Matte pratar ibland i telefon.. Inte så ofta egentligen, men en och annan gång.. Och  n ä r  hon pratar avhandlas alltid vädret.. Och vårens framskridande..

Det där framskridandet verkar gå ovanligt långsamt i år..

--I fjor blommade hasseln vid den här tiden, påpekar matte.. Och  l ö k a r n a  hade kommit betydligt längre..

--Dom första blåsipporna såg vi redan i februari, fortsätter hon.. Suck..

Den fantastiska våren 1989 slog grannens björk ut den 18:e mars och allt var grönt redan första veckan i april..

--En sådan vår får vi aldrig mer uppleva, menar matte och får nåt längtansfullt i blicken..

Igår fick vi en kort skogsrunda på Stiby.. Den låg fortfarande lite snö kvar här och där.. Inte nåt att skriva hem om och inte nåt att snaska på heller..

Vi var på väg att möta en flicka med en stor vit hund.. Men då kopplade matte oss och drog iväg åt ett annat håll.. Jag vet nog att det var för att inte lilla mor skulle börja gorma.. Lilla mor, förresten, lilla Hallon gormar minsann han också, men det är alltid lilla morsan som  b ö r j a r..

I morse körde matte fram soptunnorna.. Dom har inte blivit tömda på säkert fyra om inte sex veckor eftersom snöröjarna lade upp en hemsk mur framför vår garageinfart.. Matte vågade inte ge sej i kast med all snön utan lät den ligga kvar och självdö..

Tunnorna fick således vara kvar i garaget, men inte var det särskilt mycket i dom.. Vi har väldigt lite sopor i vår familj..

Glas, metall, plast och tidningar kör matte iväg till holkarna vid motellet med..

Så det som återstår är  småskräp, bajspåsar och matavfall.. Och matavfallet består mest av potatisskal och äggdito..

Och inte är det nåra mängder potatis vi äter och inte ägg heller..

--Egentligen skulle jag gräva ner både potatisskal och äggskal och på så sätt berika jorden, menar matte..

--Ja,  g ö r  det, svansar hundarna.. Rosorna skulle  s ä k e r t  uppskatta att få lite potatisskal till frukost.. För att inte tala om hur s n y g g t  det skulle bli..

Äsch..