--Joo, det där med att det fanns hundar, tillåmed  b o r d e r s  ombord på båten.. Hundarna kan inte släppa tanken på att just  d o m  har missat nåt väsentligt när dom fick stanna hemma..

--Betyder inte det att  v i  kan få följa med nästa gång du åker till Stenshamn..

Matte skruvar sej besvärat.. Jag kan se, att hon inte vill lova nåt, som hon förmodligen inte kan hålla.. Att lova saker och ting bara för  h u s f r i d e n s  skull är det faktiskt många  f ö r ä l d r a r  som gör.. Inte så matte..

Lovar hon en skärgårdstur nästa sommar kommer hon att känna sej nödd att hålla löftet, och att ta med hundarna på en fullastad och bullrande båt är nog inte det mest eftersträvansvärda som finns..

--Ni var ju med på Store Mosse, säjer hon och hoppas förmodligen att ämnet "följa med"  är färdigavhandlat..

--E n  långtur per sommar får räcka för er del, och nån båtresa blir det inte.. Varken i sommar eller nästa.. Punkt..

Jaha.. Hundarna vet när de är besegrade och lämnar ämnet.. Vi får nöja oss med Stiby och Nytorpet.. Sternö och Listers huvud är heller inte så dumt att komma till..

Idag nästanregnar det.. Fina, fina små droppar svävar omkring i luften.. Matte hoppas att det ska komma ordentligt med blöta.. Det är nämligen  d y r t  att vattna med kommunalt vatten och växterna måste ha vatten.. Annars dör dom..

--Det skulle för övrigt  v i  också göra om vi inte fick vatten.. Lilla mor tar på sej besserwisserminen och gör sej redo för att delge sonen av sin oändliga visdom.. Och jag lyssnar och lär..

Värst vad  t ö r s t i g  jag plötsligt blev..

.--Det här duger inte.. Vi kräver en förhandling.. Hundarna ser sammanbitna ut och dunkar våra små trinda bakdelar i golvet..

--Vad i all sin dar är det som har  h ä n t .. Har jag gjort mej skyldig till nåt.. Matte  f ö r s ö k e r  se oskyldig ut, men lyckas inte riktigt övertyga.. (Säja vad man vill om matte, men nån  s k å d e s p e l a r e  är hon inte)..

--Jo då.. Du vet mycket väl, att vi har lämnats hemma ensamma vid minst två tillfällen dom senaste dagarna.. I lördags konsertade du i tre timmar.. Vad har du gjort idag.. Vi har varit ensamma  h e l a  dan.. Hungriga har vi varit och kissnödiga..

--Vi kräver en  ä n d r i n g  på sakernas tillstånd.. Antingen får du ta oss med eller så får du stanna hemma.. Så det så..

Matte ser skamsen ut.. Och så berättar hon att hon varit med Agneta på Stenshamn och vandrat på Utlängan..

Det brukar damerna göra varje sommar.. Det har blivit en  t r a d i t i o n  liksom, och traditioner ska man hålla fast vid, menar matte..

Hundarna har aldrig varit med på Stenshamn.. Båtresan ut dit är lång och matte säjer sej vara rädd att vi skulle må dåligt i magarna om vi vore med..

--Så ni förstår, att det är av  o m t a n k e  med er som ni får stanna hemma, säjer matte.. Men  v i  noterar att hon ser skamsen och generad ut.. Vi är inte dummare än att vi känner igen ett svepskäl när vi ser det..

--Du menar alltså matte, att det inte fanns nåra som helst hundar på båten ut till Stenshamn.. Hundarna spänner ögonen i matte och dunkar ihop sej ytterligare..

--Tja, mja.. Jo, det fanns nåra stycken.. Faktiskt..

--Nåra  s t y c k e n .. Det är ju hårresande.. Vi  kan slå vad att bland dom här "nåra stycken" fanns en och annan border..

--Öää.. Matte slokar och ser ytterligt skamsen ut.. --Äuh, det  f a n n s  faktiskt  ett par borders ombord.. Men jag tror inte dom gillade sjöresan nåt vidare..

T r o r .. Matte har tydligen inte lärt sej skillnaden mellan tro och vetande.. Fnys.. Rekordfnys..

--Var var du i går kväll, matte.. Hundarna är lite sura för att vi fick sitta ensamma i nästan  t r e  timmar..

--Jag var på konsert.. Mattes svar är långt ifrån tillfredsställande..

--Jaha, du säjer det.. Det är tämligen ofta du går på konsert.. Men vad är det du  g ö r  när du konsertar.. Badar du, äter du, stickar du.. Eller vad  ä r  det du gör.. Det är väl inte nåt  k r i m i n e l l t ..

Hundarna blir plötsligt ängsliga.. Att matte ska göra nåt olagligt och hamna i fängelse är en mardröm för oss små husdjur..

--Jag sitter still och lyssnar på musik.. Tillsammans med åtskilliga andra.. Igår kväll var det nånting alldeles extra.. Stor orkester med kör och solister.. Och Beethoven.. Nian.. Till glädjen..

Hundarna begriper inte mycket av det matte berättar.. Jag tyckte hon sa  "bet" .. Men det är förstås ett missförstånd.. Hon sa så mycket annat som vi inte fattar.. Heller..

--Jo, vännerna.. Beethoven hette mannen som  s k r e v  musiken jag lyssnade till i går kväll.. Det märkliga var, att han var stendöv när har komponerade det här  stycket..

När han vid premiären dirigerade kunde han inte höra musiken och han kunde inte höra publikens jubel heller.. Så nån fick gå fram och  v ä n d a  på honom så han kunde  s e  att han gjort dundersuccé..

Hundarna blir mäkta imponerade.. Tänk vara döv och skriva musik.. Som man alltså inte kan höra.. Fast  j a g  tror faktiskt att han hörde musiken i alla fall.. Inne i sitt huvud..

--Var det den mannen som dirigerade i går kväll också.. Hundarna börjar bli intresserade..

--Nädå.. Det här skedde för nästan 200 år sen och ända sen dess har stycket spelats över hela världen.. Det har tillåmed tjänstgjort som nationalsång..

Tänk ändå..

Sommaren ångar på.. Matte har börjat vattna.. Framför allt är det rosorna som behöver mycket vatten.. Det är faktiskt massor med rosor som blommar på våra väggar och på taggen.. Dom äldsta planterade matte redan för 45 år sen och dom blommar fortfarande nåt alldeles oerhört rikt.. Den yngsta planteraes för ett par veckor sen och har inga blommor ännu.. Men knoppar har den.. Det ska bli  v i t a  blommor och dom ska klänga i ett litet rönnträd, som förirrat sej in till oss..

--Egentligen skulle jag ut och ansa nåra buskar, säjer matte.. Men jag tror det är för varmt.. Det var vara tills i kväll.. Eller nån annan dag..

Den formuleringen använder matte ofta "nån annan dag"..

Absolut molnfri himmel och redan över 30 grader i solen.. Det artar sej till att bli en supersommardag.. Inte för att vi små hundar bryr oss.. V i  gillar bättre dagar när det inte är så varmt.. Det skulle nog vem som helst, som tvingas gå omkring i  p ä l s,  göra..

Jag kan nog lova att det blir trångt på stranden idag.. Jag tycker att matte ska gå ner och bada för en gångs skull..

Förr sprang hon till stranden flera gånger om dan och ibland hade hon tillåmed en handduk med sej och låg och stekte sej i sanden..

På kvällarna gick alla, precis alla, i kvarteret ner och simmade..

--Saknar du den här tiden.. Hundarna ser spänt på matte.. Vad  v i  vill höra är, att hon trivs mycket bättre nu.. Med två små hundar och en knakväxande trädgård..

--Tja.. Matte ser ut att ta sej en allvarlig funderare.. På  d e n  tiden hade jag så mycket  f r a m f ö r  mej.. Sånt som jag nu har  b a k o m  mej, säjer hon och ser aningen vemodig ut..

Det var ett konstigt svar. Man måste nog vara mänska för att kunna begripa det..

Det är dags att klippa häckarna.. Det kommer numer en firma och gör det jobbet.. Under nåra år klippte matte själv häckarna, men hon var vettskrämd för häcksaxen så klippandet skedde inte med nån större entusiasm..

Numera kommer det som sagt en firma och förrättningen går som en dans. Och snyggt blir det..

Häcksaxen sålde matte till en väninna, och  h o n  klipper sina häckar med svung och fart.. Och inte låter hon sej skrämmas av ett  v e r k t y g  heller..

Killebomveckan i Sölvesborg pågår för fullt.. Idag är det medeltidsmarknad vid kyrkan.. Förra året köpte matte en liten silverring, som såg ut som en G-klav.. Den ligger i en ask i byrån tillsammans med annat nipper, som matte har skaffat sej under årens lopp..

Ibland rensar matte bland grejerna och ger bort sånt, som hon aldrig använder.. Hon är rätt bra på att rensa ut min matte..

Jag undrar om hon kommer att åka till Sölvesborg i dag också.. Och komma hem med nåt som aldrig kommer till användning..

Det enda som hände i går var att jag vaccinerades.. Det gör jag varje år för att inte bli sjuk..

Mitt nackskinn var segt, sa veterinär Christopher, så han fick kämpa för att få in nålen..

På mottagningen var det flera tevliga hundar.. Ingen av dom morrade eller hotade.. Inte jag heller.. Det gör jag bara när  lilla mor är med.. Jag undrar hur  h o n  hade uppfört sej bland alla hundarna..

--Törs inte tänka på det, säjer matte och hukar sej..

Apropå morra och hota.. Imorse stod vi plötsligt nos mot nos med Hebbe.. Han kom från ett håll och vi från det andra och precis i ett häckhörn möttes vi.. T r e  gormande terrier  d o m  kan låta dom.. Hebbe mänska skrattade åt oss medan matte skämdes..

Våra goda körsbär håller på att mogna.. Till glädje för  s k a t o r n a .. Matte har slutat reta sej på dom..

--Skatorna  b e h ö v e r  förmodligen bären bättre än vi, säjer hon generöst.. V i  har faktiskt hur mycket mat som helst och det har säkert inte dom..

--V i  kan köpa en påse bär på torget och det kan inte  skatorna, säjer flotta matte vidare.. Vassego små pippier.. Låt er väl smaka..

Och detta säjer hon utan ironi.. Hon  m e n a r  faktiskt vad hon säjer..

Det är redan fredag.. Ännu så länge  skiner solen, men det mulnar på ordentligt.. Varmt är det också.. Följaktligen kommer ogräset att växa ordentligt idag.. Matte har snart gett upp kampen..

Nåja, det är inte bara ogräset som växer.. Hela  t r ä d g å r n  ökar i omfång för varje dag..

--Snart är det en urskog här, menar matte, som börjar känna sej stressad av allt växandet.. Då kan vi gå  v i l s e  i vår egen trädgård..

Hemska tanke..

Ända sen hedenhös, det vill säja så långt matte kan komma ihåg och  ä n n u  längre tillbaka är det marknad i Sölvesborg första onsdagen i juli och första i november..

Igår var det alltså marknad med allt vad  d e t  innebär av trängsel och knallehandel.. Nåja, dom  v a n l i g a  handlarna sålde också, både i butikerna och på gatan..

Matte och Agneta var förstås där och tittade och gjorde ett och annat inköp.. Matte tillexempel köpte en A4-anteckningsbok med styva pärmar..

--Ska skriva  d a g b o k, förklarade hon med glädje och stolthet..

Till saken hör, att matte skrev dagbok väldigt flitigt för si så där 20 år sen.. Hon tyckte väl att hon benade upp sin tillvaro genom att skriva om den samtidigt som hon tog sej en ordetlig funderare på ett och annat..

Dom här dagböckerna förstörde hon när hon tyckte att dom tjänat sitt syfte.. Och nu är det alltså dags igen..

--Inte för att jag  k r i s a r.. Jag ska skriva för att ha som stöd för  m i n n e t.. Säjer hon och nickar eftertänksamt..

Minnesstöd kan nog behövas eftersom mänskor glömmer väldigt fort sånt som väder och vind tillexempel..

Det händer  att dom har olika mening om vädret bara för nåra dar sen.. Då är det bra att kunna gå tillbaka till dagboken och se hur det  v e r k l i g e n   var..

Matte fick dessutom syn på en T-shirt med en text som direkt verkade syfta på henne.. Så den köpte hon utan betänkande..

Så här stod det mitt fram i vit text på svart botten:

Jag är inte  d u m..   Jag har bara   o t u r   när jag  t ä n k e r ..

Fram emot kvällen fick lilla mor och jag följa med till Stiby och springa lösa.. Inte hela tiden.. Bara på dom stigar det sällan kommer andra hundar med sina mänskor..

Det var ganska  v a r m t  i skogen och dessutom fanns det en och annan  m y g g a  där.. Matte, som hade satt på sej sin nya T-shirt, fick en del stick på armarna..

Idag är det fortfarande varmt och dessutom ganska disigt.. Det känns lite grann som att springa omkring i  v ä l l i n g  och dessutom med en  f i l t  över sej..

Men  m y g g o r  finns det inte  hos oss.. Dom är lika sällsynta som  k a n t a r e l l e r..

--Jag undrar, sa matte, jag undrar vad det  e g e n t l i g e n  står.. Sa hon och såg brydd ut..

Saken är den, att matte tryckte in sej på en ungdomsblogg och varför hon gjorde  d e t  begriper inte lilla Hallon..

Det är nämligen många år sen matte kunde kalla sej ungdom..

Matte kände sej minst sagt förbryllad.. Hon kunde inte  l ä s a  vad det stod.. Det var som ett nytt språk.. Eller snarare som att återgå till ett   g a m m a l t  som mest innehöll  k o n s o n a n t e r  och där läsaren själv fick fundera ut vokalerna..

Äldre mänskor har ända sen hedenhös klagat på ungdomen.. Inte så matte.. Hon  b e- klagar den.. Hur i all sin dar ska dom här mänskorna kunna reda sej i en värld där dom bara kan göra sej förstådda av jämnåriga..

--Matte, det är väl ändå inget  d u  behöver bry dej om.. Båda lilla mor och jag tycker att hon gör sej onödiga bekymmer..

Men matte menar, att dom som uttrycker sej på det här sättet gör sej en stor otjänst.. Sätter krokben för sej själva..

--Att kunna använda ett normalspråk är alldeles nödvändigt i till exempel arbetslivet, anser hon.. Och är rädd att nyskrivarna stänger ett oändligt antal dörrar och möjligheter för sej..

--Äsch, fnyser lilla mor.. J a g  skulle tro att dom flesta nyskrivarna  v i s s t  behärskar det du kallar normalprosa.. Dom tycker bara att det är  r o l i g t  att hitta på ord och vändningar.. Och besynnerliga förkortningar.. Dom är helt enkelt påhittiga och humoristiska.. Intelligenta rentav..

--Förresten, tillägger lilla mor och nu ser hon ganska allvarlig ut.. Hur skriver du själv matte.. Är du  s ä k e r  på att nån under 40 kan läsa vad  d u  skriver..

Matte ser plötsligt alldeles tagen ut.. Tiden går.. Som sagt..

Hemma igen..

Lilla Hallon har pensionatat.. Två nätter och en dag var jag borta.. Jag är en galant pensionatsgäst.. Nästan proffsig, faktiskt.. Men jag blev ändå glad när matte kom och hämtade mej..

--Hörde på pipan var du var, sa hon när hon dök upp utanför min rastgård..

Det tar på krafterna att pensionata.. Det är så mycket man ska ha koll på.. Så många olika hundar att lyssna in.. Inte blir det nån vila att tala om.. Följaktligen storsov jag hela kvällen hemma i stolen..

Lilla mor var trött hon med.. Men så hade hon varit i skogen med matte.. Dom hade tillåmed hittat nåra små kantareller..

Kantarellfynden lämnar matte ingen ro så nu blir det nog en hel del skogsutfärder.. Hoppas hon får blodad tand varenda gång vi är ute.. Så kommer vi ut nästa dag också.. Och nästa.. Och nästa..

Tala om dominoeffekt..

Det är faktiskt ganska  o n t  om kantareller.. Sällan hittar man nåra, och dom som  v e t  var kantarellerna finns,  d ö r  hellre på pinbänken än talar om var dom växer.. Man kan nog säja, att kantareller lockar fram dom  s ä m s t a  sidorna hos mänskor.. Girighet bland annat.. Som ju är en  d ö d s s y n d ..

Mattes mänska, h a n  hittade aldrig nåra kantareller.. Trots att han var en mycket duktig amatörmykolog.. Således nån slags svampexpert.. Han var ofta anlitad av olika föreningar som föreläsare och exkursionsledare.. Ingen  l i t e n  potatis i svampsammanhang precis.. Men nåra  k a n t a r e l l e r  hittade han inte..

Tja, det var kanske inte kantareller han främst var ute efter att finna..

Jag kände knappt egen mej när jag kom hem i går kväll.. Ingen enda  p r ä s t k r a g e  var kvar på gräsmattan på sydsidan.. När jag åkte hemifrån i söndags var hela gräsplätten som ett enda  h a v  av blommor.. Det såg nästan ut som om det snöat..

Matte har inte nännts ta bort prästkragarna.. Dom fick växa och bre ut sej efter behag.. Och vackert var det.. Det kunde tillåmed lilla mor och sonen se..

Nu var dom emellertid omblommade och skulle bort.. Jag förstår, att matte haft ett ordentligt sjå med att få bort alltihop..

Minsann, om det inte var andra blommor som fått sin chans efter prästkragarna.. Nu kan man se hur fina rosorna på taggen är.. Summerwind-rosorna som matte hade sånt arbete med i höstas.. Dom blommar riktigt duktigt och är, tillsammans med lavendel och persilja, väldigt vackra..

Suck, det allt skönt att vara hemma hos matte och lilla mor igen.. Djup suck..