Lilla Hallon har börjat titta på ett TV-program som heter Biggest Looser.. Det låter ju ganska hemskt, eftersom ingen vill vara en "looser".. Ingen av  o s s  i alla fall..

Nu handlar det emellertid om en helt annan slags looser..

Man har samlat ihop ett gäng verkliga tungviktare, riktiga mastodonter, och  så låter man dom tävla om vem som tappar mest i vikt.. Till sin hjälp har dom professionella tränare och dietister..

Efter åtta veckor återstår fyra stycken.. Alla dom andra har försvunnit, men fortsätter tydligen att träna och äta sunt på egen hand.. Så helt ute ur tävlingen är dom inte..

Lilla Hallon tycker att det är alldeles förskräckligt att mänskor kan äta upp sej till den milda grad att dom vägen runt 150 kilo..

 Matte har som bekant en del bekymmer om  h u n d a r n a s  runda små magar men jag tycker att hon ska lägga dom bekymren på hyllan..

Varken lilla mor eller lilla sonen kommer  n å n s i n  att väga motsvarande i hundkilon..

--Säj inte för mycket, förmanar matte.. Ni små glufsar har aldrig sagt nej till mat.. Ni tittar alltid långt efter hinken med foder.. Precis som om ni inte tycker att ni får nog i skålarna.. Så säj inte för mycket..

--Men  r ö r  på oss,  d e t  gör vi.. Och det gör faktiskt du också matte..

--Tack för skogspromenaden i går förresten.. Ska vi inte göra om den idag..

På det begåvade förslaget svarar matte som vanligt (när hon inte riktigt  v e t  vad hon ska säja)..

--Vi får väl se..