Idag ska det komma folk till huset.. Lilianes städ och trädgårdsfirma ska komma om klippa ner dom lilabruna diabolobuskarna mot gatan.. Dom har blivit jättehöga och ska tas ner så långt det går.. Dessutom kommer en åkare hit och forslar bort mattes källarskräp..

--Tänk, allt detta bara för att det blev översvämning i källaren.. Matte förundrar sej och börjar smått fundera på orsaker och verkningar.. Dessutom: Hade inte U. pushat på matte är det inte säkert att hon satt igång med det här jobbet alls.. Iallafall inte i den  h ä r  omfattningen..

--Allting passar ihop som hand i handske, säjer matte och förvånas..

Sen blir hon allvarlig och börjar fundera i  h e l t  andra banor.. 

--Det här är kanske början till nåt helt annat för oss, alla tre, säjer hon allvarligt.. Först tar vi källaren.. Sen kanske vi finner att resten av huset  o c k s å  behöver tömmas.. Och  s e n  kanske vi sitter i en liten lägenhet på tredje våningen i ett lyhört hus med högljudda grannar.. D e t  vore det absolut värsta som kunde hända oss..

--Nä förresten.. Det absolut värsta vore att vi dog.. Alla tre..

--Visst okej.. Det  s k a  vi ju göra en gång.. Det  v e t  jag.. Men det vore trevligt om det dröjde lite till med den saken..

Sedan matte miste sin syster pratar hon mycket om livets slut.. Och tänker förmodligen ännu mera på saken..

Inte så att hon går omkring och kurar och är rädd.. Jo,  l i t e  rädd är hon kanske, men mest tänker hon på vad hon kan  l ä r a  sej av den här tiden hon har kvar..

Till den ändan  l ä s e r  hon resonerande böcker och diskuterar innehållet med hundarna.. Och så  t ä n k e r  hon en hel del.. Vad det verkar..

Blir hon   k l o k a r e   av sitt läsande och diskuterande, kan man fråga sej..

Ärligt talat har vi inte märkt nåt klokhetsförbättring.. Inte ännu iallafall.. Skönt är  d e t  förresten.. En klok och förståndig matte är det svårt att tänka sej.. En som håller reda på upp och ner i tillvaron och som är väl förankrad i den.. Nä, en  s å n  person skulle inte hundarna känna igen..