Go´söndag alla goda medborgare därute i galaxerna -- Hur många ben, armar, huven och svansar ni än har.. Lilla Hallon hälsar er och önskar er en god  dag..

Vår gamla planet står just nu inför sitt årliga kraftprov.. Att  r ä t a  upp sej efter höstens vedermödor.. Hittills har den alltid lyckats med konststycket.. Åtminstone i mattes tid.. Hur det var dessförinnan kan ingen veta..

Vädret är fortfarande perfekt fast det  h a r  börjat fläkta lite.. Det är åtskilliga plusgrader och mycket grått..

Alla vi känner går omkring och hoppas att det här vädret ska fortsätta..

--Måtte det inte bli nån snö i år, säjer mänskorna och vrider sina händer.. Det är inte  n a t u r l i g t  med såna kalla och snöiga vintrar som dom tre sistlidna..

--Hu,  d ä r  var det tomt, sa matte igår och vände plånboken upp och ner och skakade den lite vemodigt.. Och så började hon tänka efter varför den kunde vara så tom..

--Service på bilen, lagning av startmotorn (igen!) Veterinärräkning för lilla Hallons besök plus (det värsta av allt)

fortkörningsböter.. Allt detta förutom dom vanliga "driftskostnaderna"  blev pengar.. Precis så mycket som matte kunde skrapa ihop..

--Jamen, sa lilla mor, var  g l a d  att du  k u n d e  skrapa ihop  dom här pengarna.. Dessutom hade du redan hundmat och mat till dej själv hemma.. Det går ingen som helst nöd på nån av oss och snart får du påfyllning..

Välsignade lilla mor.. H o n  kan då pigga upp vem som helst med sitt kärva humör och sin stadiga placering på marken..

Matte har i många år prenumererat på en tidning, som heter Allers.. Egentligen  l ä s e r  hon den inte.. Nä, det är för  k o r s o r d e n s  skull hon köper den.. Det finns varje vecka flera stycken både kryss och andra korsord i Allers, men nu har matte blivit en ganska  v a n  kryssare, så det är egentligen bara två, möjligen tre, som hon bryr sej om att öda krut på..

Mattes syster, däremot, har helt  n y l i g e n  börjat med korsord.. Hon är fortfarande långt ifrån återställd efter sin svåra sjukdom i våras och tvingas därför till ett tämligen stillasittande liv.. Då är korsord en idealisk sysselsättning, menar båda damerna..

Systern köper en tidning som heter Hemmets Journal och eftersom hon är nybörjare på korsord överlämnar hon  dom svåra till matte.. Och matte överlämnar dom lätta i Allers till sin syster..

Hur dom ska dela upp korsorden den dagen systern kommer ikapp matte kan man ju redan nu börja fundera över..

Dom här tidningarna är för övrigt till förväxling lika varandra.. Deras viktigaste uppgift (förutom korsorden då) tycks vara att leverera  m a t r e c e p t.. Oändligt många sådana.. Ju krångligare desto bättre..

Alla dom här recepten innehåller en del egendomliga tillsatser som väl ingen riktigt  v e t   vad är..

Ta  f i s k s å s  tillexempel.. Som förekommer bland annat i det thailändska köket..

--Redan romarna, berättar matte, redan dom tillverkade fisksås.. Det var den vanligaste kryddan i deras hushåll och tillverkades som framgår av namnet, av fisk.. Fet fisk med inälvor som varvades med salt och kryddor och fick stå och jäsa till angenäm styrka och smak.. Sen pressades röran och det som då rann ut var fisksåsen..Dom kallade det här spadet för "garum" och det gick åt oändliga mängder av den..

Man skulle kanske kunna kalla den pressad och silad surströmming..

--Numera kan man köpa "garum" i delikatessaffärer för dyra pengar och hälla i grytor och raguer.. 

--Ohh, lilla Hallons ögon blir stora som tefat och öronen fladdrar och försöker resa sej .. S v a n s e n  går i topp..

-- Ohh, snälla matte.. Köp en kruka garum så att lilla Gaius Julius Hallon får smaka hur en måltid  s k a  smaka..

--Tja,  säjer matte och ser försmädlig ut.. Nog ska jag väl kunna koka lite gröt till dej.. För det var vad dom vanliga romarna åt.. Och sen kan jag pressa lite surströmming över den.. Gör jag det så får lilla hunden en perfekt romarmåltid. Men du får äta den  u t o m h u s..

Idag är det luciamorron.. Mörkt som i en säck var det när vi kissvandrade för lite drygt en timme sen..

Det blev tidig uppstigning idag eftersom matte hade tänkt sej att lyssna på luciasjung på radion..

På lokalradion höll dom på med sportsändning, vilket inte intresserar matte.. Således vandrade vi ut i natten i stället..

Häromdan bakade matte ett bröd.. Det blev gott om än lite smuligt.. Smuligheten uppskattas av hundarna eftersom vi nosar reda på allt ätbart som hamnar på golvet.. Inte matte emot att vovvarna agerar dammsugare..

För nåra år sen bakade matte ofta bröd.. Hon gjorde tillåmed surdeg som svällde mellan baken.. Till sist blev surdegen en så grym stressfaktor att matte sorlade ut den i soporna..

Nu går hon så smått och funderar på att ta upp bakandet igen.. Borde väl vara dags att sätta till surdegen om den ska vara klar tills smulbrödet är uppätet..

--Varför bakar du bara bröd och en och annan äppelpaj, frågar hundarna, som tänker längtansfulla tankar om finska pinnar och hallongrottor..

--Visst vore det väl gott med lite småkakor emellanåt, lirkar vi..

--Just det, säjer matte och sätter hakan i vädret.. Just det.. Väldigt gott vore det.. Båda jag och hundarna skulle äta oss fördärvade om jag satte igång med kakbak.. Ingenting skulle hamna i burkarna.. Det skulle inte ens mellanlanda i dom.. Så karaktärsbefriade är vi alla tre..

--Magont skulle bli följden.. Magont och pösmagar.. Vovvarna skulle släpa sina magar i marken.. Tänk så kallt det skulle vara.. Och  j a g  skulle inte kunna knäppa byxorna.. Det skulle vara kallt det också.. Usch..

Att kakbakande kan få såna hemska konsekvenser har aldrig hundarna kunnat tänka sej..

Nä, att släpa magarna i marken är inget vi strävar efter.. Och att matte inte ska kunna knäppa byxorna är också det en ganska förfärlig tanke..

Det är märkligt det här med datorer.. Matte har haft sin i tre år snart men det är först nu hon har börjat våga knappa runt på den.. Och hon har hittat saker och ting, som hon aldrig kunnat förställa sej fanns i den där lilla lådan.. Eller var det nu befinner sej..

Ta det här med You tube tillexempel..

Så här var det:

För lite mer än ett år sen satt matte och systern och tittade på en gammal svensk film.. Frukostklubben nånting..

Inte var  d e n  nåt att skriva hem om, men damerna hade sett den i barndomen.. Skulle väl se om det var nåt dom kände igen.. Och det var det inte om man undantar Sigge Fürst förstås..

Men så dök det upp en pianist med de egendomligaste tänder systrarna nånsin sett.. Han var mycket duktig både på spel och sjung.. Han sjöng en sorglustig sång om en groda och en padda och varje vers slutade med att paddan sa "hm"..

Pianisten hette Sven Arefeldt och som barn brukade  matte lyssna på ett radioprogram  där han spelade och sjöng.. Inte begrep matte sej på varken sången eller musiken.. Bådadera gick nog rakt igenom huvet på henne..

Men  e n sak mindes hon: Artistens fenomenala spökskratt.."Mooaahhähähähää"..

Matte gjorde stora ansträngningar för att lära sej det här skrattet.. (Ärligt talat skrattade hon det precis nu.. Usch)..

Jo, nu har matte hittat den spökskrattande pianisten på You tube och funnit att han fortfarande är värd att lyssna på.. Väldigt duktig var han och sånger med både skärpa och knorr hade han på repertoaren..

Tänk ändå vad man kan hitta på en dator..

Det fina vintervädret håller i sej.. I dag skiner solen så det är ännu finare än i går.. Hoppas vi kommer ut i skogen och får springa lite.. Det känns som om det behövs..

--Älskar du oss matte.. Hundarna har lärt sej ett nytt ord och vill testa vad det  e g e n t l i g e n  betyder.. Älskar..

--Ähöö.. Åjavars.. Ibland så..

Inte blev vi klokare av  d e t  svaret.. Så vi får väl fråga en gång till..

--Klart jag gör, säjer matte.. För det mesta iallafall.. Varför skulle jag annars linka ut flera gånger om dan så ni får sköta om er..

--När gör du det  i n t e  då, matte..

--När ni illfänas och gormar på andra hundar och annat ni ser ute på gatan eller i skogen.. Sånt, som ni inte riktigt vet vad  ä r, men som ni finner för gott att skrämma livet ur innan  d e t  skrämmer livet ur  e r.. Plastpåsar och tegelstenar tillexempel..

--Eller när ni försöker fånga kråkor och fasaner.. Ha-ha..

--Eller när ni äter och äter och aldrig får nog och när ni buffar och krafsar på mej när vi sover, så att jag vaknar och måste hysta undan er för att kunna sova vidare..

--Vid såna tillfällen är kärleken ganska skavd, om man säjer så..

Tja,  s v a r  fick vi iallafall..

I går kom matte ihåg att köpa tändstickor så nu kan vi tända adventsljusen på ett stämningsfullt sätt.. Idag måste hon tanka bilen annars blir vi sittande där vi sitter och hur roligt är  d e t..

Om vädret kan säjas, att det är perfekt.. Sydsvensk vinter när den är exakt som den ska vara.. Grå, varm och snöfri.. När vädret är sånt mår både hundar och mänskor bra..

Väldigt fina klor fick vi hos hundfrisören i går..

--Ännu finare kan dom bli, sa matte och plockade fram en liten flaska med nåt illaluktande, som hon skakade på.. En liten pensel fanns också i flaskan.. Matte trodde väl att hon skulle få  m å l a  våra klor med den där geggan..

Fyra fötter, som sätts ner är en kraftig nej-markering.. Men tala om  å t t a.. D e n  gången fick matte ge sej direkt..

--Egentligen, sa lilla mor.. Egentligen tror jag matte bara  s k o j a d e  med oss..

Alldeles säker på att det var ett skämt är inte lilla Hallon..

--Du är en smart liten hunsa du, sa matte till lilla mor.. Det är klart att jag  s k o j a d e..

Den här färgen sa jag ha till mina egna tåklor till sommaren och tänker inte måla  n å n t i n g  annat med den.. Och absolut inte hundarna.. Vi är väl inte i Amerika heller..

Det är alldeles underbart vinterväder ute.. Vindstilla, dimma och plusgrader..

--Precis  s å  ska det vara vid Hanöbuktens strand en morron i december.. D å   känner vi oss hemma, både hundar och mänskor..

Sen nåra dar brinner det  t v å  ljus på adventsljusstaken.. Dom brinner lite ojämt, men det är så det ska vara, försäkrar matte, som påminner sej om att köpa tändstickor  idag.. Vi har bara en kvar i asken och så har vi en cigarettändare som matte köpte förra adventet..

--Det ger inte alls samma  k ä n s l a  att tända adventsljusen med en gaslåga, säjer matte.. Lite missnöjt sådär..

Hundarna kvittar det förstås lika.. Om ljusen tänds med stickor eller gas.. Men jag lovar, att vi tycker det är fint med mattes haltande ljus i fyrastaken..

--Toppenväder, tyckte både hundarna och matte när vi morronpromenerade för benlyft och svansnedsättning i dag..

Kylan har försvunnit och det är  n ä s t a n  klart och det blåser inte.. Precis så ska vinterväder vara.. Vi lämnar så gärna kyla och snö till andra landskap.. Lappland tillexempel..

--Apropå snö och vinter.. Hur var det i Rom  "urbs imperatorum aetate"  "kejsarnas eviga stad"  (som det står på en karta över Forum Romanum som hänger i vår hall).. Lilla Hallon vill veta..

--Tja,  d e t  är inte så gott att veta.. Matte  h a r  visserligen varit i Rom på vintern, men  d e t  Rom som intresserar lilla Hallon, och som han nästan räknar som sitt, ligger ungefärligen och på en höft tvåtusen år tillbaka i tiden..

--Den vintern jag var där var det kallt på nätterna, men varmt på dagarna när solen sken.. Gjorde den inte det var det kallt då också.. Det var förresten synd om uteliggarna, som kröp ihop bland sina kartonger och tidningar..

--M e n a r  du att det fanns hundar, som inte hade nån stans att gå in och värma sej.. Att dom inte hade nån stans att  b o..

--Lilla, lilla Hallon.. Jag pratar inte om hundar.. Jag pratar om mänskor.. Både unga och gamla var det som inte hade nåt hem..

--Förresten såg jag inga hemlösa hundar där, men däremot hundratals  k a t t e r, som strök omkring på gränder och i prång.. Dom var det också synd om.. Fast, det är klart, det  f a n n s  mänskor som la ut mat till dom.. Man såg tillåmed små  k a t t h u s  som snälla mänskor spikat ihop till dom stackarna..

--Jo men, på det  r i k t i g a  Roms tid fanns det väl varken uteliggare eller vildkatter..

--Uteliggare fanns det säkert.. Flera än idag, men knappast förvildade katter.. D o m  djuren hade väl knappast kommit till Europa på romartiden.. Dom höll sej fortfarande i Afrika.. Och  d ä r  klassades dom som gudar.. D e t  har katterna för övrigt aldrig glömt..

--Så passa er för att bli alltför kaxiga när ni möter en kisse.. En vacker dag blir ni strimlade som ni håller på..

Nu tycker lilla Hallon att samtalet håller på att spåra ur totalt och det är för övrigt mattes fel.. Eller förtjänst.. Hur man nu ser på saken..

--Har du varit  n o r r u t  nån gång under vintern, matte.. Hundarna tittar intresserat på matte och förväntar sej att få höra en berättelse och meterhöga drivor och igensnöade vägar.. Och bitande kyla..

--Nä, jag har aldrig varit längre norrut än i Dalarna, men  d ä r  var jag faktiskt över en jul för 20 år sen.. På ett ställe som hette Masesgården och som var ett  h ä l s o h e m..

--Vad du  s j u k, matte.. D e t  är en ny tanke för hundarna.. Matte ska inte bli sjuk.. Ska inte  k u n n a  bli sjuk..

--Inte alls. Jag var där som nån slags semesterfirare och det var väldigt trevligt.. Mycket röra-på-sej och god mat. Vegetarisk förstås.. Och åtskillig underhållning och dans och.. tja.. jag minns inte allt.. Men jag minns att det var trevligt.. Julaftons kväll gick alla gästerna med facklor längs Siljans strand..

--Var det  h u n d a r  där också.. Och semesterfirade.. Vovvarna börjar fundera.. Vegetarisk  h u n d m a t  är nog inte vad vi skulle gilla.. Men en och annan  k v ä l l s v a n d r i n g  i fackelsken vore säkerligen en upplevelse..

--Nä, mina små möss.. Hundar är sällan välkomna som gäster på mänskliga pensionat.. Dom får hålla sej till dom hundliga..

Nåja.. Vi ska inte klaga.. Vi har ofta varit i Kylinge och pensionatat.. Jag för min del har också varit hos Sussie i Gungvala.. Båda ställena är trevliga och jag tar gärna in där igen.. Men nåra vandringar i fackelsken ordnas inte för hundar.. Hur trevliga pensionaten än är..

I går kom matte hem och var  l y r i s k.. Nåja, hon har  l ä t t  för att bli lyrisk, matte.. Men igår hade hon tydligen träffat nåt alldeles särskilt lyriskhetframkallande.. En lite sotsvart valp som heter Fabbe..

Fabbe är 11 veckor gammal, skranglig och storfotad och (enligt matte) alldeles bedårande.. Terrier är han inte och det är väl den enda bristen han har.. Matte kallar honom  m e l l a n s c h n a u z e r..

Att han är nåt mitt-emellan förutsätter att det finns både en stor-schnauzer och en lill-dito..

Han har slagit sej ner hos mattes systerdotter och hennes familj, och där verkar han trivas alldeles förträffligt.. Att familjen trivs med  F a b b e  tar båda matte och hundarna för givet.. Och alldeles säkert Fabbe själv också..