För nåra veckor sen köpte matte en påse tomatfrö.. Fröna petades ner i en kruka och upp kom massor med plantor.. Matte gav bort och delade ut till höger och vänster.. Kvar i krukan var fyra plantor, som matte tänkte sätta för eget bruk..

Plantorna växte och växte och blev som långa slingerväxter och härom dan började dom blomma..

Nu var det väl äntligen dags att sätta dom i jorden på sydsidan av huset, där det oftast är varmt och soligt och följaktligen lämpligt att odla tomater..

Då kom frosten..

Plantorna fick bli kvar inomhus.. Nu hade dom tillåmed börjat  l ä g g a  sej ner och  s l o k a.. Suck..

Men idag på morronen tog matte Gud i hågen och spaden i näven och gick ut och grävde ner sina plantor.. Mycket av den goda gösseln la hon i planteringsgroparna och rörde om med vatten och jord.. Äntligen har dom stackars tomatplantorna blivit ordentligt omskötta..

Allt detta påtande och grävande och sättande och funderande och -- inte minst-- gösslande har fått matte att smått börja känna sej som en riktig bonne.. Hon tillåmed nämner sej själv som sådan.. "VI bönner" säjer hon malligt..

Fast egentligen tror jag att hon säjer det på  s k o j.. Ingen i hela världen kan ta matte för en bonne.. Det fordras väldigt mycket mer än 735 kvadratmeter och fyra risiga tomatplantor för att man ska kunna kalla sej för det..

Stiby var målet för promenadutfärden i går också.. Det finns så många stigar och vägar där så promenaderna behöver aldrig bli enahanda.. Matte har gått där kors och tvärs sen 1979.. På den tiden var det Joker, som var mattes hund..

Hennes allra första..

--Jag minns så väl när jag hittade Stiby, säjer hon och ser inte alldeles glad ut.. Snarare lite lessen..

--Det var i maj, som nu, och det var en ganska mulen dag och fåglarna sjöng nåt otroligt och jag var lite, lite rädd för att gå vilse.. Och lite, lite rädd för korna, som gick på nedre ängen.. Vid gården..

--Sen dess har jag gått där i alla väder och alla årstider med alla mina hundar.. Matte ser ännu lessnare ut..

Det är kanske så att hon  s a k n a r  alla sina hundar..

--Inte bara mina hundar, säjer hon, mina  m ä n s k o r  också.. Och alla mina  å r..

Vad hon menar med det där sista kan hundarna inte begripa.. Men det är väl så.. Allt kan vi inte fatta.. Det kan faktiskt inte matte heller..