--Lycka  ä r, strålade matte..

--En varm  v a l p, fyllde hundarna i, och lät svansarna gå i topp..

--Nja, snarare kanske två varma  s e n i o r e r, sa matte och såg så innerligen kärleksfullt på vovvarna..

Men det var inte det jag tänkte säja..

--Vad  t ä n k t e  du säja då, matte.. Svansarna hejdar sej.. Vet inte om dom ska fortsätta i topp eller möjligen dala..

--Jo, jag tänkte säja, att lycka är en rågad  s v a m p k o r g..  D e t  var vad jag tänkte säja..

Saken är den, att matte och Agneta drog iväg till mattes gamla jobbtrakter i norra Blekinge för att eventuellt, högst eventuellt, plocka lite svamp.. (V i  fick inte följa med.. Matte är nämligen rädd att vi ska dra hem fästingar)..

Och så åkte dom hem med en stor korg full med trattisar, gulingar och en stor, fin blomkålssvamp..

--M-men var  h a r  du svampen, matte.. Hundarna tittar och sniffar.. Ingen svamp.. 

Den tog Agneta hand om.. Hon  ä l s k a r  att sitta och rensa och sortera.. Och steka in och lägga i fryspåsar.. Matte kommer att få färdiginlagd svamp nästa gång damerna ses.. D e t  är hon glad för.. H e n n e s  intresse för svamp inskränker sej till att  h i t t a  den.. Och givetvis till att  ä t a  den..

Hur var det då med mattes  s a m v e t e  i går.. Hundarna vet inte riktigt om svampplockning räknas som  a r b e t e  eller  n ö j e.. Är det nöje så är risken för samvetskval stor..

--Ärligt tala vet inte  j a g  det heller, sa matte fundersamt.. Men för att tillfredsställa gamle Luther satte jag igång och klippte gräset senare på eftermiddan.. Och  d å  mådde samvetet gott..