--Puh, sa matte och såg lättad ut.. Skönt att vara av med  d e n, sa hon sen, och såg  ä n n u  mera lättad ut..

--Vad har du blivit  a v  med, matte.. Hundarna är idel frågetecken..

--J u l s k i n k a n,  små möss.. Ni anar inte hur skönt det är att  d e n  äntligen är slut..

Ända sen matte förstod, att lilla Hallon inte tål julskinka, har hon tittat misstänksamt på den.. Varenda gång hon har tagit fram den, och det har varit på morgnarna, har hon nogsamt sniffat igenom den.. Innan hon har vågat skära sej en skiva att lägga på smörgåsen.. Och så har hon dränkt in skinkskivan med  s t a r k  senap..

--Varför har du inte kastat skinkan om den har varit dej så förhatlig, matte.. Det hade väl varit det förnuftigaste du kunnat göra..

--Nä, kastar mat gör jag bara inte.. Sagan om flickan som trampade på brödet sitter för djupt inpräntad i mej..

--Ni ska veta små möss att det i  m i n a  föräldrars barndom inte var alls självklart att det skulle finnas mat på bordet..

--Dom hungerminnena tog dom med sej in i vuxenlivet, och  v i,  min syster och jag, fick lära oss att  m a t  kastar man inte..

--Således äter man upp julskinkor, även om man är misstänksam mot dom.. Den jag hade i år var förresten färdiglagad.. Förra julens också.. Båda jularna har lilla Hallon mått dåligt.. Nästa jul ska jag koka min egen skinka.. Så det så..

I hundarnas värld finns inget dåligt väder.. Utom möjligen orkan med ösregn.. Risken är uppenbar: Vid sådant väder kan vi blåsa iväg över hustaken.. Eller värre: ut till havs.. Usch..

I mattes värld finns inte så många dåliga väder heller.. Idag var vi alla tre överens om att vädret var superbt:

Blåst, värme (nåja, allt är relativt) och duggregn.. V å r v ä d e r .. Tyckte vi och vände näsorna mot vinden och bara njöt..