Hade inte tänkt fundera mera över  t i d e n, men idag har den ställt till det ordentligt för både matte och hundarna.. Framför allt för  h u n d a r n a.. Som nästan trodde sej vara övergivna.. 

Så här var det:

Tidigt i morse gick matte upp, rastade och matade oss och matade sej själv också.. Hon skulle ett ärende till Karlskrona, "Avkroken" som hon kallar den platsen..

--Är tillbaka om ett par-tre timmar, sa hon och fyrade av sitt soligaste leende.. --Inte längre, lovade hon..

Nu gick allt snett i Avkroken och matte kom inte hem förrän efter  s j u  långa timmar.. Då var vi trötta på att ligga och sova och trötta på att vara kissnödiga och trötta på att vara utan matte..

Glädjen blev stor när hon kom hem.. Att nåt farligt skulle kunna hänt henne hade vi inte haft en tanke på.. Matte reder sej rätt bra.. Nä, det var så himla  t r å k i g t  utan henne..

-- Kunde inte hjälpa det, sa hon..-- Det var  t i d e n  som ställde till det för mej, sa hon.. Förlåt snälla vovvarna.

´säkta  så mycke..

Visst förlät vi matte.. Men den där  T i d e n  skulle jag gärna vilja ha ett samtal mella fyra ögon med..