--Idag, sa matte, idag ser vi världen på samma sätt hundarna och jag..

--Hur menar du matte.. Hundarna tittar konfunderat på sin mänska..

--Jo, idag finns det inga färger.. Bara grått, vitt och svart, säjer matte.. Så här ser ju hundarna alltid tillvaron..

--Tycker du  o m   vad du ser, frågar hundarna och väntar att matte ska brista ut i lovord över hur vacker hundarnas verklighet är..

--Njae, det är lite som att se en gammal svartvit film, säjer matte..

--Det kan ju vara en väldigt  b r a  film fast den är svartvit, skyndar hon sej att tillägga..

Med det får hundarna nöja sej..

Det är faktiskt redan fredag och vintern fortsätter..

Ibland minns matte att hennes föräldrar och deras jämnåriga brukade tala om "di stränge vintrarna".. Matte själv har inga minnen från den tiden, men hon minns föräldrarnas berättelser om en hemsk kyla, och det är nog för att hon ska rysa och bli blek..

--Tänk om det blir så kallt, säjer hon.. Då kommer vi att frysa ihjäl i vårt otäta hus..

--Äsch, menar hundarna.. Vi bäddar ner oss tätt ihop alla tre och håller på det sättet en jämn och varm värme.. Vi går bara upp för att äta och lite annat.. Lita på oss, du matte.. Vi ska nog se till att du inte fryser ihjäl..

Matte ser aningen tveksam ut till hundarnas problemlösning, men samtidigt verkar hon väldigt tacksam..

Det bästa vore dock om inte kylan kom alls.. Därom är vi rörande överens..