Vi hade precis avslutat morronsysslorna när Agneta ringde och föreslog en promenad på den nya bron över Sölvesborgsviken..

Sagt och gjort.. Full fart på matte och hundarna blev det när Agnetas bil stannade utanför på gatan..

Iväg till Sölvesborg och brofästet.. Men där blev det stopp..

Det stod ett gäng gubbar med hjälmar på huvena och sjasade bort oss.. Brofästet var en arbetsplats, och att vi inte fick gå   d ä r  kunde tillåmed vovvarna begripa..

I stället for vi till Stiby, men där var det knökfullt med folk och hundar.. Visserligen kunde vi springa lösa ett litet tag, men inte så länge som vi egentligen velat..

J a g  för  m i n  del hade nog kunnat springa lös eftersom jag är en beskedlig liten hund.. Med lilla mors beskedlighet är det sämre beställt.. Som bekant..

Lite synd var det också om matte, för hon trampade snett med sin dåliga fot och nu haltar hon igen..

--Jaha, nu får vovvarna hålla sej i skinnet ett tag, tills jag fått foten i lag igen.. För vilken gång i ordningen vet jag inte, suckar matte och ser faktiskt en aning uppgiven ut..

Matte går omkring och tror att våren är på väg.. Idag såg vi sångsvanar på Vesan.. Det är faktiskt  b a r a  matte, ingen annan i hela världen, som inbillar sej att det ska bli vår i januari.. Och hur ska det gå med sångsvanarna när det blir snö och kallt igen..

--Då flyttar dom tillbaka till södern igen.. Det vet matte för det har hon lärt sej på en  k u r s, hållen av den lärde ornitologen Johnny Karlsson..