Av den befarade snökatastrofen blev tackålov ingenting..  Fast nåra mil härifrån, i Tomelillatrakten, var det tydligen förskräckligt enligt tidningarna..

Aningen snö flyger dock omkring i blåsten och  k a n  eventuellt ge nåra millimeter.. Det är skillnad det på dom tre decimetrar som spåtts..

Två små hundar och en mänska gläder sej storligen.. Fast.. dom allra flesta gläder sej säkert, för om det är  n å t  som alla är trötta på vid det här laget så är det vintern..

Den lokale tidningskrönikören skojade idag om det underliga i att den globala uppvärmningen har gett oss  t r e  iskalla marsvintrar på raken..

För precis ett halvår sen satt matte och bekymrade sej över att natten skulle bli längre och längre.. Den ultimata katastrofen hade förstås varit om jorden fortsatt att tippa över och att vi skulle tvingas framleva återstoden av våra liv i ständigt mörker..

Varje höst är det tanken på att nåt sånt ska hända som skrämmer matte till ångestens gräns..

Nu, precis i dag, är det motpolen till höstdagjämningen, som man kallar den punkt när mörkret börjar ta överhanden..

V å r d a g j ä m n i n g  kallas den här brytpunkten, och nu blir dagarna allt längre och ljusare och folk och hundar kan börja leva igen..

--Vadå  l e v a.. Du har väl levat för fullt hela vintern.. Lilla mor ser förvånat på sin son..

--Jodå, men nu kan jag leva lite lättare och känna mej  ä n n u  gladare.. Eller hur, matte.. För det kan väl  d u  också..

--Ja lilla du.. Blir det sen lite  v a r m t  och soligt också så kommer glädjen att spränga alla gränser..