--Det går upp och ner här i världen.. Vovvarna lägger huvena på sned, suckar och försöker låta som matte i hennes mörkaste stunder..

--Jaha, det verkar mest som om det går  n e r  för  er små möss, säjer matte och ser medkännande ut..

--Vad är det som tynger er..

Jo, det är såhär:

Vädret är soligt och torrt och som gjort för långa skogspromenader..  Men inte får hundarna nåra såna.. Ånä, matte hålls ute i trädgårn flera timmar varje dag och när hon kommer in är hon för  t r ö t t  för att gå till skogen.. En liten tur längs stranden är allt vad hon bjuder på..

--Var inte otacksamma, säjer hon.. Det finns hundar som  a l d r i g  får springa lösa i skogen.. Ni kommer i alla fall ut nåra gånger i veckan.. 

--Just nu är det mest angeläget att få trädgårn i ordning..

--Idag handlar det om att färda uppfarterna och att plantera ut gladiolusknölar.. S e n  ska vi visst åka till skogen.. Fast kanske inte just idag, men så småningom..Ta det som ett löfte..

Med det får hundarna låta sej nöja.. Jo då, vi  v e t  att vi är ett par lyckligt lottade små hundar.. Egentligen är matte en lyckligt lottad liten mänska också.. Som har  o s s  alltså..

Mattes syster kom hem i går.. Till kissarna.. Svante, storkatten, släppte henne inte ur sikte.. Varken på dan eller natten..

Han verkade väldigt till freds med att hans mänska kommit hem igen..

Tilda, för sin del, är betydligt mer förtegen om vad hon tänker och känner, och lilla Aslan, Skräpet, som systersonen kallar honom (fast han säjer det snällt) kände nog knappast igen systern.. Han var knappt mer än  v a l p  när hans mänska försvann.. Och dessutom hade han levat vilddjursliv under första sin uppväxt.. Riktigt tam blir han kanske aldrig.. Inte så att han hoppar upp och sätter sej i mänskors knä precis.. Men han håller sej i närheten.. Och det är vackert så..

--Matte, är  v i  tama.. Och är  d u  tam.. Du pratar ofta om att vara  t a m.. Vad  ä r  det egentligen..

--Äää, öö, tja..

Ett konstigt svar på en angelägen fråga..