Puh.. Både hund och matte pustar ut.. Kloklippningen är över och det gick bra.. Egentligen är det  m a t t e  som oroar sej mest för kloansningen.. Hon är rädd att hon ska skada mej.. Det  h a r  hänt nåra få gånger och då har det gjort mer ont i henne än i mej..

Mina klor är numera korta och fina.. Eftersom dom ansas varje vecka hinner inte pulpan växa sej lång.. Den drar sej i stället tillbaka och mina klor är numera riktiga  m ö n s t e r k l o r..

Lilla mor får sina klor klippta en gång i månaden hos en proffsklippare..

Britta konstaterade att dom var korta och fina dom också..

För att återgå till den lilla katten, som mattes syster tagit hand om..

Hon har börjat kalla den Aslan och det får väl antas vara mellannamnet, det där lite  f i n a r e  namnet ni vet..

Vardagsnamnet är tydligtvis Lillkis eller Lilla Han..

Om det  t r e d j e  namnet får vi ingenting veta.. Aldrig någonsin..

Idag var det halt på gatan.. Matte hasade sej fram och ångrade att hon inte broddat sej.. Vovvarna halkade lite smått dom också trots att dom  h a r  broddar..

Igår var det en strålande dag.. Vi utnyttjade den väl genom att springa på Stiby.. Matte och Agneta var också med..

När vi kom dit fanns det inte en enda bil på parkeringen, men så småningom kom det mer och mer folk och hundar så sista tredjedelen av rundan fick vi vara kopplade..

J a g  hälsade vänligt på ett par hundar, medan  Agneta drog lilla mor åt sidan.. H o n  var allt annat än vänligt inställd.. (Lilla mor alltså,  i n t e  Agneta)..

Matte är glad att jag behållit mitt vänliga sätt mot andra hundar..

Det vanliga är ju annars, att det lilla mor gör, det gör sonen.. Så när vi möter andra hundar på våra kisserundor gormar jag lika bra som lilla mor..

Nu ska jag berätta om en katt.. En liten kattusling, som flyttade in under mattes systers hus för nåra veckor sen när det började bli kallt..

Nu är det så att systern, liksom för övrigt matte, är stor djurvän..

Inte kunde hon låta lillmissen svälta.. Kissen var mycket skygg, men åt med god aptit av det framdukade..

Då och då fick hon ögonkontakt med kissen men den höll sej på behörigt avstånd..

En dag beslöt systern att nåt måste  g ö r a s  med kisssen innan det blev mars.. Hon trodde det var en kattflicka och att få vilda kattungar under huset var inte precis nåt som hon drömde om..

Kattkommando Syd kontaktades och dom fångade katten och åkte till veterinären med den för genomgång och operation.

Det visade sej att kissen inte var en  h o n  men väl en   h a n .. Nu bor lilla  h a n  inne i huset, men är fortfarande blyg och håller i skymundan på dagarna.. På kvällarna är det nåt annat.. Då kommer han fram, leker och skuttar och han följer mattes syster som en liten hundvalp..

Mattes  g a m l a  katter, Svante och Tilda, betraktar nykomlingen med aningen konfunderade och inte helt vänliga blickar..

Nu lägger systern pannan i djupa veck.. Kissen måste ju  h e t a  nåt.. Massor med namn har förkastats och nya kommit upp i stället..

Enligt en kattskrivande nobelpristagare räcker det inte med  e t t  namn.. En katt ska ha  t r e ..

Först och främst ett vardagsnamn, enkelt och flärdfritt.. Ett namn som  passar på vilken katt som helst.. Men se  d e t  räcker inte långt.. Katten behöver ett  s t i l i g a r e  namn också.. Ett namn som kissen är helt ensam om.. Krångligt och krusidulligt..

Men.. sen.. behövs ett tredje namn.. Ett namn som endast katten känner till och aldrig yppar..

När man ser en katt som sitter och filosoferar så är det sitt tredje namn har funderar på..

"Sitt nattliga, kattliga,  e v i g t  ofattliga, allra förtegnaste, egnaste namn"..(Översättningen är gjord av Britt G Hallqvist)..

Så märkvärdiga är inte vi hundar.. Vi får ett namn och det nöjer vi oss med. Om vi inte heter Hallon .. Då kommer saken i ett annat läge..

J a g   för min heter nåt på alla världens språk.. På listerländska heter jag "Hinnbäa" och på latin, som är det vetenskapliga språket, heter jag Rubus idáeus.. Däremellan finns jag på alla språk i hela världen..

--Ta i lite lagom, fnyser lilla mor.. Jag tror hon är aningens aning avundsjuk.. H o n  heter Nellie och det går inte att översätta alls..

Matte, för sin del,  h e t e r  inte ens matte utan nåt helt annat.. Och det gör  m e j  konfunderad och aningen vilsen..

Stackars matte.. Vilket  b a k s l a g  för henne.. Det har  s n ö a t  i natt.. Inte mycket, en decimeter ungefär men ändå.. Stackars matte med sina vårdrömmar.. Dom smög sej minsann..

--Ock, ock, ock.. Vovvarna slår ihop framtassarna, lägger huvena på sned, beklagar och tycker synd..

--Äsch, säjer matte.. Våren  k o m m e r  även om den har backat ett steg sen i går..

Igår var det riktigt ut-i-skogen- väder.. Och vi utnyttjade det också.. Vi åkte till Stiby och där sprang vi av hjärtans lust i ungefär en timme..

Precis när vi kom fram och satt i bilen och tjatade på matte att skynda sej att släppa ut oss, kom där en dam med en stor svart hund.. Det var en hund som var född i Malaga och hur  d e n  hamnat i Blekinge hade matte inte vett att fråga om..

Hundens mänska nämnde att spanjoren inte tyckte om andra hundar..

--En mycket klok hund, menade lilla mor, som känner igen en själsfrände när hon träffar på en..

Efter motionerandet igår gick matte lite illa.. Hennes fot har krånglat flera månader nu.. Vi börjar bli otåliga..

--Det var dumt av mej att inte linda foten innan vi gick ut, sa matte.. Nu har jag lärt mej den läxan..

Hm, det har hon sagt förr.. Lika väl "glömmer" hon att preparera sej grundligt innan vi åker ut..

J a g  tror att hon är naiv nog att tro att hon inte ska  b e h ö v a  göra ordentliga förberedelser.. Allt ska ordna sej ändå.. Så resonerar en sann optimist.. Och sen får hon ta konsekvenserna..

--Det  k ä n n s  faktiskt som vår, sa matte till nån i telefonen för en stund sen..

--Ljuset har kommit tillbaka, snön har försvunnit, det är plusgrader och solen visar sej..

Hundarna ställer sej aningen tvivlande till att det redan skulle vara vår..  Lilla mor, som har levat längre än jag, skakar på sitt lurviga lilla huvud åt mattes tirader..

--Hon ägnar sej åt  ö n s k e t ä n k a n d e , menar lilla mor.. Våren är långt borta ännu.. Ett par månader borta, om jag får säja min mening..

Men matte lyssnar inte på förståndiga lilla mor.. Hon  gläder sej åt sina fantasier och faktum är, att hon verkar  t r o  på dom.. För henne  ä r  våren redan här..

Igår hade vi besök.. Detvillsäja det var lilla mor, som hade besöket.. Britta, som lilla mor bott hos i hela sitt föregående liv, kom och hälsade på.. Hon hade nog längtat efter att träffa lilla mor sedan länge, men inte velat störa hennes anpassning hos oss.. Lite rädd, att hon skulle ångra att hon låtit lilla mor flytta in hos oss, var hon nog också..

Besöket blev väldigt lyckat.. Lilla mor blev rörande lycklig när Britta kom, men hon talade också om, att nu bor hon hos oss, och här trivs hon väldigt bra.. Med sin son, matte, promenader, andra hundar att hota med smörj och en och annan katt att sätta skräck i..

D e t  kändes nog bra för Britta att höra..

Åter till innevarande dag:

Nu hoppas båda vovvarna att matte tar sitt förnuft till fånga och låter oss komma ut i skogen och springa lösa ett tag.. Det är minst en vecka sn sist..

--Jag vet hur vi ska fått fart på henne, fnissar lilla mor.. Vi smäller i henne att hon håller på att bli tjock och måste ut och röra på sej för att midjan inte ska försvinna..

Förståndiga och kloka lilla mor...