I dag på första kisserundan träffade vi mänskor och deras hundar, som vi inte sett på länge.. Varför då, kan man fråga sej.. Jo, för första gången på mycket länge var vi  u t e  samtidigt som den övriga befolkningen.. I flera veckor har vi kämpat med att få tiden (den alltid lika obegripliga) att stämma med dagens aktiviteter.. I stället för att permanenta dom till nån slags  n a t t a k t i v i t e t e r..

--Klockan fem på morronen är väl inte natt, menar nån..

--Nä. inte  n u  på sommaren.. Men vänta bara nåra veckor till.. Då är det nermörkt klockan fem.. Om vi inte lärt oss  en vettig dygnsrythm till dess får vi  t r e v a  oss fram i blindo på morronrundan..

Matte berättar, att det inte var särskilt länge sen hon kunde sova till långt fram på förmiddan.. Vi niotiden ungefär slog hon upp ögonen, och sen höll hon sej på benen till efter midnatt.. När hon inte skulle upp och åka till jobbet förstås.. D å  fick hon både lägga sej och pallra sej upp tidigare..

Det är faktiskt sommar fortfarande vad än mänskor gnäller om.. Matte och hunden går omkring och tittar på rosor.. Vi ska nämligen plantera såna på "taggen".

--Dom  d ä r  är väl fina, ivrar hunden..-- S å n a  kan du väl plantera..

--Visst är dom fina, nickar matte... Men det är fel  f ä r g.. Rosor ska vara vita eller röda.. Möjligen mittemellan, inte gula. Matte är bestämd på den punkten..

Eftersom jag saknar förmåga att se färger kan jag bara nicka instämmande..

Men jag  u n d r a r  hur färgen "mittemellan" ser ut..