Oj, oj, oj vad vi sov länge i morse.. Ända till klockan sju, minsann.. och  g o t t  sov vi också.. Lilla mor med alla fyra benen i vädret och jag tungt mot mattes nacke.. Och matte som vanligt snusande på utandning..

--Kan du inte snarka som vanliga mänskor och hundar, frågar lilla mor.. Hon finner det högst onaturligt att snarka på mattes vis..

--Bestämmer man inte själv, fnyser matte.. Det blir som det blir.. Och jag är  b y g g d  för att snarka på utandning.. Förresten är det  s ä l l a n  jag snarkar..

Hundarna ger utbyter roade blickar..

--Hur kan du veta  d e t, frågar vi och himlar oss..

Det är väldigt sällan matte blir svarslös.. Desto större fröjd när hon  b l i r  det..

Mördarsniglarna börjar växa till sej.. Matte har trampat ihjäl massor under våra kisspromenader..

Det började i våras.. Då var dom små och tunna.. Som snörstumpar ungefär.. Väldigt korta snörstumpar..

Hundarna tyckte faktiskt  s y n d  om dom ynkliga små liven när matte kom klampande med sina kängor och mosade dom..

Nåra hundra har allt matte avlivat hittilldags..

--Multiplicera det med 400, säjer hon.. Och ser mallig ut..

Varje snigel kan faktiskt generera 400 nya sniglar på en säsong.. Säjer åtminstone matte, som börjar räkna och lägga ihop och rynka pannan av ansträngning.. Hon försöker få till hur många sniglar  e n  snigel kan lämna efter sej på fem år..

--Överansträng inte hjärnan, matte, varnar hundarna, som  v ä l  vet hur bristfälliga mattes kunskaper i matematik är..

Och matte blänger..