--Honnafaan, ska du välta mej i dag igen, gnällde matte i morse när vi höll på och dona med frukosten.. Och hon hade kommit åt mej med en av sina megafötter..

Jag begrep inte alls vad hon menade, men att hon blev rädd fattade jag.. Och att hon på nåt sätt skyllde  på mej.. Vad vet jag inte.. Ibland har jag svårt att begripa mej på henne. Precis som  h o n  har svårt att förstå sej på m e j.. För det mesta lever vi dock i bästa samförstånd matte och jag..

Sen sa hon lite mer..

--I dag är det sju månader kvar till julafton, sa hon..

D e t  är en annan olikhet oss emellan.. Matte lever ofta i framtiden. Ibland också i det förgågna. Lilla Hallon lever fullt ut här och nu.. Mitt minne är för kort för att jag ska komma ihåg nåt förgånget.. Och jag har inte tillräckligt med fantasi för att kunna föreställa mej framtiden..

Sommaren fortsätter med oförminskad styrka.. Det är redan för varmt för att lilla Hallon ska orka göra nåt annat än sova.. Nåväl.. Jag  b r u k a r  sova en stund på frukosten.. Matte tänker sej ut i trädgården.

--Gräset behöver klippas, säjer hon.. Konstigt, det klipptes ju för bara nåra dar sen..