Om jag kunde göra som matte, lägga upp benen på köksbordet, knäppa händerna bakom huvet, vippa på stolen och luta mej tillbaka, så skulle jag göra det.. Och så skulle jag hundsucka av välbehag:- Aahh..

Skönt att vara hemma igen.. Skönt att sova i sin egen säng med lilla mor och matte och skönt att kissvandra den vanliga

rundan i "arla morronstunden".. (Det där sista "arla morronstunden"  lät poetiskt på nåt sätt.. Har nog hört det nånstans, för det är  i n t e  ur egen fatabur)..

--Lilla mor, tycker inte du att det är skönt att ha mej hemma igen.. Det måste hon helt enkelt tycka så glad som hon blev när jag kom hem i går kväll.. Och så roligt vi hade sen..

Att matte tycker det är skönt att ha mej hemma igen tar jag för givet..

Visst tycker jag det är trevligt att pensionata, men trots allt är det trevligare hemma..

--Vad sysslade du med igår, matte.. Lilla hunden är nyfiken på allt som sker utanför hans omenelbara närhet..

--Jo du, jag gjorde nåt jag  a l d r i g  förr gjort.. Jag plockade  ä p p l e n.. Oppe i träna.. På en stege.. Utan att trilla ner.. Det du..

--Och så fick jag med mej en massa äpplen hem och dom har jag lagt på ett bord i trädgårn.. Nä, inte lagt, arrangerat ska det vara.. Äpplena ska nämligen ligga utomhus tills frosten kommer.. Ska dom läggas ut kan man lika väl göra det snyggt..

A r r a n g e r a  således..

Lilla hunden känner sej mäkta imponerad.. Tänka sej: Matte på en stege oppe i ett träd.. Utan att ramla ner dessutom..

--Vad ska du göra med alla äpplena.. Nänns du förstöra arrangemanget.. Eller får dom ligga till prydnad tills dom dör..

--Nä då.. Dom ska bli paj och mos och en del ska vi äta som dom är.. Du med ska få om du vill ha..