--Åh, sa matte.. Åh, vad jag önskar..

--Jaa, vad är det du önskar, matte.. Hundarna är genast på alerten..

--Egentligen vågar jag knappast tala om vad jag önskar.. Det kunde kanske räknas som  g n ä l l  och med  g n ä l l  har jag slutat..

--Men visst vore det fint om snön smälte bort och vi kunde vara i skogen igen.. Jag ser nog på hundarnas  m a g a r  att det behövs lite friluftsliv snart.. På min egen också.. Om sanningen ska fram..

Äsch.. Matte  b e k y m r a r  sej alltid för våra  m a g a r.. Vi själva har ingen tanke på såna bekymmer.. Vi är nöjda och belåtna och tycker vi är, om inte Guds gåva till mänskligheten, så nära på.. Iallafall..

Och vad beträffar  m a t t e s  mage så  s y n s  den inte ens under alla kläder hon paltar på sej för att inte frysa ihjäl.. Om överhänget satt i  a n s i k t e t, skulle vi förstå hennes jämmer.. Men under alla tyglagren.. Nää..

Två gånger den här vintern har matte gått på öronen.. Ingen gång slog hon sej nämvärt.. Men  r ä d d  blev hon.. Vi också.. Det är lite kusligt när matte bara försvinner.. Svisch.. Och så ligger hon på marken och sprattlar..

--Är det nåt mer du önskar, matte.. Eftersom vi tycker, att mattes första önskan var en smula futtig, tycker vi att hon kunde klämma i med en riktig  d u n d e r ö n s k n i n g.. En sån önskning, som får galaxerna att tappa andan för ett ögonblick..

Matte sätter sej ner och börjar fundera.. Hundarna väntar med spänning.. Och så kommer det:

--Nä, vi har precis allt vi behöver och mår egentligen ganska gott här i den bästa av världar.. Nä, nåt annat önskar jag mej inte..

Är det sånt som kallas  f ö r n ö j s a m h e t..