--Åh,  v i l k e t  underbart väder, pep matte i morse när hon drog från gardinen..

Hundarna bara glodde..

--Tror du det är smittsamt, viskade lilla mor i mitt öra..

Icke.. Matte  ä l s k a r  varma, blåsiga och fuktiga höstdagar.. Och det är ingenting att göra åt. Eller skrämmas av heller för den delen.

--Var och en har sin smak, som dom säjer i Frankrike.. Jag har glömt hur det stavas och därför skriver jag det på svenska..

Vi har väldigt många löv, som ligger och skräpar i trädgården.. Träden  b r u k a r  vara kala när matte fyller år och det gör hon nästa vecka.. Agneta påstår, att en höst var löven kvar på mattes födelsedag.. Hon minns det därför att vi vandrade till Grundsjön den dan..Matte däremot kommer inte ihåg en enda födelsedag med lövade trän.

När  j a g   fyller däremot är hela skogen full med löv.. Den är det i   l e j o n e t s  tecken..

Lilla Hallon, djurens  k o n u n g ..

--Lilla Hallon, säjer matte.. --Sakta i backarna.. Det är  e n   sak att vara född i lejonets tecken . En helt annan att  faktiskt  v a r a  lejon..

För övrigt skulle jag inte ha råd att  h a  dej om du verkligen  v o r e  ett lejon.. Och framför allt ville jag inte ha dej i sängen. Och tänk sen så rädda folk skulle bli om dom mötte oss när vi var ute på promenad. Och vad skulle lilla mor säja om hennes son plötsligt förvandlades till en jättekatt..

--Och du, fortsätter hon.. Vad skulle  d u  säja om  j a g  förvandlades till en giftig, livsfarlig  s k o r p i o n ..

Tja,  s å  långt har inte lilla Hallon tänkt.

Lilla mor fnyser högljutt:

--Ni är inte fullt kloka nån av er.. J a g  för min del är  h u n d  och har ingen  lust alls att vara nåt annat..

Bättre hund än lilla Nellie kan  faktiskt inte tänkas.. Hmf..

Matte och Hallon ser handfallna och snopna ut.. Jaha,  d ä r   fick vi så vi teg..

.

Hej och hå .. Dagarna lunkar på.. Hundarna äter, sover, leker och får gå ut..Och matte linkar.. Otålig som hon är börjar hon bli duktigt trött på det här haltandet..

--Usch, säjer hon.. Usch, är det så här det ska vara i fortsättningen så vet jag inte vad jag gör..

Jag misstänker att det är just den här otåligheten som har fått matte att bli sämre igen..

Det var så här:

Efter besöket hos sjukgymnasten satte matte igång med att hårdträna.. Flera gånger om dan gjorde  hon programmet.. Om och om igen ansträngde hon sej till det yttersta.. Allt för att bli bra snabbare än snabbt.. Helst på en gång..

Jaha, resultatet lät inte vänta på sej.. Hon blev  s ä m r e .. Kloka lilla Hallon tror att hon helt enkelt överansträngt sej..

Så särskilt  s m a r t  är hon då inte..

Hundarna är rätt så trötta på att matte lägger så mycken tid på att sitta vid datorn.. Hon håller på och försöker leta reda på gamla förfäder.. Och eftersom matte högeligen överskattar sej själv har hon inte lytt kursledarinnan och fört ordentliga anteckningar över källor och annat..

--Det kommer jag ihåg ändå, sa hon för en tid sen..

Jo pytt, nu får hon göra om det mesta för hon har rört ihop gubbar och gummor och barn och präster och födslar och dödslar nåt otroligt..

Så särskilt  s m a r t  är hon då inte..

För en liten stund sen lekte lilla mor och jag tämligen högljutt.. Jag gjorde mitt bästa och försökte dra omkring med henne på golvet..

Matte kom susande så fort foten tillät, drog i sär oss och föste iväg den ena åt ett håll och den andra åt ett annat..

Vovvarna stod som levande frågetecken..

--Vofför gör hon  s å.. Sa vi .. Ofattbart.. Vi som har så roligt..

Näe.. Nu börjar vi små hundar att bli trötta på att matte linkar omkring och har fotont.. Visserligen gör hon sitt bästa för att vi ska få komma ut och springa lösa åtminstone varannan dag.. Det är just det det  ä r:  varannandagsmotion..

I söndags var vi passande nog och sprang "Invalidrundan" på Nytorpet och i går kunde matte knappt gå.. Hon linkar svårartat i dag också så det blir väl till att tassa omkring i koppel nåra små korta vändor.. Inget mera.. Suck. 

Eftersom vi inte kan röra oss så mycket som vi vill så har matte dessutom dragit ner på  m a t p o r t i o n e r n a ..

--Vovvarna får inte bli tjocka, säjer hon..

Jag undrar om hon tänker på att dra ner på sina  e g n a  portioner också.. Jo, det gör hon nog..

--Mänskan får inte heller bli tjock, säjer hon..

--Nu ska inte två små hundar hålla på och gnälla på det här viset, menar matte.. Ni har tak över huvuna och mat i skålarna.. Tänk på alla ekorrar och rävar ute i skogarna, som får sitta och huttra i snålblåsten.. Frysa och fara illa..

Och alla  f å g l a r .. Dom har det inte lätt heller.. Eller  h a r a r n a ..

Matte håller på och eldar upp sej till nåt som är betänkligt likt ilska..

Vad  j a g  förstår så är det  m e n i n g e n  att rävar och andra vilda djur  s k a  vara ute i skogen.. Och vad beträffar f å g l a r n a  så har dom flesta flyttat iväg och det för flera veckor sen.. Hmf..

Till nåt  h e l t  annat:

Det är inte bara  h u n d a r n a  som matte försummar.. Trädgården borde också göras nåt åt.. Visserligen  blommar det fortfarande rikt där ute, men ogräset frodas lika rikt det.. Lyckligtvis grävde matte upp knölar och rötter som inte tål frost för ett par veckor sen, men  d e t  var bara en liten  b ö r j a n  på allt, som behöver göras..

Jaha, det här var ingen glädjande lägesrapport precis, men matte, som är  f ö d d  optimist, påstår, att om bara foten rättar till sej så ska alltihop vara gjort i en handvändning.. Dessutom ska hundarna få springa i skogen av hjärtans lust varenda dag..

Tack för det..

--Matte, vad är djupsinne.. Lilla Hallon lägger huvet på sned och tittar frågande på matte..

--Tja, jag är väl inte rätt person att svara på  d e n  frågan.. Matte ser fundersam ut.. Hade du frågat när jag var arton hade jag utan tvekan trott mej veta svaret..

-- Vad  h a d e  svaret varit då.. Lilla mor ser intresserad ut..

--Tja, nåt nattsvart och krystat och tämligen förfärligt.. Matte ser skamsen ut.. På  d e n  tiden var jag bra på att märkvärdiga mej.. 

--Men, matte är du inte bra på att göra dej märkvärdig  n u f ö r t i d e n  också..

--Mja, nuförtiden är det nog mest  d u , lilla Hallon, som gör dej märkvärdig.. Svänger dej med franska glosor och

.. tja.. Nä, det där tar jag tillbaka. Du  ä r en äkta och genuin liten hund.. Lilla mor också..

--Betyder det att man  g ö r  s e j  t i l l .. Att man låssas vara nån annan än man  ä r  när man märkvärdigar sej..

--Ungefär så, svarar matte och verkar tycka att samtalet har nått vägs ände..

Jaha,  d ä r  fick vi nåt att tänka på.. Det råder tydligen ett motsatt förhållande mellan äkthet och märkvärdigande..

--Men matte, du svarade inte på frågan vad  d j u p s i n n e  är. Lilla Hallon ger sej inte..

--Äkta djupsinne är nog väldigt sällsynt och förbehållet genier, svarar matte.. Å andra sidan finns det många som tror sej vara djupsinniga och  d å  kommer märkvärdigandet in..

I unga år tror man sej kanske vara både geni och djupsinnig, men man växer till sej..

Allt har  s i n  tid som det står i Bibeln.. Illusioner och självbedrägeri också..

Nu verkar det som om matte  v e r k l i g e n  tycker att det här ämnet är färdigdebatterat..

Hundarna tackar för sej och drar sej tillbaka för att tänka över ett och annat.. Djupsinniga kanske vi inte är men

äkta och genuina.. Och  d e t  verkar smälla väldigt högt i mattes värld..

Alldeles, alldeles kolossalt go´söndag till alla mina vänner.. Matte och lilla mor förstås och framför allt, men också alla andra, som jag brukar träffa på.. Molly ochTindra till exempel.. Elvis och Fred, Tajson och Busan.. Ja, tillåmed Bamse, som jag inte är över  h ö v a n  förtjust i, önskar jag en synnerligen god söndag..

Vi mötte förresten Bamse i morse och lilla mor gjorde sej redo för strid.. Jag bjäfsade med så gott jag kunde, men det ville inte bli nån riktig fart på gormandet..

Matte går och hoppas att lilla mor ska finna sej tillrätta med mina vänner.. Och det hoppas  j a g  också..

--Det är trevligare att ha vänner än  o v ä n n e r , tillrättavisar matte lilla mor.. Som faktiskt ser ut att förstå vad hon menar..

Dagen igår var dimmig rakt igenom, men vi for till Nytorpet i alla fall.. Och Agneta var med oss.. Vi var helt ensamma där så hundarna fick vara lösa under hela promenaden.. Vi gick inte så långt, bara den slingan matte lite på skoj kallar "Invalidrundan".. Den är nämligen tillrättalagd så mänskor med rullstol ska kunna ta sej fram där.. Just för närvarande linkar ju matte en hel del, så det passade alldleles utmärkt att gå just den rundan..

Efter motionerandet åkte vi till Pizzeria Emona, där dom antas ha så goda pizzor.. Tror nån att lilla mor och lilla sonen fick följa med in och äta läckerheter.. Ånä.. I bilen fick vi stanna.. Och inte minsta lilla doggybag hade matte med sej till oss.. Detta  t r o t s  att jag vet, att hon  a l d r i g  har orkat äta en hel pizza..

Fyllningen och dom knapriga  k a n t e r n a  slinker ner utan vidare.. Själva botten lämnar hon..

Det är vad dom i tidningen i går kallade ett "i-landsproblem"..

Lilla Hallon kallar det bortskämdhet.. Fnys..

Det är fortfarande dimmigt och rättså varmt.. Det känns inte som om vi kommer ut på nån längre promenad i dag..

Jag kan nämligen se på matte att hon har ganska ont..

Tycker jag synd om henne.. Nja...

Det var svårt att  s e  på kissrundan i morse.. Allt var liksom  l u d d i g t  av dimma. Numera har inte  j a g  nåra problem med dimludd.. Jag  v e t  att det är vanligt vatten och att vatten är  l i v s n ö d v ä n d i g t .. Det lärde jag mej häromdan..

Att man inte kan  s e  så bra i dimman är inget som besvärar hundarna.. Vi  n o s a r  oss fram.. Väldigt noga undersöker vi omgivningen både i dimma och klarväder..

Ibland tycker matte att vi tar  f ö r  god tid på oss och försöker skynda på oss..Tja, det mesta är förhandlingsbart här i världen och i slutänden kommer vi gott överens om  hur fort vi ska ta oss fram, matte och hundarna..

Igår var det soligt och vackert.. "Soligt och vackert" är en mänsklig värdering som egentligen inte gäller oss hundar alls.. Vi tar vädret som det kommer.. Det måste förresten mänskor också.. Det är bara det att  d o m  alltid lägger sina mänkliga värderingar på allting..

Jo, som sagt.. Igår var det soligt och vackert och matte släppte loss oss på dom stora grässlätterna där Sweden Rock brukar hålla till.. Att det blev  f a r t  på oss är bara förnamnet..

Matte traskade med oss i sakta och linkande mak.. Ibland ropade hon på oss och vi kom och fick lite kel och beröm..Och kelade och berömde själva också..

Vi hade således en fin gårdagspromenad.. Jag hörde matte bestämma med Agneta i telefon att eventuellt åka till Nytorpet i eftermiddag.. O m  vädret blir fint vill säja.. Hoppas..Hoppas..

Vi   s o v e r  längre på morgnarna numera.. Matte har slutat skramla upp vid femtiden och snusar numera tills det blir ljust.. Eller åtminstone  n ä s t a n  ljust.. När hon vaknade i morse hade hon  t v å  hundar hos sej i sängen.. Lilla mor hade hoppat upp nån gång under morronen och låg nu på rygg med huvet bredvid mattes på kudden.. J a g  var som vanligt parkerad nånstans under täcket..

--Jag fattar inte hur du kan andas under täcket, säjer matte.. Eller att du inte storknar i värmen..

Icke.. Lilla Hallon är gjord av värmetåligt virke, som dessutom inte behöver särskilt mycket luft..

På kissrundan i morse slog jag både matte och lilla mor med häpnad.. Jag hade  fart på tassarna.. Aldrig nånsin har det varit  j a g  som legat i täten.. Inte förrän i morse..

Jag följde ett ytterst intressant  s p å r och gjorde  mitt bästa för att hinna ifatt den som lämnat det (spåret alltså).. Men eftersom det inte gick att få nån större fart varken på min linkande matte eller på min snusande och kisspausande lilla mor fick jag lämna spårandet därhän..

Vi lade märke till en annan sak också.. Uppflugen på ett högt plank satt en katt.. Alldeles blickstilla satt den och spanade ut över villasamhället.. Jag kan inte fatta hur katten lyckats ta sej upp på planket..

--Den har så klart  h o p p a t  sa matte.. Hon sa det liksom lite försiktigt som om hon trodde att jag skulle ta illa upp.

Lilla mor, som inte lider av nån utpräglad hänsynsfullhet, höjde ett försmädligt ögonbryn och sneglade  på sin son..

Tänk, det är redan fredag.. Ännu regnar det inte, men det känns som om det snart ska börja.. Fortfarande hänger löven kvar men dom har skiftat färg.. Detta sista kan varken jag eller nån annan hund se, men matte o-ar och a-ar över hur vackra färgerna är.. Snart blåser hela härligheten ner och ungefär lagom till mattes födelsedag ligger alltihop på marken..

När  j a g  har födelsedag  (i  l e j o n e t s  tecken) är skogen proppad med löv och vi har blommor och körsbär i trädgården.

--Nästa gång du fyller ska jag baka en  j o r d g u b b s t å r t a  till dej, säjer matte.. Och så ska vi sitta i trädgården och äta den.. Vi ska dela den i  t r e  delar.  En till dej, en till Nellie och en till mej, lovar hon..

Det låter höra sej...

Nåt egendomligt hände precis.. Jag satt i godan ro och knackade på datorn.. Då sa det  "pling" och alltihop bara försvann.. Jag  u n d r a r  så vart det tog vägen.. Min halvfärdiga dagboksnotering seglar väl omkring nånstans ute i rymderna just nu.. Snart kan den kanske läsas av nån liten grön person på Mars eller Jupiter..

Matte var hon sjukgymnasten i går och fick veta, att fotontet beror på ett ryggfel.. Jaja, mystiskt, ytterligt mystiskt.

Jag undrar var felet sitter på  m e j  när jag har ont i magen..

Vädret är soligt och vackert och inbjuder till skogspromenader.. Men därav blir väl inte så mycket så länge matte inte är riktigt kurant .. i foten... eller i ryggen... eller vad det nu är som hon inte är kurant i..

Vi har det väldigt bra tillsammans matte och hundarna.. Lilla mor har funnit sej fullständigt tillrätta och stämningen är väldigt god och harmonisk.. Matte bestämmer och lilla mor hjälper henne.. Vad gör lilla Hallon då?

Jo, han  v e r k s t ä l l e r  besluten..