Matte var på bio i går kväll.. Varför skriver jag om det.. Att gå på bio är väl varken särskilt märkvärdigt eller särskilt ovanligt..

Jo, det var så här:

Matte är med i en filmklubb och i går kväll åkte hon och två goda vänner iväg för att begå vårens premiärföreställning..

Det strulade sej redan med en gång eftersom den annonserade filmen inte kommit.. Istället fick publiken sej till livs en "sann berättelse ur det kungliga danska livet" på 1700-talet..

Fotot var bedövande vackert och lika bedövande var tempot, tyckte matte..

Hon satt och vred sej och önskade sej därifrån..Hade hon varit ensam hade hon rest sej och gått.

I två timmar satt hon och kämpade med sömnen.. Och  s å  plötsligt tog berättelsen fart och blev dramatisk, engagerande, spännande.. Med fart och fläkt och nagelbitning..

--Tänk, att sega sej fram i två timmar för att sista kvarten resa sej och bli nåt alldeles extra.. D e t  är en prestation, menar matte, som just för den här sista kvarten inte ångrar alls dom två sega timmarna i början.. Nu längre..

Det är måndagmorron och mina klor är ansade.. I dag klppte matte  a n i n g e n  för djupt, men det var inget jag fäste mej vid.. Värre har jag varit med om..

Vintern, den svart-vita råkalla, mulna, blåsiga, d e n  rullar på.. Måtte den snart ha rullat färdigt.. D e t  tycker matte och det tycker hundarna också..

I går lekte Aslan ett kort ögonblick med mattes fingrar.. Han begrep nog inte vad han gjorde..