--Matte, är det nån skillnad på syndaflod och syndafall.. Och vad är s y n d..

Hundarna har fått nåt att fundera på, och som vanligt, när det är nåt vi inte har kläm på, så går vi till matte och låter henne reda ut problemen..

--Tja.. Matte ser lätt förvirrad ut.. Tjaha.. För att ta det lättaste först.. Syndaflod är när det regnar nåt förskräckligt..

--Som i går då.. Hundarna är helt med på galoppen..

--Precis, vovvarna.. La ni märke till att det var stora pölar på alla åkrar när vi kissrundade i morse..

--Tror du  V e s a n  sjunker nu, matte.. Hundarna tycker, att gamla torrlagda sjön Vesan gott kan få återgå till att bli sjö på riktigt..

Att Vesan ska återgå till sin ursprungliga status, tror emellertid inte matte.. Inte  ä n  iallafall..

Och med detta gör sej matte redo att lämna all diskussion för denna gången..

S å  lätt slipper hon emellertid inte undan.. Hundarna har mer på hjärtat.. Både syndafall och synd över huvud taget..

--Tjaa..aa.. Matte drar på det.. Väldigt mycket drar hon på det.. Syndafallet, säjer hon.. "Syndafallet" i bestämd form..

--Betyder det att det bara funnits  e t t  enda syndafall.. Då var väl d e n  vurpan avklarad en gång för alla..

--Nja.. Det berättas i Bibeln (en väldigt gammal bok) om hur mänskorna var olydiga och gjorde nåt strängt förbjudet.. D e t  var syndafallet och att  g ö r a  det förbjudna var synden..

Nu tycker väl inte vovvarna, att det var så farligt.. Som att hoppa upp i soffan ungefär.. Man kan ju inte bli mer är nerföst..

--Mja, säjer matte fundersamt.. Det finns kanske  m e r  att säja om den här gamla berättelsen..

--Det  f a n n s  bara  t v å  mänskor, en man och en kvinna, i världen plus en del djur..

--H u n d a r, då.. Väl..

--O ja, hundar.. Och annat också.. Ormar tillexempel.. E n  orm fanns där iallafall och "that master criminal" var det som lurade  k v i n n a n  att göra det förbjudna, äta en frukt från ett visst träd..

Kvinnan, i sin tur, lockade  m a n n e n  att äta också..

--Man kan ju fråga sej varför det var  k v i n n a n som var den största boven.. Efter  o r m e n  då, förstås..

Lilla Hallon skiner upp:

--Det måste betyda, att  m a n l i g a  personer,  h a n h u n d a r tillexempel, är  mindre benägna att göra förbjudna saker än  t i k a r..

Lilla mor blänger argt på sin son:

--Absolut inte.. Det betyder, att om nåt ska bli  g j o r t  över huvud taget är det  v i  tikar som får se till att det blir det..

Nu har matte lämnat rummet.. Hon har väl tröttnat på vovvarnas bibeltolkning..

Lyckliga hundar.. Och lyckliga matte.. Igår var det  ä n t l i g e n  sol och så torrt och fint att vi kunde dra iväg till Nytorpet..

Vi höll på att råka i slagsmål med en cocker, men matte kallade in oss.. Och vi  k o m.. Matte pöste av stolthet..

Matte tappade sin ena vante så förmodlgen får vi åka tillbaka i dag.. Och hämta den, för nog lär den ligga nånstas i spåret.. Ingen lär väl ha plockat upp den, för  v e m  vill gå omkring med  e n  vante..

Det bästa var dock att jag hittade  p a r f y m.. Massor av len och doftande parfym.. Matte märkte inte att jag rullade mej.. Och inte märkte hon väldoften heller.. Inte förrän vi kommit hem och hon krängde av mej halsbandet..

Då råkade hon stoppa fingrarna i parfymen..

Något litet sa hon väl medan hon  gjorde i ordning badkaret..

Och sen var jag våt och illa till mods för "återstoden av dagen"..

I morse var det frost igen.. Eftersom matte inbillar sej att våren har kommit, brydde hon sej inte om att sätta in bilen går kväll.. Följaktligen var rutorna nedisade i morse..

Snön är nästan helt borta.. Det är bara som strängar längs med stenmurarna runt åkrarna den ligger kvar..

Om jag inte visste det var snö, skulle jag tro att det var jord..

Tja, vad mer finns att berätta i dag den elfte februari i Herrens år 2014..

Det artar sej att bli en vacker dag.. Även om solen gömmer sej..

--Matte, varför går du omkring och ser så belåten ut.. Du liknar  p r e c i s  en katt som slickat i sej sina hundkompisars mat..

--Jag är väldigt  g l a d, vovvarna, eftersom en väninna M. precis har berättat för mej att hon rekommenderat  e r  blogg till sina egna läsare.. Tänk er det, små möss.. Just nu sitter det kanske en totalt obekant hund och läser det ni skriver..

--Då får du vara noga så allt blir rättstavat.. Hundarna ser bekymrade ut.. Vi har nämligen märkt att mattes stavning ibland verkar en aning besynnerlig.. För att inte tala om grammatiken..

Lilla mor mådde inte så bra i natt, men matte pysslade om henne och lade henne bredvid sej på kudden..

--Det kittlade lite, sa matte, men både hon och lilla mor somnade ialla fall och sov ända tills  j a g,  lilla imperator Gajus Julius, bestämde mej för att jag var hungrig..

Ner hoppade jag och började traska runt och klappra med klorna.. Och jag gav mej inte förrän matte tog ut mej till köket och gav mej lite mat..

--Du är fenomenal på att manipulera du din lille rackare, sa matte.. --Det kommer att straffa sej med att magen din blir ännu trindare, sa hon och blängde bistert..

--Våren har kommit, jublar matte.. Och så lyssnar hon förnöjt på småfågeltjatter och måsskrik..

Snödropparna har kommit upp och forsythian har stora knoppar..

Sångsvanarna flyttade nog tillbaka till matborden längre söderut när snön kom för ett par veckor sen för vi har inte sett dom sen dess..

Hasseln har för övrigt långa hängen och snart får vi väl se dom små honblommorna också..

--Jodå, säjer hundarna lite retfullt sådär.. Och snart börjar  o g r ä s e t  växa du matte..

--Och före detta gräsplätten framför huset.. Vad tror du  d e n  kommer att likna i sommar..

--Förförra året var det masssor av vallmo där och förra sommaren mängder med prästkragar..

--Månne det är dags för  t i s t l a r  och  b r ä n n ä s s l o r  i år..

Det där sista var sagt för att  m u n t r a  upp matte..

Tja..

Ibland försvinner matte.. Ja, hon är inte borta i dagar och nätter, men för nåra  t i m m a r.. Vi, små hundar, får sitta hemma när hon försvinner på det här viset.. Nåt som inte direkt faller oss på läppen..

Igår var det en sån där försvinnandekväll..

Matte gick hemifrån medan det fortfarande var en aning ljust ute och hon kom inte hem förrän det var nermörkt.. Och hade så varit i flera timmar..

--Var har du  v a r i t.. Hundarna var ganska upprörda när matte äntligen kom hem..

--Har tävlat i  m e l o d i f e s t i v a l e n, sa hon malligt.. Och jag  v a n n.. Tretti kronor vann jag..

Hundarna står som levande frågetecken.. Matte kan ju inte sjunga.. Och  t r e t t i  kronor.. Vinnare brukar får massor med pengar och skivkontrakt och annat av denna världens goda..

Förklaringen kom så småningom:

Matte hade varit inbjuden till grannarna tvärs över gatan på god mat och melodilyssnande.. Alla satsade tio kronor och skrev upp vilka melodier man tyckte bäst om och den som prickade in flest segrare vann hela potten..

Matte och grannen B. hade lika många rätt så dom fick spela "sten, sax och påse" om vinstsumman.. Matte vann till sin oförställda glädje..

--Fantastiskt, sa hon.. Nu har jag äntligen fattat galoppen med sten, sax och påse.. En väldigt logisk lek, faktiskt.. Om man tänker efter, sa hon och skramlade med guldpengarna..

Vem, som vann på riktigt.. Det var två segrare och två nästan-segrare, men matte minns bara Sanna Nielsen.. Hon var lång, snygg och sjöng som en hel tropisk orkan.. Matte sa, att  "den tjejen är det pipa på"..

--Om vi skulle börja föra  v ä d e r l o g g b o k, sa matte för en stund sen.. Många  g ö r  det och så sitter dom och bläddrar bland sina papper och minns den och den dagen när det tillexempel kom fyra meter regn.. Och så ojar dom sej och erinrar sej  a n d r a  hemska näst-intill-katastrof-dagar..

--Jaha, vad behöver  v i  föra en sån logg för om det är  a n d r a  som redan gör det.. Och förresten: katastrofen är hemsk nog när den inträffar utan att vi ska sitta och tugga den om och om igen.. Och rysa in i märgen över hur förskräckligt allt var och hur nära det var att vi inte överlevde..

Hundarna kan inte alls förstå mänskors förtjusning i det förgångna.. "Här och nu" är vad som gäller för oss..

--L i t e  tänker jag iallafall berätta om dagens väder, säjer matte.. Så att jag kommer ihåg hur det var den åttonde februari 2014 om nån skulle få för sej att fråga..

--Jaha, menar hundarna.. Vädret idag är precis likadant som det har varit i flera dar nu.. Mulet och blött.. Snön håller på att försvinna och  d e t  gläder både hundarna och matte.. Men vad vi kan förstår är det ingenting att  b e r ä t t a  om..

--Tack vovvarna.. Berättat om vädret är  p r e c i s  det ni gjort just nu.. Tack, tack..

Hundarna sätter sej snopna ner och sneglar längs med nosarna:

Har matte på nåt sätt  l u r a t  oss.. Det  k ä n n s  faktiskt så.. Nä, inte  h o n.. Vi har lurat oss  s j ä l v a..

Äsch..

Veckorna flyger och snart är vi gamla.. Åtminstone lilla mor och matte.. J a g  för min del är fortfarande i mina bästa år..

--När var  d u  i dina bästa år, matte.. Lilla hunden är uppriktigt intresserad.. Att matte inte längre är på rätta sidan blomstermånaden står ganska klart för mej..

--Fanns  j a g  med på den tiden..

Matte ser en aning konfunderad ut.. Hon tar på sej tänkarminen och gör sej klar för en längre utläggning..

--Nej vännen.. Varken du eller lilla mor var födda på den tiden.. Inte ens lilla mor..

M i n a  bästa år inföll ungefär vid den åldern  d u  är nu.. Jag var alltså inte särdeles  u n g  längre, men det hade ingen betydelse.. Jag var gammal nog att ha fått självförtroende och mod, men ändå tillräckligt ung för att orka en hel del..

--Det var kanske det som  v a r  blomstermånaden..

Jaha.. Det var som jag trodde..  M i n  bästa tid är nu.. Jag är gammal nog att ha fått självförtroende och mod, vilket visar sej i att jag skäller som en galning på alla hundar utom lilla mor.. Morrar gör jag också och borstar upp mej så gott jag nånsin förmår..

Den mesiga lilla Hallon, som var vän med allt och alla, har försvunnit och istället har he-mannen lilla Hallon intagit scenen..

--Ta inte i så du kräks, fnyser lilla mor, och även matte ser ut att vilja fnysa ett jättefnys..

Plötsligt känns livet inte så he-manskt längre..

Det  h a r  sina fördelar att vara beskedlig också..

--Hur var jag som  v a l p.. Lilla Hallon har börjat fundera på sin  b a r n d o m..

Matte och lilla mor tittar på varandra.. Frågan kom tydligen överraskande för dom..

--Tjaa, lilla mor drar lite på det.. Du var minst i kullen.. Dina syskon var feta och bruna.. Du var liten, tunn och nästan svart.. Du var faktiskt  v ä l d i g t  liten.. Så liten att uppfödare B. såg till att du fick en och annan slurk mat mer än dom andra valparna..

--Till en början bodde vi i B:s tvättstuga alldeles intill köket och det var bra, för ni vande er vid mänskor från allra första början..

--Och jag, säjer matte.. Jag var i Glasgow när du föddes.. Där köpte jag en bok om borders.. En bok med goda råd och vackra bilder..

--Det dröjde en vecka ungefär innan jag fick träffa dej.. Det var ingen konst att se vem som var  m i n  valp.. Den pyttelille mörke.. H a n  var det.. Jag satt länge och höll dej mot min halsgrop..

--Varför gjorde du det, matte.. Gillade jag att du gjorde så..

--Tja.. Jo,  j a g  gillade det mycket.. Och du verkade gilla det också.. Fortfarande kryper du tätt, tätt intill mej på nätterna.. Och ofta mot halsen..

--Men framför allt gjorde jag det för att du skulle vänja dej vid min lukt.. Jag kom så ofta jag fick och höll dej mot halsgropen..

--Du växte och blev större och starkare för var dag, säjer lilla mor.. Men du fick  f o r t f a r a n d e  en liten extra slurk då och då..

--Och så en dag hämtade jag dej hem hit, säjer matte.. Du pep och kissade och bet i allt du fick syn på..

--G j o r d e  jag.. P e p  och  k i s s a d e  inomhus.. Och  b e t..

--Biter gör du fortfarande då och då.. Tänk på häromdan när du tuggade på elsladden..

--En av dom första dagarna tog jag ut dej till Boket för att du skulle få  "lära känna omgivningarna"..

Men då kom det fem stora glador seglande i skyn.. Jag blev så rädd att dom skulle ta dej att jag åkte hem på stört med min lilla valp..

--Första gången du träffade Kängan, Agnetas jättestora landseer, höll du på att dö av förskräckelse..

--Träffa andra hundar fick du faktiskt göra från första dan jag hade dej.. Stora, snälla hundar.. Det var kanske därför du blev så vänlig mot dina rasfränder.. Fast... Det verkar som om du vant dej av med den vänligheten efter att lilla mor kom i huset..

--Öh, kan man säja att jag var en  v ä l a r t a d  valp.. Frågan är viktig så jag ställer den försynt och tvekande..

Matte och lilla mor tittar på varandra.. Och så nickar dom båda två och säjer att "jo, visst var du det..Du är fortfarande välartad".. Precis  s å  säjer dom och jag svarar med en djup och belåten hundsuck..

--Är det läge att berätta för vovvarna om en verklig hjältehund, en som blev känd över hela världen och adopterades av the Royal Humane Society  i London (fråga mej inte vad det är, men det låter förnämt)  och fick en guldmedalj för att han räddat många mänskor från att drunkna.. Han drog upp dom helt enkelt..

--Oh.. Hundarnas ögon blir större och större och öronen spetsas så mycket som hängande öron  k a n  spetsas..

--Berätta matte.. Var han som vi   b o r d e r t e r r i e r..

--Nä, han var en jättestor svartvit newfoundlandshund och han hette Bob.. Han levde under första hälften av 1800-talet.. Han var till att börja med skeppshund på ett fartyg som gick under ett par sjömil utanför Englands kust.. Han räddade sin mänska genom att simma iland med honom..

Senare var han ombord på ett annat fartyg, som också gick under, men den gången förmådde han inte släpa iland sin mänska, utan fick simma i säkerhet utan honom..

Fortsättningsvis levde han ett fritt liv i Londons hamn.. Det berättas att han drog upp åtskilliga, som trillat i vattnet.. (Man får nog räkna med att antalet räddade  (23 personer)  friserats en aning)..

Berömd blev han emellertid.. Så berömd, att den välkände djurmålaren Sir Edwin Landseer målade hans porträtt..

"A Distinguished Member os the Humane Society"  heter tavlan.. Efter den bilden kallas  alla stora svartvita newfoundländare för Landseers..

--Är detta  s a n t  eller sitter du och hittar på, matte..

--Det mesta är sant och finns att läsa i diverse hundböcker..

Nu börjar vi små hundar känna oss ännu mindre än vi är.. Vi liksom  k r y m p e r..

Vi ville så gärna, att nån av  v å r a  förfäder utmärkt sej.. Kanske inte på samma sätt som Bob, som ju var jättestor och stark, men på nåt  a n n a t  sätt.. Som också kunde belönas med en guldmedalj..

--Nä, mina älsklingar.. E r a  förfäder var rakt igenom kriminella och det var deras  m ä n s k o r  också..

Hundar och mänskor levde i gränstrakterna mellan England och Skottland och var landstrykare..

Dom försörjde sej som som tjyvskyttar..  

Mänskorna hade  s t o r  nytta av sina små hundar.. I n g e n  jättehund hade klarat kanin- och fasanjakt som små borders.. De´ni..

Vovvarna tittar på varandra lite undrande sådär.. K a n  vi verkligen ha berömvärda förfäder.. Vi är väl medvetna om mattes svaghet för "master criminals" så hon kanske  ö v e r d r i v e r  våra förfäders betydelse en smula..

--Aldrig i livet, försäkrar hon.. Tack vare  e r a  förfäder hade deras mänskor mat på bordet.. Åtminstone då och då..

Och slapp att svälta.. D e t  är väl att rädda liv det också..

Och i topp far svansarna.. Wow..