--Precis som idag var somrarna för länge sen, sa matte alldeles nyss. Då, när hennes mänska, katter och Joker fanns.--- Precis så här varma och soliga var dom, sa hon.. Och tänkte sej tillbaka till 70-talet.. --Det är nog i stort sett bara vädret, som var sej likt.. Ingentig annat.. Funderade hon vidare..

Matte och hennes mänska hade bara en bil på den tiden och den fick dom dela på.. Det var aldrig nåt bråk om vem som skulle ha bilen eller när.. Den frågan löstes utan problem, men bilen gick varm dagarna igenom..

--Kläderna var annorlunda och  j a g  var annorlunda, suckar matte och drar ut en liten rynka..

--Och så många som  l e v d e  då, fortsätter hon.. Ja,ja...

Lilla Halllon sitter med huvet på sned och lyssnar till mattes suckan..

Tänk  så mycket mänskor skulle kunna lära av sina hundar om dom bara  s t u d e r a d e  dom lite närmare..

Vi hundar lever i  n u e t.. Om mänskor gjorde  d e t  lite intensivare skulle dom inte behöva sakna det förgågna.. Dom skulle helt enkelt inte ha  t i d ..

Till nåt  h e l t  annat:

I natt vaknade vi av ett brakande.. Det lät som om nån dunkade i väggen.. Matte blev förstås rädd att det var en tjuv eller mördare, som höll på att ta sej in..

Hon var starkt betänkt att gå upp och se efter, men kom på andra tankar..

--Jag försöker väl leva så länge det går, tänkte hon och kröp ner under täcket. Kanske trodde hon att mördaren inte skulle hitta henne där..

Lilla Hallon för sin del tog det lugnt.. Det hade jag  i n t e  gjort om nån försökt ta sej in.. Tröstad somnade matte om.. Jag också, modiga lilla hund..

På morronen fann vi att braket orsakats av att en tavla trillat ner från vardagsrumsväggen..

 Jaha, allt har sin naturliga förklaring..