--Matte, visst ser vår gräsmatta förfärlig ut.. Man kan tro att en jättemullvad varit där och grävt.. Ett smalt, djupt ojämnt och fult dike och massvis med högar längs med.. Varför har du ställt till det såhär.. Hundarna skakar på huvena och smackar med breda hundmunnar..

--Det  v e t  ni, vovvarna.. Det är för att det inte ska komma in vatten i källaren.. Strunt samma om hela trädgårn blir vattensjuk och genomkorsad av rännor och gölar.. Nåt regn ska aldrig mer komma in i vår källare..

--Igår kom det nåra hemska skyfall.. Det forsade och rann på gräsmattan, men  k ä l l a r e n  var torr..

Matte tycker uppenbarligen att hon ordnat avrinning på bästa sätt.. Till våren får hon väl sätta igen dikena och ordna avvattning på annat sätt.. Men den dagen, den sorgen, tycks hon mena..

I dag är det  "dan före dopparedan".. Dopparedan är alltså julafton, men vad det är man  d o p p a r  förtäljer inte historien.. Det handlar kanske om nån slags förhistoriskt  b a d.. Mänskliga förfäder var nämligen inte så badbenägna som deras sentida ättlingar..

Lilla mor är pigg igen.. Ändock ska hon till veterinär Lena nästa måndag.. Matte är nämligen  m å n  om sina små hundar..

--Er enda uppgift i livet är att ha det bra, säjer hon och tittar kärleksfullt på oss..

--Och min främsta uppgift är att se till att ni  h a r  det, tillägger hon och fnissar lite..

Idag var lilla mor obenägen att röra på sej igen.. Matte har ringt till veterinären och går och väntar på att bli uppringd.. Lilla mor är visserligen gammal, men den här stelheten har kommit som en blixt från en klar himmel..

Såväl matte som lilla Hallon är bekymrade..

--I natt har jag drömt om tåg igen, sa matte för en stund sen.. I natt kom jag för sent.. Stod och såg tåget åka iväg..

--I den här drömmen var det ett nytt, fint X2000 tåg, som smög iväg precis som jag kom fram till stationen.. Drömmen slutade med att jag checkade in på ett litet hotell med trädgårdsservering..

--Ofta drömmer jag om gamla, skraltiga tåg, såna dom såg ut när jag var liten.. Men i natt var det ett nytt, fint..

Jag håller kanske på att komma upp mej..

I natt, precis när matte hade somnat, började jag illfänas och ville ut.. Fruktansvärt sömndrucken vacklade matte ut med mej.. Jodå, det var på riktigt.. Lilla hunden levererade och sen vacklade vi in igen.. Till tågstation och X2000- tåg, som åkte ifrån oss..

--Jag får inte glömma att städa upp på uppfarten efter lilla Hallon, säjer matte.. Det vore otrevligt att trampa i det.. Eller att köra över det med bilen..

Matte minns första gången hon tog Heppy, den gamla newfoundlandstiken hon fick som present, ut på en promenad här i byn..

Heppy var ingen diskret dam precis.. H o n  satte ner svansen och levererade mitt på bygatan.. Och det var ingen liten leverans..

Matte stod och glodde dumt på högen och skulle precis börja städa efter söta championtiken, när det kom en bil och plaskade mitt i jätterukan.. Den spred sej som välling över ett par kvadratmeter, iallafall tyckte matte det..

Nu går vi och väntar på att veterinären ska ringa.. Hoppas, hoppas, hoppas det inte är värre med lilla mor än att hon kan kureras med lite medusin..

--Ett sällsynt himlafenomen syns just nu precis ovanför grannens tak.. "Sällsynt himlafenomen".. Det var matte som sa det och menade  s o l e n..

--Hoppas den får hålla på och skina hela dan, sa hon vidare..

--Livet blir lite  l ä t t a r e  om solen lyser, sa hon..

Det är söndag.. Igen.. Det verkar som om veckorna  m e s t  består av söndagar.. Till mattes förargelse..

--Varför tycker du så illa om söndagar.. Hundarna kan inte begripa denna mattes aversion mot vilodagen..

--Jo, under en period under min yrkesverksamma tid var jag ensampool på fyra skolor, och det var  e n  skola jag inte trivdes på alls.. Och så gick jag på söndagseftermiddagarna och undrade om jag skulle hamna där nästa dag..

--Och så skapades nåt jag kallade för "söndagsångest".. Och det verkar som om den här ångesten fortfarande sitter kvar i mej.. Jättedumt.. Jag hade ingen måndag-tisdag-onsdag- åsåvidare- ångest alls, fastän risken att hamna på den arbetsplats jag ogillade var precis lika stor under alla veckans dagar..

Idag var det full fräs på lilla mor igen.. Gapade och skrek vid dörren som aldrig förr och full galopp ute på gatan..

--Tur jag tog broddarna, sa matte.. Annars hade jag blivit omkulldragen..

Det har nämligen varit frost i natt och det var halt på gatan..

I morron är det vintersolståndet, det som iallafall  m a t t e  har längtat efter dom senaste veckorna..

--Nu ljusnar det snart, säger hon och ler med hela ansiktet..

--Jag undrar, sa matte fundersamt, om inte lilla Smörblomman börjar få artros i sina ben, sa hon..

Saken är den, att lilla mor var smått obenägen att röra sej i morse när vi skulle ut och sköta om oss.. I går hade hon varit lös i skogen en timmes tid, och då var det inga fel på benrörligheten..

Två gånger har det hänt att lilla mor varit stel morronen efter en skogstur.. Därav drar matte slutsatsen att hon kanske behöver äta glucosamin..

--Ska ringa veterinär Lena det första jag gör på måndag, sa matte..

Det blåser duktigt ute, men nåra skyfall har vi inte behövt genomlida trots att SMHI har spått såna.. Nåja, helgen är inte slut ännu.. Den har faktiskt inte ens börjat..

Matte strävar på med sina situps och sin fåniga stjärtgång..

--Har magen blivit mindre på dej ännu, matte.. Hundarna är sortfarande intresserade av mattes gymnastiska påfund..

--Nja,  l i t e  kanske.. Men det kommer att ta sin lilla tid.. Och  t i d  har jag faktiskt gott om..

--Varför kallar du de här besynnerligheterna för "mina  v i g h e t e r" .. Vad det än verkar som så inte är det vigheter..

--Äsch, det gör jag på  s k o j.. Man måste driva lite med sej.. Annars blir hela tillvaron för trist..

Idag är matte och lilla Hallon  j ä t t e g l a d a..

Först och främst är lilla mor frisk igen.. I morse illvrålade hon vid dörren.. Väl ute satte hon sen högsta fart.. Matte och jag hade svårt att hänga med..

Det är inte ofta nån lämnar meddelande på vår blogg, och när det sker vet vi inte hur vi ska besvara hälsningen.. Följaktligen tittar vi inte så noga på rubriken, där meddelandena annonseras..

Idag fanns det dock ett meddelande på vår sida.. Det hade kommit för nåra dar sen, men vi hade inte noterat det..

En skribent, som kallar sej Oslofru, skrev i måndags och önskade oss ( o s s )  en trevlig vecka..

Tack söta Oslofru.. Lilla Hallon lyfter på sin imaginära hatt, bockar och sänder en hälsning tillbaka.. Lilla mor och matte nickar instämmande..

--Ska du titta på "På spåret" i kväll, matte.. Hundarna  v e t  att matte har varit mycket intresserad av det programmet.. Hon har suttit i stolen och tävlat  h o n  också.. Ofta har det gått riktigt bra för henne..

--Nä, det ska jag inte.. Programmet har flamsat till sej.. Alla bara skriker i munnarna på varandra så det blir ingen ro att sitta och försöka klura ut resmålen.. Jag har tröttnat.. Ajöss med På spåret för min del..

--Jag tänker titta på ett program om Degas i stället.. Dom bilder som kommer att visas där håller sej iallafall stilla och det låter inte om dom.. Heller..

Vi är bekymrade matte och jag.. Lilla mor är inte alldeles pigg idag..

Visserligen åt hon sin frukost med god aptit, men när vi sen skulle gå ut, sa hon inte ett knyst.. Hon som annars brukar stå vid dörren och stormskälla..

Väl ute gick hon ganska sakta.. Inte alls med den fart och fläkt hon brukar.. Kissade gjorde hon iallafall.. Det andra också..

--Vi får väl se idag, säjer matte.. Är hon lika trött i morron får vi kontakta veterinären..

Igår var vi på Nytorpet.. Lilla mor sprang lös hela tiden.. Inte jag dock.. Inte efter att ha gluffat i mej lite god ävja..

Nåväl.. Matte misstänker, att lilla morsan tröttade ut sej.. Hon är dock gammal.. Gammal och grå om nosen.. Vilket för övrigt  j a g  också börjar bli..

Nu är det bara fyra dar kvar till vintersolståndet.. Fyra dar med ytterligare ökning av mörkertiden.. Men  s e n  vänder det och ljuset kommer tillbaka.. Sakta, sakta till en början, men plötsligt börjar vi  s e  att dagen har börjat förlängas, och nån gång i mars är dagen lika lång som natten.. Sen blir det bara bättre och bättre.. Ljusare och ljusare..

Hoppas, hoppas lilla mor kryar på sej och blir bättre och bättre hon också.. Ni, som läser det här, skänk en tanke till min lilla morsa..

--Har vovvarna nånsin hört talas om "Anonyma Klubben"..

Givetvis har vovvarna aldrig hört talas om nån klubb över huvud taget.. Anonym eller offentlig.. Vi vet inte ens vad en klubb  ä r..

--Jo, säjer matte entusiastiskt, för flera år sen hörde jag en föreläsning av en kvinna, som hette, och väl fortfarande heter, L o u  R o s l i n g.. Hon hade startat "Anonyma "klubben"..

Det hela går ut på att man småhjälper sina medmänskor anonymt.. Köper man exempelvis en kvällstidning i en kiosk så betalar man för två.. Och så säjer man att den andra betalningen gäller för  n ä s t a  kund som köper tidningen..

--Och hälsa från Anonyma Klubben" sa föreläserskan..

Till och från har matte gått och tänkt på den här verksamheten och tyckt den verkar väldigt bra.. Det har hänt, rätt så ofta förresten, att hon har lämnat parkeringsbiljetter till nästa förare.. Om dom inte varit alltför nära aviga sidan av blomstermånaden, förstås.. Biljetten alltså,  i n t e  föraren..

Det är tydligen flera än matte, som har tänkt på det här viset..

För en vecka sen hade hon ett ärende till lasarettet.. Nä, hon var inte sjuk, hjälpte bara en god vän med skjuts.

På invägen till parkeringen mötte hon en man, som vinkade åt henne och vevade ner rutan.. Och gav henne en biljett med nästan två timmars tid på..

--Jag önskar jag kunde berätta för Lou Rosling, sa matte.. Men jag vill inte vara påträngande.. Och jag vet inte ens var hon bor.. Eller ens om hon lever..

För en stund sen ringde Agneta och föreslog promenad med åtföljande lunch hemma hos henne..

Både hundarna och matte blev glada.. Visserligen är vädret vad matte kallar "piss", men hon får klä sej därefter.. Vi bekymrar oss inte så mycket.. Vi har sträva, täta pälsar, som skyddar bra mot alla slags väder..

--Det finns  t v å  platser jag gärna skulle vilja resa till, sa matte häromdan, och dom platserna är Nordingrå och Santa Fé..

Det är så med vår mänska, att när hon ser en plats på TV, eller läser om nån, får hon ofta en oemotståndlig lust att åka dit.. Just nu är det således Nordingrå och Santa Fé som hägrar..

--Ta du Nordingrå, matte.. Dit kan  v i  också följa med.. Hundarna gör ett kort uppehåll i sitt förmiddagliga gruffande på trappavsatsen i hallen..

I morse lyckades vi sova nästan till klockan åtta.. Ja, matte stack upp näsan ett par timmar tidigare, men stack den tillbaka till värmen och vovvarna och lyckades sova lite till..

Det var grymt halt på gatan i morse.. Matte, som inte gittat ta på broddarna, hasade sej fram.. Vi, små hundar, har som bekant medfödda broddar, så vi seglade fram lika galant som vanligt..

Förresten var vi hos Ann i Ebbarp och ansade våra broddar häromdan.. Det gick hur flott och geschwint som helst.. Inte ens lilla mor hann protestera förrän det hela var klart..

--Ska inte  d u  baka till jul, matte.. Hundarna är svårt sugna på kakor.. Vi tycker att matte gott kan göra nåra plåtar med små torra smöriga kakor, som knastrar så gott när man tuggar på dom..

--Nä, baka ska jag inte, men städa något lite.. Och så ska jag köpa hem julmat, men det har jag redan berättat för vovvarna..

--M-men skulle inte  d u  tycka om små torra smöriga kakor, som knastrar så gott när du tuggar på dom.. Hundarna försöker  m a n i p u l e r a  sin mänska.. Ibland går det..

--Just det, vovvarna, just det.. Jag tycker alldeles för  m y c k e t  om små torra smöriga kakor, som knastrar så gott när jag tuggar på dom.. Att baka  s å n a  kakor är inte bra för  k a r a k t ä r e n..  Varken för min eller vovvarnas..