God, alldeles  f r u k t a n s v ä r t  god morron till alla er på fyra eller två ben där ute i galaxerna.. Lilla Hallon, Hinnbäa, Framboise, Lampone önskar god morron och gläder sej att vara bland de levandes skara..

--Vad menar du med det.. De  l e v a n d e s  skara, frågar matte brydd.. Du, som har snarkat och snörvlat dej igenom

åtta långa timmar utan att verka det minsta sjuk..

--Nja, det är nog snarare så, att jag är glad att det är  d u   matte, som befinner dej bland de levandes skara..

Det är nämligen så att matte, som varit uppe och skramlat redan vid femtiden hela veckan, plötsligt sten- och stocksov till efter  s j u.. D e t  händer inte så ofta så därför var jag lite, lite rädd att  h o n  inte var bland de levandes skara längre.. Ett fasligt besvär att väcka henne hade jag .. Knuffade och puffade gjorde jag och när inte  d e t  hjälpte tog jag ett djupt andetag och hoppade (h o p p a d e)  ner på golvet med ett ordentligt plask..

D å   vaknade matte och  kom på benen.. Och nu håller vi som bäst på att planera vår lördag..

--Gräsklippning, säjer matte.. Dammsugning.. Diskning av en massa smorda fat och tallrikar.. Strykning.. Ogräsplockning.. Matlagning..

Med stigande fasa hör jag matte räkna upp allt som ska göras.. Det kan väl ändå inte vara  n ö d v ä n d i g t ..Inget av det hon räknade upp är nödvändigt.. Inget utom  s i s t a  punkten..

--Jag har ett bättre förslag, säjer jag ivrigt.. Strunta i alltihop utom matlagningen och lägg in en långvandring i skogen i stället.. Vi kan gå med det samma.. Snälla..

--Vi får väl se, säjer matte och ser lite, lite frestad ut..

--Vi får väl se...