--Kommer du ihåg vad jag gjorde i går.. Lilla hunden tittar uppfordrande på sin matte..

--Jo vars.. Du lyckades med konststycket att fixa till ett hejdundrande  s t a v f e l  i din blogg.. 

--Äh,  såna bagateller bekymrar inte Malina-Framboise-Lampone-Imperator Romanus det minsta.. Det är mänskobekymmer.. Nä, jag menar vad jag  g j o r d e .. På riktigt, alltså..

Och så påminner matte sin lilla hund om att han var på Nytorpet och sprang lös och roade sej på allra bästa sätt.. Och nu minns jag att jag träffade en väldigt trevlig dvärgschnauzer.. H a n  hade hur gärna som helst velat följa med matte och mej på en långrunda.. Men se  d e t  tillät inte hans mänskor. Han var nämligen så ung så han var utsatt för intensivuppfostran..

--Har  j a g  varit utsatt för intensivuppfostran nån gång.. Eller var jag så här fin och följsam alldeles av mej själv..

-- Tja, mja, äh, hmf..

Det händer inte ofta, men nån gång blir matte svarslös..

Jag väljer den alldeles gyllne medelvägen och tror att matte visst har bidragit till att hennes lilla hund är fin och följsam (åtminstone om jag slipper koppel) men hon behövde inte slita så värst med uppfostrandet.. Lilla Hallon

v a r  ett alldeles särskilt exemplar till hund..

V a r  förresten.. Ä r  ska det vara..