Igår var vi lösa, både matte, Agneta och lilla hunden.. Lösspringandet skedde på Nytorpet och alla tre skötte vi oss exemplariskt trots att vi mötte en hel del gott folk. L i t e  svårt att hålla mej i skinnet hade jag när vi mötte ett par småflickor som kom och dinglade med en korvbrödpåse.. Och så ville dom klappa mej.. Matte sa att  d e t  gick bra,

men att  m a t n i n g  var förbjudet.. Jaha...

Vi mötte andra mänskor också, men  d o m  struntade jag i. Jag hörde nog att dom yttrade sej uppskattande om den fina lilla hunden, som kunde springa lös och det utan att antasta nån eller rymma..

Matte är också  v ä l d i g t  glad och tacksam att jag inte är rymningsbenägen..

--Det räcker med att du har snuskiga parfymerings- och matvanor, säjer hon och fryner.. Skulle du därtill rymma vore du en pina, tillägger hon.. Och så lyser hon upp:-- D e t  kanske inte vore så dumt förstås, skämtar hon..

Jag  h o p p a s  ialla fall att det är som hon skämtar.. Hon kan vara rätt drastisk i sitt skämtande min matte..

Det är varmt ute, men det blåser.. Säj när det  i n t e  blåser här vid stranden av "Östersjöns Biskaya" det vill säja Hanöbukten..

När matte var ung och precis hade tagit studenten, vilket på den tiden nog var betydligt svårare och allvarligare än nu, jobbade hon ett par år på Karlshamns Allehanda..  Hon inbillade sej att hon skulle kunna bli journalist, vilket var ett misstag att tro.. Det räcker inte med att någorlunda behärska formlära och syntax, man måste dessutom ha ett engagemang.. Och  d e t   hade inte matte..Hon slutade frivilligt efter ett par år, i  n n a n  nån upptäckt hennes totala brist på samhällsintresse..

Nåväl: På den här redaktionen fanns det en chef, som var sjöfartstokig och som älskade havet i alla dess sammanhang.. Det var  h a n  som brukade kalla Hanöbukten för Östersjöns Biskaya eftersom det alltid blåser här..

Han hade andra underliga formuleringar också.. Exempelvis "Guds död i stugan" och "Må dina kameler aldrig sakna vatten" . Dessutom svor han nåt förskräckligt.. Matte, som på den tiden var rätt så lättpåverkad, tog aldrig efter dom här fraserna.. Dom var  f ö r  drastiska.. Det skulle förresten sett ut med en rosenkindad, barnslig tjugoåring som brakade på med osande eder och hårresande uttryck..