Det är konstigt.. Egentligen verkar det som om ingenting, absolut  i n g e n t i n g  händer i vår lilla värld.. Men det är inte sant.. Det händer alltid, alltid  n å n t i n g ..  För det mesta inte nåt  d r a m a t i s k t  eller  f a r l i g t.. Men ofta nåt som är  r o l i g t.. och som man kan gå och tänka på och minnas och lite smått gotta sej åt.. Nåja, det händer  s o r g l i g a  saker också.. Fast tack och lov inte så ofta..

I söndag hände nåt som kunde ha blivit både sorgligt och dramatiskt om inte min matte sagt stopp och belägg.

Så här var det:

Vi satt som vanligt och halvsov i stolen matte och jag när jag hörde nån komma på uppfarten.. Jag till att larma och föra ett fruktansvärt oväsen.. Matte, vars hörsel inte på långa vägar kan jämföras med min, försökte tysta ner mej. Men inte höll jag tyst.. Värre och värre gormade jag så matte fick pallra sej bort till dörren och öppna..

På trappan stod en välklädd och artig man och frågade på bruten svenska om matte förstod engelska.. Jodå, matte  förstår  engelska och väl är det, för hon fattade precis vad han sa, och det han sa, var att han erbjöd sej att asfaltera mattes uppfarter..

Nu är det så, att matte har läst i tidningen om bedragare, som säjer sej vilja snygga till folks uppfarter och som tar bra betalt, tillåmed i  f ö r s k o t t, och sen struntar i att göra jobbet, eller gör det undermåligt..

Givetvis tackade matte nej till erbjudandet, men  d å  försvann lite av polityren och mannen försökte börja argumentera med matte.. Och vill veta varför hon tackade nej till hans "fina" erbjudande.

--Jag har  h ö r t  om er, sa matte. Fast hon sa det förstås på engelska. 

En som tystnade och försvann som en klick smör på en het potatis var "asfaltkokaren".. Matte kände sej förstås mallig och kaxade sej lite för sej själv..

I går i tidningen läste matte om en kvinna i närheten, som  o c k s å  fått besök, men som tydligen inte riktigt kunnat göra sej förstådd när hon tackade nej till asfaltmannen.  H o n hade fått hela sin uppfart sönderhackad när hon lämnade huset nåra timmar.. Asfaltsäljaren hävdade att hon tackat ja till hans erbjudande och hade mage att kräva en massa pengar av henne.. Nåja, polisen kom och haffade bedragaren.. Rätt åt en sån skurk..

Varför berättar lilla Hallon den här historien?

Jo, för att poängtera vikten av att inte låta sej duperas av folk som kommer och gör erbjudanden vid dörren..

Även om dom  s e r  prydliga och trevliga ut så kan dom  vara  k r i m i n e l l a...