Vareda morron träffar vi på mänskor.. Ibland har dom hundar med sej.. Alla dom här mänskorna säjer precis samma sak: --Vilket  u n d e r b a r t  väder säjer dom.. Och matte håller med.. Av hjärtat..

Ännu har ingen vinter uppenbarat sej nämligen.. Det är fortfarande många plusgrader, grått och blött..

I tidningen läste matte häromdan, att det tekniskt sett fortfarande är  h ö s t.. Ja, inte  o s s  emot..

Ju längre höst desto kortare vinter.. Det är rena rama matematiken..

I går eftermiddag var hundarna ensamma hemma.. Matte var nämligen på konsert i Mjällby kyrka tillsammans med E. Damerna var lyriska.. Det hade varit  s å å  bra, sa dom..

I Mjällby församling, som numera vi också tillhör, har dom en väldigt duktig kyrkomusiker och  h a n  har i sin tur en väldigt duktig familj.. Både mor och döttrar spelar och sjunger utöver det vanliga.. Med inspiration  från dom här 

mänskorna ger det sej självt att det blir fart även på kören..

I dag ska matte åka till frissan Felicia och klippa av sej håret.. Sen blir det ett väldigt snoende och vridande framför spegeln..

--Minst tio år bortklippta, säjer matte belåtet och snurrar på. Varenda gång hon kommer från Felicia säjer hon likadant..

Vad hon menar med  d e t  begriper inte hundarna.. Mänskorna försöker jämt och ständigt att fiffla med tiden, men att  k l i p p a  b o r t  delar av den är väl ändå inte möjligt..

S k u l l e  det vara möjligt att göra det (klippa bort delar av tiden) skulle matte börja närma sej trettioårsåldern vid det här laget.. Om nåra år är hon  b a r n  igen.. Tappar tänder och är mörkrädd..

Vad det ska bli av hundarna då vågar jag inte tänka på..

Tisdag är det idag och en helt vanlig vardag.. Och  d e t  känns väldigt bra..

Go´tisdag, världen..