--Det regnar, minsann.. Sa matte när hon drog undan gardinen i sovrummet i morse.. Sen kom hom på att hon ville säja det på  f r a n s k a ..

"Il pleut", sa hon och såg så illande belåten ut som bara nån, som kommit på nåt riktigt begåvat, kan.. "Il pleut"..

Lite barnsligt av matte förstås, men kan det glädja henne så är det OK för mej..

--Jaha, vem vet, det kanske är lite av den smälta polarisen, som håller på att förflytta sej till Norje. I så fall kommer det nog att dröja länge innan vi får se solen igen..

Med dom orden kravlade jag mej upp i den  t i l l å t n a  soffan, rullade ihop mej och somnade på stubben..

Jag tänkte inte på att trösta matte med att nu kommer  r o s o r n a  att må ännu bättre.. Fast,  n å t  får hon väl fundera ut själv också..

Matte har kommit på att hon vill börja med släktforskning igen och har anmält sej till en kurs på ABF.. I vintras på Vuxenskolan gick det inte så bra för henne så hon tackade för sej rätt snart och avbröt forskandet.. Hon tyckte inte hon  l ä r d e  sej nåt.. Desstom kom hon snett från början.. Hon hade missat tiden och kom en hel timme för sent första gången.. Ja, klantigt var alltihop.. Inte minst matte själv.. Men nu ska det bli andra bullar..

I går hade vi en fantastisk vandring på Sternö matte och jag.. Vi var ute länge, länge och mådde ypperligt.. Jag var lös praktiskt taget hela tiden och passade på att röra ordentligt på mej.. Idag blir det väl inte så mycket promenerat med all den här polarisen som smattrar på plåttaket.. Och ger rosorna att dricka.. Och fyller brunnarna och inspirerar schlagerförfattarna.. Il pleut..