--Jag u n d r a r , sa matte för en stund sen.. Jag undrar om datorer reparerar sej själva..

--Kan jag inte tro, fnös lilla mor.. Lika lite som  d u  kan reparera din taskiga fot själv..

--Ja, men, skjuter lilla Hallon in.. --J a g   har själv sett att datorn talar om vad som händer i den, eller snarare  i n t e   händer, när det är nåt som inte är som det ska.. Och så berättar den var den  g ö r  för att rätta till felet.. S å l e d e s , sa jag, har matte rätt..

Matte ser halvt tvivlande halvt troende ut.. Det vore väl bra med en självreparerande dator.. Kunde sen det här självläkandet utsträckas till  a l l a  maskiner i hushållet vore mycket vunnet.. Inte minst ekonomiskt..

--Fast, å andra sidan, menar matte, om alla maskiner kunde reparera sej själva fick man lägga ner fabriker och verkstäder och då blev folk utan inkomster och samhället skulle förmodligen braka ihop..

Lilla Hallon försöker hänga med i mattes resonemang.. Hon  h a r  nog satt fingret på ett verkligt stort problem, som väl ingen kan lösa..

Lilla mor fnyser och ser ut som om hon tycker hela resonemanget består av en massa floskler.. Utan vett och sans..

Hon har  r ä t t  förstås..

Igår blev det panik och kaos hemma hos oss..

Der var så här:

Matte hade varit i väg nånstans och precis när hon kom brakande in genom dörren såg hon lilla mor stå i hallen och slafsa i sej en spya..

--Iiii, storskrek matte, kastade sej upp för trappan, slet upp en näsduk, slängde undan lilla mor och böjde sej ner för att torka upp spyan. Ur bröstfuckan for hennes märkvärdigt obegripliga nya telefon.. Och den kraschade i golvet med en smäll.. Där stod matte.. Med hundar, spya och tre telefondelar, spridda över hallen..

Konstigt nog bröt hon inte ihop utan började lugnt och metodiskt ta i tu med vad som itutagas skulle..

Först torkade hon upp spyan, sen plockade hon upp telefondelarna..

Under hela den här cirkusföreställningen satt lilla Hallon på första parkett och begrundade skådespelet.. Lilla mor var förargad och snodde iväg nånstans och matte stod där med ytterkappa, stora stövlar och en trasig telefon..

--Jaha, det var  d e n  fröjden det, sa matte och jag  t r o r  att hon kände sej rätt så lessen.. Och snopen också..

Hon tog av sej ytterkläderna (vid det här laget var hon rykande varm) och satte sej att glo på telefondelarna..

--Kanske i alla fall, sa hon.. Kanske kan jag sätta ihop eländet, sa hon och la pannan i djupa veck..

Det visade sej att det inte var svårt alls att få ihop "eländet", men nåra  l i v s t e c k e n  gav det inte ifrån sej..

--Jaha, sa hon.. Så var det ändå slut på fröjden, sa hon.. Men innan hon slängde alltihop i soporna tog hon sej ytterligare en funderare..

Under stor tankemöda kom hon slutligen på, att hon kanske skulle försöka ladda telefonen.. Minsann.. När hon anslöt den till elnätet började den visa små livstecken..

Efter ett par evighetslånga timmar försökte matte trycka in pinkoden.. Och se, det lyckades.. Så nu var telefonen lagad och igång..

Det syntes att matte tyckte hon uträttat ett storverk.. Hon liksom växte och hade vissa svårigheter med att hålla sej på golvet.. Hon flöt omkring på nåt konstigt vis.. En bit upp efter vad det verkade..

Vad lär man av den här historien då.. Jo, är man det minsta  s n u s f ö r n u f t i g , vilket inte hundarna är.. Knappast matte heller.. Jo, är man  d e t, snusförnuftig vill säja, så sätter man näsan i vädret och snörper på munnen och säjer, att man aldrig ska kasta yxan i sjön..

Så blev då mattes telefonäventyr en  s e d e l ä r a n d e   historia..

Tja.. 

--Jag kan undra, sa matte  fundersamt.. Jag kan undra om jag är en usel mänska för hundarna.. En sån som inte ger dom rätt sorts  m a t.. Varför skulle dom envisas med att äta lera och dricka pölvatten om dom verkligen fick dom näringsämnen dom  s k a  ha..

Matte ger oss mat hon köper på veterinärmottagningen.. Detta i tro att det är den bästa mat som finns att få.. Dessutom får vi slicka tallrikar och får smakbitar (bara  s m å  sådana) av det matte själv äter..

V i  små hundar skulle kunna tala om för henne, att vi äter jord och dricker i pölar för att det smakar så  g o t t ..

--Ungefär av samma anledning som mänskor smäller i sej kaloribomber på hamburgerbarer, således, säjer matte med ett stort frågetecken efter..

--Ungefär så, ja, nickar hundarna..

--Nåra få gånger har matte ätit på hamburgerrestaurang.. Första gången var när hon och en väninna varit i Göteborg på besök. På hemvägen blev dom hungriga och svängde in på en MacDonalds..

Matte häpnade över hur gott maten smakade.. D e t  hade hon inte trott..

--Knapriga pommes frites och fräscha grönsaker, sa hon när hon beskrev hur gott det varit.. Färsbiffen inte att förglömma..

--Ja, där ser du. Hundarna nickar ivrigt.. --Det är precis likadant med jord och pölvatten.. Det är förbluffande gott.. Man kan nästan bli  b e r o e n d e ..

Till nåt helt annat:

Eftersom det är måndag har jag fått manikyr och  d e t  gick bra.. Inte klippte matte för djupt och inte snodde lilla hunden som ålen.. Lilla mor tittade på med ett halvt intresserat öga..

H o n  får sina klor klippta hos en hundmanikurist i Karlshamn och inte protesterar hon mot  d e t..

--Det är så att  h e m m a g j o r d  manikyr inte är fint nog till lilla Nellie, fryner hon..

Jaha, må dä..

--Go´söndag universum.. Lilla Hallon samlar ihop togan, sträcker en tass i luften och önskar hela universum en god söndag..

Lilla mor tittar storögt, fnyser lite och hoppar (hoppar) lätt som en snöflinga upp i en av dom gamla skinnstolarna..

--Du tar då i, säjer hon sömnigt innan hon rullar ihop sej och börjar sussa..

Söndagsmorronen är grå och dimmig (vattnig?), en del löv hänger fortfarande kvar.. Idag får vi nog inte se solen..

--Näe, varför skulle vi det, suckar matte.. Det är ju  h ö s t .. Riktigt grå, kulen sydsvensk höst.. Värre är såhär kan den inte vara..

Igår tog matte oss till Stiby och lät oss springa lösa i en timma ungefär.. Det var bara på ställen där det var lera, som hon kopplade mej.. Lilla mor fick vara lös hela tiden..

När vi sen kommit hem och satt oss framför TV:n märkte matte att min päls var ovanligt sträv i nacken..

--Usch, pep hon och sniffade  mej i nacken..-- Har du rullat dej igen din odåga..

Fram med borstar och kammar och våta handdukar.. 

Så var  d e n  fröjden till ända..

I natt smög lilla mor upp till oss utan att matte märkte nåt.. Hon är allt bra slug min lilla mor.. Vi sov gott och länge och när matte så småningom vaknade fann hon att vi varit tre .. Ja, hur länge visste hon inte ens..

--Tro bara inte att du ska sova här för jämnan, sa hon bistert till lilla mor, som satt med blicken sänkt och såg ut som oskulden personifierad..

--Tro aldrig det.. I natt bäddar jag som vanligt till dej på golvet, sa hon. Men det verkade nästan som om det var sej  s j ä l v  hon försökte övertyga..

--November, sa matte, november är den månad på året som alltid varit händelserik i mitt liv.. Både sånt som varit bra för mej och sånt som varit sorgligt har inträffat i november.. Jo då, andra månader har också bjudit på ett och annat, men  n o v e m b e r  har alltid varit dom stora händelsernas månad..

--Hur menar du, frågar hundarna. Vad har varit  b r a  i november och bara i november..

--Jo, framför allt har jag blivit opererad två gånger i mitt liv.. Båda gångerna i november.. Det får väl anses vara väldigt bra.. Utan den sista operationen för..tja.. jag har faktiskt  g l ö m t  om det var 11 eller 12 år sen..Det kallas förtränga..Jo, utan den här operationen hade jag förmodligen inte levat idag..

--Och så föddes min första hund, Joker ni vet, i november.. Och så kvalade jag in till en frågesport på TV som det gick riktigt bra för mej på.

--Annat smått och gott att förglömma.. 

Hundarna sitter tysta och smälter dom här upplysningarna..

Vi skulle väldigt gärna vilja veta vad som har varit dåligt också, men vi törs faktiskt inte fråga.. Det är nog bäst att inte påminna matte om sånt som kanske får henne att bli lessen och må dåligt..

Den  h ä r  novemberdan som nu har börjat, är rätt så kulen.. Ganska varm också.. Mattes fot är nästan bra..

--Hade inte vovvarna haft såna snuskiga matvanor så hade vi gått en långpromenad i skogen, säjer matte. Nu får vi nöja oss med att koppelvandra inne i byn..

Koppelvandring är nåt som lilla mor tycker om.. Jag för min del kan stå ut med det, men föredrar att vara lös..

Det var länge sen jag berättade nåt om mattes inomhusodlingar.. Hennes "orangeri" som hon sa vackert kallar hörnan i vardagsrummet, där urskogen brer ut sej..

Jodå, till mattes förtjusning dog spinnet ut i somras när citrusarna stod ute.. Både citronen, apelsinen och klementinen har skjutit i höjden och ser friska och kraftiga ut.. Granatäpplet har också börjat skjuta skott.. Ja, granatäpple och granatäpple.. Det är vad matte  h o p p a s   att det är..

--Ett litet  t r ä d  är det i alla fall, säjer matte.. Det har vedartad stam..

Jaha, så det är  d e t  det har.. Ska ta och undersöka den där stammen lite noggrannare.. Den kanske är nåt att gnaga på..

Nu hade det förstås varit på sin plats att ta ett par foton av mattes inomhusdjungel.. Och  v i s a  dom i bloggen..

Det är bara det att matte inte vet hur man  g ö r,  så  d e n   operationen får vänta tills nån av hennes systers barnbarn kommer till Norje.. Matte har bestämt sej för att be dom här trevliga flickorna att undervisa henne i bildhantering.. Det är förresten dom, som har gjort headern med  lilla mor och mej (till höger)..

--Kan inte din matte  l ä s a  sej till hur man ska fota och sända bilder då, kanske det är nån som frågar..

Nä, det är just  d e t  som är kruxet.. Matte begriper inte instruktionerna eftersom dom innehåller begrepp, som är totalt främmande för henne..

Jag lider lite med matte när moderna och datorrelaterade begrepp ska tydas.. Jag vet  p r e c i s  hur det känns att vilja men inte kunna.. I mitt fall är det ju så att jag inte kan  h o p p a .. Och det känns skämmigt..

För att dölja skamkänslan brukar jag fjanta mej lite och liksom  ö v e r d r i v a  mina problem.. I själva verket är jag väldigt lessen för att jag varken kan eller törs hoppa..

Jag tror det är likadant med matte och apparater.. Hon kan nog raljera om sina tillkortakommanden, men i själva verket är hon lessen och känner sej mindervärdig..

Jaha.. Gääähsp.. Alla morronens bestyr är avklarade.. Geschwint och utan möten med andra hundar eller katter.. Nu återstår bara en  l å n g  sovsträcka till lunchens begivenheter..

Matte, som inte riktigt når upp till hundarnas sovkapacitet, håller sej på benen.. Går och donar lite. Gäspar lite grann och längtar efter att det ska bli advent..

Ja, det där sista kan jag ju inte  v e t a  förstås, men eftersom hon nämner advent med längtan i rösten "för då tänder man  l j u s ", flera gånger om dan så  a n t a r  jag att hennes tankar går dit nu också..

Hundarna håller på att lära sej nåt.. "Få lite hundvett", säjer matte och går an som värsta korpralen..

Det är så, att vi har en liten innertrappa på tre-fyra steg  sådär precis innanför ytterdörren.. Jag för min del har alltid sprungit ner för den här trappan när det har ringt på dörren.. Bara för att  h ä l s a  v ä l k o m m e n .. Liksom..

Nu, när vi är  t v å  vovvar, blir det ett väldigt högljutt välkomnande.. Och ett förskräckligt snurrande..

--Nähä, sa matte häromdan.. Nu ska hundarna lära sej folkvett, sa hon och blängde på oss..

Följaktligen  f ö r b j ö d  hon oss att överhuvudtaget gå ner för trappan innan vi fått klartecken från  henne..

Så nu får vi stå uppe i hallen och vänta på klartecken.. Det gäller tillåmed när vi ska ut och promenera..

Den här uppfostringen har väl inte gått alldeles som på räls.. Vi har haft våra återfall i skrik och hopp, men matte är stenhård.. Ingen slipper ner innan hos gett oss lov att komma..

--Förbluffande så fort som lär sej, bara dom har förstått vad som förväntas av dom, sa matte i telefon igår.. Jag tror jag ska lära dom lite mera, sa hon sen..

Det lät både spännande och en liten aning hotfullt.. Hoppas bara inte matte får för sej att uppfostra oss till nån slags

c i r k u s h u n d a r ..

Jojomen, det var som jag trodde, eller rättare sagt slutledde mej fram till, lilla mor  v a r  och fick klorna klippta i går. Hon slipper alltså  inte hon heller.. Jag tror inte  n å n  slipper.. Inte matte heller, men hon ansar sina  e g n a  finger- och tåklor. Ibland  m å l a r  hon dom också.. Så långt har hon inte gått i sin ambition att göra  m e j   fin.. Och skulle hon få för sej att göra det sätter jag ner foten.. Alla fyra fötterna..

På eftermiddagen tog matte med sej hundarna till Sweden Rock för att vi skulle få springa av oss lite energi.. Gissa vad jag hittade där.. Jo, dom allra som  l ä c k r a s t e  mullvadshögar..

Man behöver inte vara nåt geni för att räkna ut att  d e t  kalasandet tog ett snabbt slut och lilla Hallon fick dingla i koppel medan lilla mor sprang lös.. Suck.. 

Idag är det första onsdagen i november och det betyder att det är höstmarknad i Sölvesborg.. Matte brukar åka på marknad, både sommar och höst, tillsammans med Agneta.. 

--Tänk om jag skulle ta med mej vovvarna, sa hon för en stund sen.. Det vore fin miljöträning för dom..

Tala om att sätta ner foten. Aldrig går jag med på nåt sånt..

Matte brukade ha med sej sin newfoundland Joker överallt på marknader och i städer.. Men han var ju så stor att det inte fanns  n å n  som  h e l s t  risk för att ha skulle bli trampad på eller komma bort..

När nästa noff, Piccolo, kom till huset trodde matte att hon skulle kunna dra omkring honom på samma sätt.. Men nix..

Tala om att sätta ner foten.. Sjuttio kilo hund, som sätter ner foten, flyttar man inte hur som helst..