--Usch, sa matte, Usch, vad jag är trött på  s v a r t..

--Vad är  "svart"  för nåt.. Går det att äta..

Hundarnas första tanke när vi träffar på nåt obekant är, om det är ätbart..

--Nä, svart är en  f ä r g.. Och jag gillar den  i n t e..

--Varför då, frågar hundarna.. Färg som färg menar vi, som inte kan urskilja färger alls.. Mörkt och ljust kan vi urskilja.. Och så nåt mitt emellan, som matte kallar "grått"..

--Det finns för  m y c k e t  av den, gruffar matte.. Tillåmed  b a r n v a g n a r  är svarta.. För att inte tala om kläder.. Och glasögonbågar och naglar.. Jo då.. Kvinnor målar naglarna svarta.. Och så färgar unga mänskor ofta håret svart, vilket gör att dom ser dödssjuka ut i ansiktet..

Matte fortsätter att gruffa, vad hon nu kan få ut av  d e t.. Det är väl ändå inte hennes sak att reta sej på att folk målar naglarna svarta.. Dom kanske inte  g ö r  det förresten.. Dom  kanske bara lortar ner sej..

--Vad kallas dom färgerna  d u  har på dej just nu, matte.. Hundarna försöker få bort matte från det meningslösa gruffandet om "svart"..

--Jo, byxorna är  g r å  och tröjan är berlinerblå.. Den har för övrigt du, lilla Gajus Julius, försökt att dräpa vid ett par tillfällen.. Den överlevde, men är en aning luggsliten.. Bra nog att schava omkring i här hemma.. Emellertid..

--Jag har för övrigt  a n d r a  tröjor också, så frysa behöver jag inte.. Åtminstone inte om det inte stormar ute.. För då stormar det inne också..

--Var  f å r  du alla tröjorna ifrån.. Nu börjar hundarna bli intresserade..

--Jag stickar dom flesta själv.. Det blir bäst så.. Då kan jag få dom precis lagom stora och i vilken färg jag vill.. Min första tröja stickade jag när jag var 16.. Den blev väldigt bra och jag hade den i flera år..

--Åh.. Hundarna är imponerade.. Vad var det för färg på  d e n  tröjan..

Matte skiftar plötsligt färg på kinderna.. Blir liksom mycket  m ö r k a r e..

Sen nästan viskar hon.. Väldigt generat som det verkar..

--Den var  s v a r t...

Stackars matte.. Ända sen i går vid lunchtid har hon gått omkring och storhostat.. Fast.. det är klart.. hostan har så smått börjat avta nu.. Men när den var som värst for hundarna också illa.. Det var lite grann som nyårssmällande.. Fast inte lika skrämmande..

Det var så här:

Mänskor tycker om att få i sej nåt  s ö t t  efter maten.. Så ock matte.. Igår hade vi inget sött alls hemma.. Inga kakor och inga karameller.. För att inte tala om   c h o k l a d..

--Man tager vad man haver, tänkte nog matte och plockade fram  s i r a p s f l a s k a n..

--Onödigt att smörja ner en sked, tänkte hon nog vidare, satte flaskan direkt till munnen, böjde huvet bakåt och klämde till om plasten..

--Å fy, frustade hon sen, för sirapen hade runnit rakt ner i vrångstrupen.. Inga stora mängder men tillräckligt för att det skulle svida ordentligt.. Göra riktigt ont, faktiskt.. Därav hostandet i snart ett dygn..

Igår var det frost och pölarna på gatan frös till is.. Idag var det plusgrader igen.. M e n  under en del pölar låg det fortfarande is..

Nån större fantasiförmåga behöver man inte ha för att räkna ut vad som hände när matte intet ont anande trampade ner i en sån pöl..

Två häpna små hundar stod och glodde stort på matte, som i ett huj låg och sprattlade på gaten..

Ingen skada var dock skedd utom att hon blev ordentligt  v å t  och att hon  f ö r m o d l i g e n  kommer att få ett par blåmärken här och var..

--Tusan också att jag ska ha så lätt för att dimpa, sa matte.. Och tusan en gång till för att jag ska ha så långt ner..

N ä r  jag dimper..

Nåja.. Vi fick vår kissrunda med en plaskande matte i andra ändan av kopplen..

Slutet gott.. Allt gott..

--Titta matte.. Nu är det  t r e  stora feta fasantuppar, som går och sprätter i vår komposthög.. K a n  vi inte få gå ut och sätta fart på dom.. Bara  l i t e.. Det vore fin motion.. Snälla..

Men matte är obeveklig.. Fasantupparna är fredade.. Hundarna får motionera varandra..

Det brukar vi för övrigt göra flera gånger om dan genom att dra varandra längs golvet.. Under hemska vrål..

Idag är det Tjugondag Knut och det betyder, att dom där fina ljusstakarna, som matte satte i fönstret till Advent, dom ska åka ner i källaren igen.. Nåt annat julpynt har vi inte haft.. Inte sen mattes älskade pappersstjärna, den som påminde om hennes barndom, gick åt pipsvängen i höstas..

--Lättstädat har vi iallafall, säjer matte belåtet.. Bara att dra ut en sladd eller två och bära ner stakarna i källaren..

Det börjar bli tid för kloklippning.. Matte ska ringa till Ann i Ebbarp och bestämma tid.. Bara lilla mor  h ö r  ordet "kloklipppning" försvinner hon till sin fredade zon under sängen.. Där kan inga farligheter nå henne, inbillar hon sej.. Varken kloklippare, åska eller... mördare..

Igår ringde det på dörren.. Väluppfostrade som vi är satt vi kvar på trappavsatsen men vi gormade och hotade medan matte gick och öppnade..

Utanför stod ett par män, som ville sälja  l a r m..

Matte tackade nej.. Nån förklaring tror jag inte behövs..

Äntligen är det  v a n l i g  måndag igen och tiden är rättvriden.. Det har blivit lite kallare.. Fyra minusgrader i morse.. Det är precis idealiskt väder för en skogspromenad.. Hoppoms, hoppoms..

Alldeles fruktansvärt go´söndag önskar lilla Hallon och hans lilla mor alla, som traskar omkring i regnet här i Norje.. Och i världen för övrigt också..

Vi hade tur som kom upp och ut så tidigt som vi gjorde idag.. Det var uppehållsväder, torrt och fint, när vi kissrundade.. Men nu ösregnar det..

Idag var det inte lilla Hallon, som vaknade först.. Det var matte.. Det verkar som om hon håller på att få återfall i tidiga morgnar.. Inte hundarna emot..

--Matte, är  v i  begåvade.. Hundarna har så smått börjat fundera över sin hjärnstatus.. Det vore väldigt trevligt att ha lite intelligens, tycker vi..

--Öäh, det var en konstig fråga.. Ni är väl så begåvade som ni  b e h ö v e r  vara.. För det liv  n i  lever..

--Som vi  l e v e r.. Vad menar du med det.. Vi börjar känna oss lite stötta och sårade.. "Som vi lever".. Fnys..

--Tja, ni behöver inte  f ö r s ö r j a   er.. Det gör  j a g..

--Inte har ni nåra tjänsteuppdrag.. Fånga bovar tillexempel.. Till det finns det lämpligare vovvar..

Inte är ni med i skogen och  j a g a r..

Det enda  n i  behöver göra är att vara trevligt sällskap till  m e j.. Och  d e t  uppdraget sköter ni med den äran..

--För att sköta trevlighetstjänsten behöver man inte vara nåt geni.. Man behöver bara vara alldeles, alldeles underbar.. Och  d e t, mina små möss.. Det är ni..

--Du då, matte.. Är du begåvad.. Hundarna ger matte en verklig knäckfråga.. Hur ska hon besvara  d e n..

--Tja, säjer matte.. Jag är väl så begåvad som behövs för det liv  j a g  lever, säjer hon..

--Jag har inte nåra tjänsteuppdrag och inte jagar jag heller.. Till dom här uppdragen finns det lämpligare mänskor..

--Jaha, säjer hundarna.. Då återstår  t r e v l i g h e t s f a k t o r n.. Hur är det med den..

--Den frågan, säjer matte.. Den frågan får  h u n d a r n a  besvara..

--Tja, säjer hundarna.. Du duger.. Du duger alldeles utmärkt till oss.. Får vi sen komma till skogen lite oftare duger du  ä n n u  bättre..

--När det är mindre blött ute och min fot är lite bättre.. Då ska vi komma till skogen.. Och då är alla trevlighetsfaktorer på topp..

--YES..

--Jag kan inte begripa, sa matte, det roliga med TV-program som Farmen..

Så sa hon, fast hon nog egentligen inte har  t i t t a t  så värst många gånger på just det programmet..

En säsong följde hon Robinson, som väl var nåt i samma stil..

Jo, vid ett tillfälle mötte matte och jag  (Det här var före lilla mors tid hos oss) en liten trevlig hund på Nytorpet..

Hundens mänska var en lång dam med djup, djup röst..

Matte tyckte hon kände igen henne, men kunde inte komma på var dom setts..

Då förklarade damen att matte nog sett henne i just Farmen..

Att vara med där var nåt med det roligaste den här kvinnan gjort, sa hon..

Och matte häpnade..

För plötsligt kom hon i håg ett avsnitt, som hon faktiskt tittat på, och där satt damen med lilla trevliga hunden och svor och illfänades hela tiden..

Nu ska tydligen Farmen börja sändas igen.. Det skrivs mycket om programmet redan.. Och om den ilskna damen och om en man som tydligen inte ägde nåra andra kläder än ett par skor och en hatt..

--Ska vi titta då, frågar hundarna..

Matte tar sej en funderare.. Sen skakar hon bestämt på huvet och förklarar, att det ska vi  i n t e..

Matte tittar på "Stjärnorna på slottet" som inte alls går ut på att vara taskig mot mänskor.. Tvärtom..

Och så tittar hon på "Lyxfällan"  för att få känna sej duktig..

Och "Vem som vet mest" och  "På spåret".. Eftersom hon gillar frågesport..

Lite annat smått och gott hinns också med.. Engelska deckare och en del musikprogram inte att förglömma..

Nu till nåt  h e l t  annat:

Lördag är det idag och vi små hundar hoppas, hoppas att det ska bli lite skogsvistelse helst på Nytorpet eller Stiby..

Matte kom hem från läkarbesöket glad och nöjd.. Hon remitteras till en fotspecialist på karlskronasjukhuset.. Och får en grundlig undersökning med bland annat magnetröntgen.. (D e t  är väl inte värre än att trycka in sej i ett solarium, menar hon.. Matte brukade nämligen sola innan det blev "farligt" och alla solarierna stängdes)..

Nåväl.. När alla undersökningarna är klara kommer hon att få förslag till behandling.. Operation kan vara ett alternativ..

--M-men, sa matte.. Jag måste kunna gå ut med mina hundar.. Hur blir det med det..

Läkaren lugnade henne med att hon visst kommer att kunna gå korta rastrundor med vovvarna..

--Jag kanske  k a n  lära mej dansa tango när allt kommer omkring.. Och det med klackskor.. Matte är entusiastisk..

Fasanerna har intagit Norje.. Aldrig förr har väl fasaner hållit till inne i samhället som dom gör nu.. Varenda morron flyger det upp flera stycken när  v i  kommer strosande..

--Det är  v i  som skrämmer upp dom, säjer lilla mor belåtet..

Tänk om vi håller på att utvecklas till  f å g e l h u n d a r.. Vi, som är så små och kortbenta.. Men det kommer kanske inte an på storleken så mycket som på mentaliteten..

Lilla Hallon  f å g e l h u n d e n.. Smaka på den ni..

Lilla mor blänger och ger till ett litet fnys..

Så här dags brukar vi fortfarande sova.. Men  i d a g  har vi varit uppe i snart två timmar redan.. Tja, uppe och uppe.. Lilla mor har gått och lagt sej igen och det ska snart sonen göra också.. Matte ska laga köttbullar..

Nåja, det var inte  d ä r f ö r  hon kravlade sej upp i svarta natten.. Det var faktiskt  m i n  förtjänst eftersom jag valde att illfänas och då  m å s t e  hon gå upp..

När hon sen  v a r  uppe tyckte hon att hon lika gärna kunde fortsätta på den vakna stråten.. Men nog tycker jag att ögonlocken hänger en aning på henne..

Äntligen ska matte få komma till ortopedläkaren med sin taskiga fot.. Hon har gått och haltat till och från över ett år..

Just nu har hon duktigt ont och linkar värre än nånsin..

--Tror du att du kan bli  b r a  i foten snart, frågar hundarna..

V i  för vår del vill att mattes fot ska bli bra på stört.. Mest för  h e n n e s  del naturligtvis.. Man också för vår..

--Tja, säjer matte.. Det är nog tveksamt, säjer hon.. Och så tillägger hon att hon hoppas få nån slags skoinlägg eller stödförband.. Eller nåt, som får foten att göra mindre ont..

Matte har som sagt fått kallelse till ortopeden, och hon ska träffa en läkare med ett fullständigt outtalbart namn..

--Hoppas han kan begripa vad jag  s ä j e r.. Och att  j a g  ska kunna begripa  h o n o m..

Matte känner sej lite ängslig.. Det är ju väldigt viktigt att kunna  k o m m u n i c e r a  med sin läkare..

Men så tuffar hon till sej:

--Jag kan ju för sjutton prata  e u r o p e i s k a.. Tillåmed  l i s t e r l ä n n s k a  om det skulle knipa..

Plötsligt är matte full av tillförsikt.. För  h e n n e  är ingenting omöjligt.. Just  n u  iallafall..

Matte satt med mej i  den ena gamla slitna skinnstolen och knappade lite slött på fjärrkontrollen.. Lilla mor hade parkerat sej  i den andra.. Allt var således precis som det brukar..

Rätt som det var fick matte in ett program om  h u n d a r.. Där visades hur duktiga och kloka och allmänt fantastiska vi hundar är.. Användbara, liksom.. På massor av områden..

--Jaha, sa matte fundersamt, jag ska kanske sätta igång och träna upp er, små möss.. Gräva och kratta i trädgårn vore väl en bra början.. Det faller sej ju ganska naturligt för er med den sortens arbete..

--Det allra bästa vore väl förstås om ni kunde lära er att hålla mun när vi ska gå ut.. Och när vi träffar andra hundar på våra rundor.. Men hur  d e t  ska gå till kan jag inte fundera ut..

När vi ska gå ut händer nämligen följande:

Mycket väluppfostrat sitter vi på trappan och väntar på att matte ska låsa dörren.. När det är klart säjer hon "var så god",  och då  s t ö r t a r  vi ner på trädgårdsgången och börjar  v r å l s k ä l l a..

Varför vi gör så, kan matte inte förstå.. Ärligt talat begriper inte jag det heller..

Lilla mor, som var den som började med dom här konserterna, är väl den, som skulle kunna tala om  v a r f ö r.. Men det gör hon inte.. Hon är så illande nöjd med att få igång mej..

Att hon förargar matte dessutom tycks inte bekomma henne den minsta..

Matte kom hem från frissan Felicia precis så glad och lycklig som jag trott hon skulle bli.. Och så var spegeldansen igång.. Vovvarna gladdes med henne.. Men inte såg vi nån skillnad.. Hon såg  p r e c i s  likadan ut som innan hon åkte iväg..

Tja, det är kanske inte bara  h u n d a r  som är fantastiska.. För nog är det fantastiskt att kunna glädja sej åt så minimala skillnader att dom inte ens syns..