--Vi är terriers, eller hur matte..

Matte ser förvånad ut.. Precis som  d e t  vore en hemlighet..

--Jodå, förvisso är ni det, små möss..

Matte fortsätter att dona med sitt och verkar tro att ämnet är färdigbehandlat..

Så är alls icke fallet..

Det ligger inte i terriers  n a t u r  att lättvindligt släppa  n å n t i n g,  ämne eller föremål..

--Vad  l i g g e r  i terriers natur, matte.. Utom att hålla fast vid vad det än vara månde..

--Tja, att ni är envisa har ni själva konstaterat.. En  d e l  av er är dessutom ettriga och actionbenägna..

Matte sneglar på lilla mor, som nickar bekräftande..

--Andra är mer beskedliga.. Nu sneglar matte på lilla Hallon, som känner sej skamsen.. Att  i n t e  var actionbenägen är tydligen inte typiskt för terriers..

Belåtna lilla mor och smått skamsna lilla Hallon smälter upplysningarna en stund.. Så kommer lilla mor på nåt:

--Är  d u  envis, ettrig och actionbenägen, matte, frågar hon.. Hennes små terrierögon lyser av intresse..

Förmodligen tänker hon på det gamla talesättet "sådan mänska, sådan hund"..

--Tja, mja.. Matte försöker uppenbarligen slingra sej undan frågan.. Men se  d e t  går inte..  När vi terriers satt tänderna i nåt håller vi fast..

--Äh,  e t t r i g  kan jag vara och snar till vrede.. Om ni förstår vad jag menar.. Med actionsbenägenheten är det sämre ställt.. Jag  ö v e r f a l l e r  inte folk som lilla mor gör.. Dessutom är jag maklig och lat och lata personer är inte actionsbenägna..

--Vad  e n v i s h e t e n  beträffar så lyser den helt med sin frånvaro.. Sanningen att säja är jag närmast  v e l i g..

--Är det  b r a  att vara velig, matte.. Lika bra som att vara envis.. Hundarna börjar känna att dom har en poäng med sin envetenhet..

--Fifty - fifty  vore perfekt.. Lagoma korvar vinner i längden..

--Jaha..