Så här dags brukar vi fortfarande sova.. Men  i d a g  har vi varit uppe i snart två timmar redan.. Tja, uppe och uppe.. Lilla mor har gått och lagt sej igen och det ska snart sonen göra också.. Matte ska laga köttbullar..

Nåja, det var inte  d ä r f ö r  hon kravlade sej upp i svarta natten.. Det var faktiskt  m i n  förtjänst eftersom jag valde att illfänas och då  m å s t e  hon gå upp..

När hon sen  v a r  uppe tyckte hon att hon lika gärna kunde fortsätta på den vakna stråten.. Men nog tycker jag att ögonlocken hänger en aning på henne..

Äntligen ska matte få komma till ortopedläkaren med sin taskiga fot.. Hon har gått och haltat till och från över ett år..

Just nu har hon duktigt ont och linkar värre än nånsin..

--Tror du att du kan bli  b r a  i foten snart, frågar hundarna..

V i  för vår del vill att mattes fot ska bli bra på stört.. Mest för  h e n n e s  del naturligtvis.. Man också för vår..

--Tja, säjer matte.. Det är nog tveksamt, säjer hon.. Och så tillägger hon att hon hoppas få nån slags skoinlägg eller stödförband.. Eller nåt, som får foten att göra mindre ont..

Matte har som sagt fått kallelse till ortopeden, och hon ska träffa en läkare med ett fullständigt outtalbart namn..

--Hoppas han kan begripa vad jag  s ä j e r.. Och att  j a g  ska kunna begripa  h o n o m..

Matte känner sej lite ängslig.. Det är ju väldigt viktigt att kunna  k o m m u n i c e r a  med sin läkare..

Men så tuffar hon till sej:

--Jag kan ju för sjutton prata  e u r o p e i s k a.. Tillåmed  l i s t e r l ä n n s k a  om det skulle knipa..

Plötsligt är matte full av tillförsikt.. För  h e n n e  är ingenting omöjligt.. Just  n u  iallafall..