Matte börjar bli lite filosofisk på gamla dar.. Och det har att göra med hennes "tjänstgöring" i kyrkan.. Dels det och dels med den där tiden, som inte finns..

Eftersom det inte precis kryllar av besökare under mattes arbetspass har hon gott om tid att se sej om i kyrkan.. Och så kollar hon med dom papper hon fick av Ellen förra året.. Hon letar och tittar och känner sej mer och mer som en liten, liten länk i en oändligt lång kedja.. Hon känner sej tillhörig, liksom..

En annan sak  som får henne att känna kontinuitet är att titta på bloggrubrikerna.. (Matte vet inte hur man gör en sån och därför har vi ingen).

Jo, dom här rubrikerna:

Sammantagna är dom faktiskt en revy över mänskolivet..

Många rubriker handlar om naglar, hår, filmer och.. ja, sånt som sysselsätter mycket unga mänskors (läs flickors) liv. Nästa kategori skrivs av lite äldre flickor, dom som just har blivit mödrar och hustrur, och handlar om deras vardag.. Skönhetstipsen har lagts på hyllan.. Är inte så viktiga längre.. Och så fortsätter det.. Hela mänskolivet (Individens utveckling är släktets, sa nån vis man) rullas upp på datorskärmen.. Många skriver om sjukdom, sorg och bedrövelse.. Men också om glädje och fest..

--Läser man dom här rubrikerna finner man att man inte är så unik som man trodde, säjer matte eftertänksamt..

--Trodde du verkligen att du var det.. Unik liksom, frågar lilla Hallon.. Inte alls försmädligt, bara frågande..

--Nä, det har jag egentligen inte trott dom senaste femtio åren, medger matte..

Men du,  mysvovve, nu tar vi på oss vandrarskorna och går till skogen..