Det råder smått panik i huset.. Två veckor efter det stora regnet (det på 80 millimeter, inte 800, som matte trodde) har det börjat lukta illa och stickande i huset.. Matte tror att det kan vara mögel, och är det  d e t  är vi illa ute.. Mögel är hälsovådligt och måste åtgärdas..

--Visst är väl huset försäkrat, säjer hundarna.. Lite smått snusförnuftigt, sådar..

Matte, som är smått benägen för  ö v e r d r i f t e r  är rädd att inget försäkringsbolag är intresserat av att betala för mögelsanering..

--Hur ska vi  d å  klara en eventuell sanering, frågar hundarna ängsligt..

--Ja, då får vi gå till banken och be om lån, suckar matte.. Det har jag fått göra förr..

--Det kanske jag får göra i vilket fall som helst.. Självrisken är förmodligen duktigt hög..

Matte har iallafall flyttat luftavfuktaren från förrådskällaren till det så kallade gillesrummet, där lukten är som starkast..

Usch, för en gångs skull är mattes flaska halvtom.. Risken finns att den blir  h e l t o m..

Nåja, inte hjälper det att sitta och gnöla.. Den saken är vi överens om alla tre.. N å n  lösning kommer vi alltid på.. I värsta fall få vi väl flytta.. Alltid finns det väl  n å n  liten koja som kan hysa oss..

Plötsligt känns det som om mattes flaska har fått påfyllning..

--Det första jag gör är att ringa försäkringsbolaget och höra vad jag ska göra, säjer matte..

--Du skulle kunna prata med dom via  d a t o r n,  föreslår hundarna..

--Nä, det kan jag inte.. Matte sätter hakan i vädret och ser bister ut.. Datorers språk är obegripligt för mej..

--Förresten, säjer hon och skiner upp, förresten träffade jag en tysk igår och  h a n  berömde mej för mitt sätt att prata  h a n s  tämligen obegripliga språk..

--Va, kan  d u  tyska, matte.. Hundarna  g a p a r  av förvåning..

--Nä, men jag är bra på att  h ä r m a s..