--Tack för det, matte.. Tack, tack..

--Ingen orsak alls.. Förresten: Vad  t a ck a r  hundarna för.. Matte verkar mer  än förvirrad: --Har ni fått nåt särskilt.. Av mej..

O, ja.. Vi har varit i skogen  t v å  gånger den här veckan, som förresten är slut idag.. Och gissa om vi har njutit av att springa lösa.. Nosa och kissa..

Igår var vi på Stiby.. Precis när matte släppt ut oss ur bilen kom ett cykelekipage med två hundar i koppel på andra sidan stenmuren.. Lilla mor till att skälla.. Och jag hängde på.. Märkligt nog fick matte tyst på oss direkt.. Att springa efter ekipaget var vår första impuls, men mattes röst hejdade oss.. 

--Alldeles superkorkade är ni tydligtvis inte, sa matte belåtet, och berömde oss storligen..

Denna morron är början på den tredje  a f t o n e n  på mycket kort tid.. Tiden står på huvet och allting snurrar..

V i, små hundar, vill, att almanackan ska ställa sej  r ä t t  igen.. så vi slipper känna oss förvirrade.. Och yrsliga..

Om vädret kan säjas, att det fortfarande är så som det ska vara.. I januari.. Vid stranden av Hanöbukten..

Matte påstår, att det påminner om en vinter, när hon fick för sej att åka till Österrike på sportlovet.. Inte för att hon kan åka skidor, men hon hade trevligt i backarna ändå.. Dessutom for hon runt med buss och tåg och såg sej om bland bergen, som  i n t e  var särskilt snöiga den vintern.. Bland annat hade hon en väldigt trevlig dag i Salzburg..

--Var du alldeles  e n s a m  när du åkte runt i Österrike, matte.. Hundarna vill veta..

--O ja, mänskor träffar man alltid.. Såna behöver man inte ha med sej hemifrån..

Vi har sagt det förr: Matte är en typisk ensamseglare.. Och som sådan träffar hon antagligen betydligt fler mänskor än hon skulle göra om hon redan hade sällskap ..