Lilla mor var hon frissan i går.. Britta hämtade henne på förmiddagen.. Inte visste jag att hon bara skulle vara härifrån ett par timmar.. Alldeles förtvivlad blev jag när hon försvann.. Desto större blev glädjen när hon kom tillbaka.. Visserligen var det svårt att känna igen henne.. All den stora yviga pälsen var borta och plötsligt såg hon lite grann ut som jag själv..

--Nu begriper jag varför du rycker av Hallon pälsen, sa mattes syster härom dan när hon såg lilla mor, eller rättare sagt anade henne nånstans i allt håret..

Matte ska bort idag.. Hon tror inte att jag vet att hon ska iväg. Det gör jag alltid.. Hennes signaler är så tydliga, nästan övertydliga..

Ibland tycker hon att det är kusligt att hennes lilla hund läser henne så väl..

--Det är nästan som om Hallon kan läsa tankar, säjer hon och ser lite bekymrad ut.. Precis som om hennes tankar inte alltid är så hedervärda..

Matte kan vara lugn.. Hon kan tänka vilka hemskheter hon vill.. Lilla Hallon kan bara läsa såna tankar som handlar om honom själv..

Igår kväll såg jag det där  d j u r e t  som jag inte vet vad är.. Det var nästan mörkt och matte hade lilla mor och mej i koppel för dagens sista kisserunda.. Det var nog tur att vi var kopplade.. Tillåmed lilla beskedliga Hallon blev nyfiken på att springa fatt det här djuret.. För att inte tala om lilla mor..

Faslig fart var det ialla fall på djuret.. Och in i häcken försvann det..

Av det utlovade regnet blev intet.. Matte bekymrar sej, men det är ingenting jämfört med vad  b ö n d e r n a  gör..