Det är skönt på morgnarna.. Det tycker både hundarna och matte.. Idag är det extra skönt eftersom det blåser rätt rejält..

Solen gassar emellertid och termometern på östsidan (det låter som om vi har en på varje sida, men det har vi inte.. Bara en enda..  Och  d e n  sitter på östsidan)  visar 29 grader..

Ännu har inte matte masat sej ner  till stranden för ett dopp..

--Nä, det känns  m o t b j u d a n d e, säjer hon..

Hundarna tror att hon tänker på algblomningen, som ligger och sväller ute till havs, eller sanden, som har en förmåga att fastna precis överallt och inte släppa förrän hon kommer hem och in i huset..

Ute vid garageväggen, mot huset sett, växer en jättestor planta, hög och vid.. Matte har gått och tittat på den hela sommaren och undrat vad månde bliva..

Nu vet hon.. Det är en gulblommande växt.. Och många blommor kommer det att bli på den.. Absolut inget ogräs, men heller ingenting att ha direkt eftersom blommorna vissnar i samma takt som nya slår ut..Som digitalis ungefär..

--När hösten kommer ska jag ta bort den, säjer matte..

Nu är biggarråerna slut.. Alla åtkomliga alltså.. Matte och skatorna har delat broderligt.. Dom som är kvar och sitter högt upp i träden får skatorna äta ensamma..

Igår morse såg vi inte en enda snigel på vår väg.. Hundarna tor att dom också mår dåligt i värmen..

--Bara dom kommer fram ska jag se till att dom mår ännu sämre, säjer matte mordiskt..