--Nåra dar till, sa matte, nåra dar till så är trädgårn färdigstädad..

--Jaha. vad ska du göra sen då.. Hundarna börjar tycka, att det snart kan räcka med påtandet..

--Jo, sen börjar det  v e r k l i g a  påtandet, säjer matte belåtet.. Då ska jag gössla och så och sätta och vattna och rensa ännu  mera ogräs, för  d e t  kommer att växa hela sommaren..

--Trots att du städar så pedantiskt, matte..

--Jadå,  v ä x a  kommer det att göra, men förhoppningsvis inte lika snabbt och lika rikligt.. Hoppeligen lönar pedanteriet sej..

Matte är bekymrad.. Inte mycket men lite grann iallafall..

Det är så här:

Nån, som kallar sej Alexander Walter, har börjat trycka in sej på hennes facebook.. Den här personen har uppenbarligen inte många hästar i stallet, eftersom det är  k ä r l e k s b r e v  han skriver.. Matte  l ä s e r  dom inte, kastar bara en blick på dom och trycker iväg dom ut i rymden..

Som bekant är inte matte så tekninskt bevandrad så hon kan ta bort det här nättrollet en gång för alla, och  d e t  känns obehagligt.. 

Till all lycka har matte vänner, som har lovat henne att rensa bort dyngan.. Men det kan dröja nåra dar innan dom kan komma till skott..

--Det värsta är, att inte veta vem den här personen  ä r,  säjer matte bekymrat.. Det kan vara vem som helst, nåra barn, som roar sej eller en allvarligt sjuk mänska, som kan sitta i stort sett var som helst i världen och fantisera..

--Ska du  b e v ä p n a  dej nu, matte.. Hundarna börjar  o c k s å  tycka att det hela är obehagligt, och menar, att matte kanske skulle skaffa nån slags  v a p e n..

Matte ser totalt oförstående ut.. Vapen är sog det sista hon har tänkt sej..

--Nä, säjer hon.. Jag har ju vovvarna, som ger hals om nån obekant skulle närma sej vårt hus, och inte tänker  j a g  släppa in nån, som jag inte känner igen..

V a p e n  är således ingenting att tänka på.. Det blir  v o v v a r n a  som får stå för varning och försvar..