Jag kan undra om det har funnits nåra  b e r ö m d a  hundar.. Hundkändisar, liksom.. Matte kanske vet.. Och vet hon inte, kan hon nog slå upp i nån bok, som står och samlar damm på hylla nånstans..

--Jodå, säjer hon.. Visst har det funnits berömda hundar.. Lassie, filmhunden är nog den mest kända.. Åtminstone i våra dar.. Hunden var på riktigt, men äventyren var påhittade..

--Jag minns, säjer hon eftertänksamt, att jag läste om ett par hundar, som levde i Amerikas vildmark, när jag var i 11-12-årsåldern..

Det var två böcker, båda tryckta på gammalstavningens tid, så det tog ett tag innan jag kunde läsa obehindrat..

Den ena hette "Varghunden" och den andra "Skriet från vildmarken"..

Dom här påhittade berättelserna grep tag i mitt barnahjärta fullständigt.. Jag läste och grät.. Fröjdades och sörjde..

--Ja, och så har vi Båtsman.. Saltkråkebarnens store lurvige kompis.. Den hunden var också på riktigt, men berättelserna var hittepå.. Dom också..

Matte ser ut att fundera och sen går hon till hyllan och letar reda på en bok..

--Jo, säjer hon.. Jag mindes rätt. Det  f a n n s  en Båtsman  f ö r e  Saltkråkan.. Och  h a n  var sannerligen  på riktigt.. I allra högsta grad..

--Lord Byron, en engelsk skald, som levde i början på 1800-talet, hade en hund, Boatswain, som han älskade över allt på jorden.. När Boatswain dog lät skalden begrava honom på sitt gods och reste stenar över honom..

Dessutom författade hade en lång hyllningsdikt till sina kära vän.. Där han bland annat jämför hund och mänska och detta till  h u n d e n s  absoluta fördel..

Dikten slutade så här: (Jag tar det på engelska direkt efter boken.. Det blir bäst så)..

"To mark a Friend´s remains these stones arise,

I never knew but one, and here he lies"..

--Vad  b e t y d e r  det, matte.. Hundarnas ögon är stora som tallrikar och vi vågar knappt andas..

--Det betyder, att skalden reste stenar på hundens grav och räknade honom som sin enda vän, nånsin..

Så sorgligt men så vackert.. Hundarna sitter stilla en lång stund och begrundar vad matte nyss berättat..

--Och så har vi  P o m p e.. Nu har matte kommit riktigt i gasen.. Men nu känner vi att vi fått tillräckligt med hundhistoria för idag..

--En annan gång, matte, en annan gång får du berätta om Pompe..