--Varför för du sånt förfärligt oväsen, frågar matte och tittar på sin lilla hund.. --Det blir värre och värre.. Du morrar ju jämt..

Jo minsann, lilla Hallon har blivit ett  m o r r a n d e  djur..

--Men allsindaar.. Matte skakar på huvet.. Folk kan ju tro att du är argsint och farlig och börjar dra åt sej fötterna när du kommer morrande på det där viset..

Jasåminsann.. Man verkar arg och farlig när man morrar.. D e t  var ju inte så dumt.. Är man så liten som jag kan  det faktiskt vara ett fiffigt  sätt att imponera och sätta sej i respekt..

För övrigt har morrande och  v r å l  alltid varit mina lekljud.. Hittar jag en pinne i skogen och börjar hysta omkring med den ger jag hals allt vad jag förmår.. Likadant när jag springer omkring med min lekring här hemma..

Nåja.. Det händer att jag stöter på en och annan  l ä s k i g h e t   när vi är ute, och då morrar jag också.. Så det så..

--Nähej, säjer matte och ler lite.. När du träffar på nåt, som du inte riktigt  v e t  v a d   ä r,  morrar du inte alls. Då står du en bit ifrån och  g n ä l l s k ä l l e r ..

--Sen, när du förstått, att det inte är nåt farligt som du fått syn på, utan ett cementrör, en skokartong eller pilsnerflaska, d å  börjar du morra på riktigt..

Till nåt annat:

Igår var det långpromenad i skogen för första gången på länge.. Agneta var också med och alla tre gladdes vi åt att vädret har blivit uthärdligt igen.. Lite torrare och lite svalare..

Idag är det fredag och livet går vidare som vanligt i denna den bästa av världar.. Matte såsar omkring och flyttar på grejor lite planlöst så där.. Lilla Hallon tillbringar tiden i sin stol och rosorna dricker vatten..