesläktingar.. Dom verkar ha flyttat omkring som värsta nomaderna. Matte trodde i sin enfald att bönder var  b o f a s t a !! Det var kanske med  h e n n e s  förfäder som med mina förfäders mänskor. Att dom levde på stölder och tjyvskytte och drog land och rike kring med sina bylten, ungar och små hundar.. Och utan dom, hundarna vill säja, hade dom inte klarat livhanken en månad, för   m i n a   förfäder var väldigt duktiga på att spåra upp och fånga mat till sitt folk!! Påstå inte att vi har degenererat, bara för att en och annan sentida släkting inte kan hoppa.. När och hur fick man mat genom att hoppa??

Utanför vårt fönster blommar hasseln och en mängd småfåglar flaxar omkring och gör det fåglar  b r u k a r  göra. En del av dom här fågelsysselsättningarna ger gössel i trädgården och det är bra. När mattes mänska levde hängde han och matte ut kärvar i vinbärsbuskarna varenda vinter. Resultatet blev fantastiska vinbärsskördar!!

Numera finns det inga bärbuskar alls i trädgårn. Bara körsbärsträd, gräs och blommor. Och så finns det daggmaskar och nu i mars brukar dom krypa upp i dagningen så det är ett fasligt liv på måsar och trutar utanför fönstret.. Det måtte finnas  o ä n d l i g a  mängder daggmask eftersom hela det här fågelsällskapet kan livnära sej på dom.. Ja, måsarna äter förstås  a n n a t  också. Exempelvis körsbär till mattes stora förtret..

Det är måndag morron och klorna är klippta och solen skiner och matte ser glad ut och jag   u n d r a r   om vi inte ska till skogen snart. Det verkar så på matte. Har jag sagt att min matte är väldigt lätt att avläsa? I går kväll till exempel: Jag visste långt innan gästerna kom, att det skulle komma främmande. Och jag markerade min vetskap med att skälla nåt besumligt. Matte kunde  i n t e   får tyst på mej. Inte få mej att hålla mej stilla heller.. -Jag tror jag ger bort dej, sa hon. Till nån som är omdömeslös nog att vilja ha dej, sa hon.. Fast då finge jag väl b e t a l a  en bra slant emellan, sa hon.. Nu  t r o r  jag inte att matte mente vad hon sa. Inte vill hon ge bort sin allra som finaste älskling.. Å nä!!  Det vore nog det sista...

Sen kom gästerna och då höll jag min stora hundmun nogsamt stängd.

Det verkade som om matte hade ordnat en trevlig bjudning för maten var god och stämningen hög. Alla var nöjda och pratade och skrattade.. Och hade roligt.. Jag för min del snusade i stolen.. En av damerna satt och begrundade mina försök att hoppa upp i stolen. Det tar lite tid och är alltid lite nervöst.. Damen hade aldrig sett maken till oduglig hoppare!! Nåja, att hoppa är inte allt här i världen. Det finns annat som lilla Hallon är  b r a  på!! -Säj nåt, säjer matte och ser försmädlig ut..

Jämmerligt!! Jämmerligt så fint vi har fått det, sa matte när hon la sista handen vid den där städningen, som hon har gått och förhalat så länge.. Som den lilla diplomat jag är så nickar jag instämmande och berömmande.. I själva verket ser jag ingen som helst skillnad. Men matte är nöjd och då är jag det också..

Jaha, då ska det alltså bli bjudning hos oss i kväll.. Det hade varit roligt om  j a g  också fått bjuda nåra gäster. Frasse och lilla mor kanske.. Fast, det är klart.. Lilla mor skulle nog försöka sätta Frasse på på plats. Hon har den egenheten min lilla mor. Överst på trappan.. Det är hennes position.

Åter till mattes bjudning: Eftersom en av gästerna är vegetarian (h e n n e s  tallrik vill inte lilla Hallon slicka!), så ska matte laga vegetariskt.. Matlagning är en av de få saker matte är verkligt  b r a  på så jag tror nog hon kommer att få ihop nåt riktigt läckert..

Hoppas det blir tid till en promenad också innan gästerna kommer.. Helst en utan tvång och koppel..Det är sån skillnad på en promenad med och en utan koppel. Himmelsvid skillnad. Det tycker både jag och matte, som  helst ser att hon slipper kopplet hon också..

Go´söndag alla därute i rymden och på jorden.. Go´söndag !!!

Väldigt glad är jag i dag.. Min gode, snälle vän Tajson har  i n t e  sällat sej till huligankatterna. Vi träffades i morse och han var lika vänlig och kelig som alltid.. Matte är lika glad som jag.

Matte förresten.. Hon har hunnits ikapp av sitt samvete och börjat plocka fram städattiraljerna. Matte, som var så kaxig igår, har krupit till korset och rättat in sej i ledet av duktiga husmödrar.. Så idag blir det nog inte nån långpromenad..

Jag får försöka roa mej ändå så gott det går.. Kruxet är, att sådant som  v e r k l i g e n  roar mej är förbjudet.

Vädret är super i dag också och i trädgåden blommar snödroppar och krokus. Lökgroddarna växer sej högre och högre. Matte, som inte alls har nåt emot städarbete utomhus, längtar efter att få sätta igång och "våra", som det heter på blekingska. Motsatsen är "hösta", och det hann matte med innan vintern kom. Rabatterna är således väl förberedda.. Lite hackande och grävande bara och så på med en massa "gössel", det vill säja koskit. Växterna gillar nämligen den sortens föda.

En annan, som gillade "gössel", var mattes airedaleterrrier Kanelen. Enligt matte brukade han ställa sej bakom en kossa och öppna gapet när kossan skulle tilll att leverera..

Vet ni vad en skröna är? Ovanstående var en sådan.. En riktig sjudundrande skröna.. Kanelen åt bara  h a l v t o r r

gössel. Sån som var lite "al dente"..